”Många är oförberedda på tiden efter förlossningen”

Opokua Britton Cavaco och Maria Borda uppmärksammar i sin nya bok den första tiden efter förlossningen. De beskriver att här i den ”fjärde trimestern”, kan den nyblivna föräldern vara öppen och känslig, men hamna i skymundan.

Vad händer i den födandes kropp och själ den första tiden efter förlossningen?

– Det kan se olika ut. Har en haft en födsel där en känt sig trygg, fått utrymme att läka, stöd genom alla känslor – då har du generellt sett bättre förutsättning att må bra i kropp och själ än om en haft en negativ upplevelse, saknat stöd eller helt enkelt inte lyssnat på kroppens signaler, säger Opokua Britton Cavaco.

Varför används uttrycket en fjärde trimester, efter graviditetens tre?

– Det tar inte slut så fort bebiskroppen är ute. Då händer otroligt mycket fysiskt och emotionellt. Barnen kan vilja vara lika nära som innan de kom ut. Som nybliven förälder kan en känna sig öppen och känslig. Måtte vi ge varandra chansen att landa och utvecklas tillsammans med vårt barn. Många som har fött barn känner sig oförberedda då eftersom allt fokus lagts på förlossningen, fortsätter hon.

Brister vården?

– Den fokuserar kolossalt på riskerna. Många vårdgivare skulle gynnas av att inte se graviditeten som en sjukdom. Jag tror att vi skulle tjäna på att uppmuntra gravida mer att lyssna inåt och ta mer ansvar för födseln och tiden efter. Kontinuitet och uppföljning är något vården överlag skulle vinna mycket på, och fler experter inom framför allt förlossningsskador och amning.

Hur kan det se ut i andra kulturer?

– I mitt jobb som doula ser jag hur eftersatt postpartumtiden är här. Fokus läggs på barnet och den som fött hamnar mer i skymundan. På många ställen i världen ser det annorlunda ut. Mamman lämnas inte på 40 dagar, får massage, vila och värme. Jag är intresserad av andra kulturer och vilka svar de har.

– Postpartumtiden är allas ansvar, föräldrarnas, nära och käras, samt vårdens. Om vi alla försöker ta ansvar för att se de som fött tror jag vi skulle bli tryggare i oss själva och i vår föräldraroll.