”Min sjukvårdskompetens är en trygghet för gruppen”
Att jobba i grupp med kollegor tätt inpå sig är en av de erfarenheter Andreas Persson tar med sig från räddningstjänsten till sjukvården. Foto: Anders G Warne.
Brinner för blåljus

”Min sjukvårdskompetens är en trygghet för gruppen”

Brandmannen Andreas Persson ville utvecklas och blev sjuksköterska med specialistutbildning inom ambulans och anestesi. Numera är han verksam i båda yrkena. ”Det är svårt att välja. Jag har alltid haft en fascination för blåljusverksamhet”, säger han.

Parkeringsvakter och förmiddagsshoppare håller för öronen och grimaserar när brandbilen kommer tutande förbi modeboutiquen på Sibyllegatan. Ett kvarter bort ligger Östermalms brandstation inklämd mellan anrika bostadshus.

Här arbetar anestesisjuksköterskan Andreas Persson sedan femton år tillbaka. Under hela tiden har han ”jobbpendlat” mellan sjukvården och räddningstjänsten.

– Arbetsbelastningen på en brandstation är inte lika ansträngd som på ett sjukhus och därför har jag orkat ta extrapass under mina lediga dagar, både på ambulansen och på operationsavdelningar, förklarar han.

Andreas Persson

Ålder: 43 år.

Bor: I Stockholm.

Yrke: Specialistsjuksköterska, anestesi respektive ambulans, och brandman. Jobbar idag 50 procent på Svenskt ambulansflyg och 50 procent på barnoperationsavdelning vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, och gör inhopp på Östermalms brandstation i Stockholm.

Familj: Sambon Johanna och barnen Ellie och Alicia.

Känslan att se ett blåljus: ”Jag har varit med om de flesta situationer, så jag får aldrig det där adrenalinpåslaget av ett larm som jag fick i början.”

Starkaste ambulansminne: ”En trafikolycka där patienten amputerats i samband med olyckan. Polisen som var först på plats hade gjort allt rätt när vi kom fram. Det var ett riktigt bra samarbete.”

Starkaste brandmansminne: ”De båda terrorattentaten i Stockholm. Det är upplevelser jag bär med mig, på gott och ont.

Andreas Persson fascinerades av blåljus redan i barndomen och gjorde värnplikten som räddningsman direkt efter gymnasiet.

– Första kontakten med utryckningsverksamhet var väl i grundskolan, när brandkåren kom på falsklarm. De hade stora bilar och hoppade ut med sina lufttuber redo att göra en insats. För mig blev det tidigt ett mål att vara med där.

Konkurrerade med elitidrottare

Pojkdrömmen realiserades ganska snabbt. När åtta tjänster utlystes vid Storstockholms brandförsvar kring millennieskiftet var Andreas Persson en av cirka tusen sökande som gjorde testerna. Han blev utvald, fick utbildning och placerades så småningom på Östermalms brandstation.

Idag har Andreas Persson bytt ambulansbil mot ambulansflyg. Foto: Privat.

– På den tiden gick man nästan enbart på fystesterna, vilket gjorde att många inom yrket var elitidrottare. Idag görs en lite bredare bedömning och det krävs en grundläggande eftergymnasial utbildning.

Snart kom suget efter ytterligare utveckling. Han tvekade mellan polis- och sjuksköterskeutbildning.

– Idag är jag väldigt tacksam över att det blev sjukvårdsspåret. Inte minst för det hot och våld polisen – och även annan blåljusverksamhet – utsätts för och som jag hoppas kan brytas.

Strävade mot flyget

Han pluggade samtidigt som han jobbade heltid på brandstationen och gick på föreläsningar under lediga dagar. Efter examen har han i perioder varit tjänstledig från räddningstjänsten för jobb inom ambulansen, och då i stället tagit extrapass på sin ordinarie arbetsplats. Just nu är Andreas Persson anställd på Svenskt ambulansflyg, men gör ändå inhopp på Östermalms brandstation.

– Jag har länge haft en strävan att jobba med luftburen prehospital sjukvård. Det är en utmanande arbetsmiljö som är väldigt självständig. Normalt är jag ensam specialistsjuksköterska med två piloter, och får fatta många egna beslut och ta eget ansvar. Att samarbeta och jobba i team med piloterna är stimulerande, lärorikt och något jag uppskattar riktigt mycket.

När Andreas Persson kommer som brandman till en olycksplats blir han ofta igenkänd av personalen i ambulans- och akutläkarbilar, och kan bistå med mer avancerade sjukvårdsinsatser än sina brandmanskollegor.

– Min roll som brandman har förändrats i och med min sjukvårdskompetens, vilket är en trygghet för gruppen. Vid ett tillfälle hade vi en svårt skadad person i tunnelbanan. Då kunde jag hjälpa till att ge läkemedel som enbart specialistsjuksköterskor får hantera. Det gav resultat där och då, men var kanske inte avgörande för räddningsinsatsen som helhet.

Jobbade vid båda terrordåden

När larmet om terrorattentatet på Drottninggatan kom i april 2017 skulle Andreas Persson just gå av sitt dagpass på brandstationen, men misstänkte att något särskilt allvarligt hänt. Han frågade sitt befäl om det behövdes extra sjukvårdspersonal i city, och beordrades ut i brandmanskläder men med sjukvårdsväskan på axeln.

– Det var en typisk situation när min sjukvårdskompetens behövdes och kommunikationen i ledningen fungerade. Ansvarig på plats var en tidigare kollega från ambulansen och när vi såg varandra visste hon direkt vad jag kunde utföra.

Andreas Persson släcker en brinnande bil i samband med det misslyckade terrordådet i Stockholm 2010. Foto: Per-Olof Sännås/TT Bild.

Den gången kunde han falla tillbaka på erfarenheten från det misslyckade dådet i samma kvarter sju år tidigare, då en självmordsbombare försökte spränga sig själv mitt i julrushen.

 – Jag åkte som rökdykare då, och släckte bilen som gärningsmannen tänt på vid Olof Palmes gata. Vid attentatet 2017 var det mer folk och många svårt skadade, men jag kände att jag varit med om något liknande förut och kunde hantera det.

Idag identifierar han sig främst som specialistsjuksköterska, men är inte beredd att släppa brandmansrollen.

– Det är svårt att välja! Kollegorna och gemenskapen ger mig energi och stimulans.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida