Hon räddar liv till sjöss – på sin fritid
På jobbet vårdar hon sjuka och skadade i ambulansen. När hon är ledig hjälper hon nödställda till havs. "I båda rollerna gäller det att utstråla lugn och trygghet", säger anestesisjuksköterskan och sjöräddaren Charlotte Axelsson Strömbom.
Vid kajen står en ambulans parkerad intill räddningsfartygen ”Snow” och ”Ruben Rausing”. Det är ingen ovanlig syn. I Region Skåne finns ett samarbete mellan sjukvården och Svenska sjöräddningssällskapet kallat SITS (Sjukvårdsinsats till sjöss). Varje arbetspass finns en ambulans tillgänglig, där personalen specialutbildats tillsammans med sjöräddningssällskapet.
Men den här söndagen har det inte gått något larm. Det är anestesisjuksköterskan Charlotte Axelsson Strömbom som tagit sig ner med ambulans från stationen i Malmö, där hon jobbar till vardags, för att hälsa på sina kollegor vid sjöräddningen i Trelleborg.
Hon tillhör SITS-styrkan, men är också engagerad i Svenska sjöräddningssällskapet sedan över 20 år. Lediga kvällar och helger året om har medlemmarna frivillig jour, vilket innebär att de ska infinna sig vid räddningsbåten på femton minuter när personsökaren piper. Vissa har kommit överens med sin arbetsgivare om att vara tillgängliga även dagtid och får lämna sitt jobb i händelse av larm.
Charlotte Axelsson Strömbom
Ålder: 42 år.
Bor: I Malmö.
Yrke: Anestesisjuksköterska vid ambulansen. Sjöräddare på fritiden.
Familj: Ogift.
Känslan av att se ett blåljus: ”För mig betyder blåljus trygghet. Jag är uppvuxen på landet utanför Ystad, och där väntar man in i det sista innan man ringer 112. När väl hjälpen anländer kan det vara riktigt illa ställt. Jag försöker tänka så om mitt yrke – att vi är tryggheten som kommer.”
Starkaste minne från ambulansen: ”Det är nog förlossningarna, det är speciellt att få vara med när ett nytt litet liv föds. Då har vi plötsligt två patienter att ta hand om.”
Starkaste minne från sjöräddningen: ”Vi fick ett larm om en båtbrand utanför Ystads kust, och visste att det var ungdomar inblandade. Det var många tankar som for genom huvudet på väg ut. Sedan visade det sig att det var några lokala tonåringar som bestämt sig för att grilla till sjöss. De hade tagit med sig en klotgrill ut och tyckt att de tänkt på allt rent säkerhetsmässigt. Det fanns ju massor av vatten runt omkring ifall olyckan skulle vara framme. De blev förvånade att vi kom med sjöräddningsbåten, men säkert också lättade att medmänniskor runt omkring hade uppmärksammat dem och larmat.”
- Man måste bo eller jobba i närheten. Men det är inte helt okomplicerat eftersom man kan bli borta i flera timmar. När man kommer ner hit på larm vet man inte alls vad som väntar. Då gäller det att kunna bemästra adrenalinpåslaget. Eftersom jag jobbar i daglig akutverksamhet har jag en viss beredskap för det, säger Charlotte Axelsson Strömbom.
”Blev biten direkt”
Hon började med sjöräddning långt innan hon blev sjuksköterska.
– Jag var på jobbet när jag en natt läste ett reportage om Svenska sjöräddningssällskapet, där det stod att de sökte fler tjejer till verksamheten. På den tiden var de flesta besättningsmän fiskare, sjökaptener och folk som jobbade med sjöfart på olika sätt.
Efter att ha skickat in en intresseanmälan fick hon chans att åka på en ”tjejhelg” på Öckerö.

– Vi lärde oss att köra båt och kasta oss i vattnet. Jag blev biten direkt! Jag är gammal tävlingssimmare och utbildad badvakt, men hade ingen båtvana sedan tidigare.
Hemma i Ystad sökte hon upp den lokala sjöräddningsstationen och bad att få hjälpa till. Efter kurser i bland annat sjösäkerhet och navigation, och ytterligare många timmars träning blev hon en del av besättningen. Ett par somrar tillbringade hon i Strömstad, där sjöräddningssällskapet ofta transporterar sjuka och nödställda till och från omkringliggande skärgårdsöar med hjälp av personal från ambulansen och räddningstjänsten.
– Det är lite annan natur och miljö där. I Skåne är det mest öppet hav, så det var lärorikt.
Värvades till ambulansen
Efter examen från sjuksköterskeprogrammet i Jönköping började hon på en medicinavdelning på lasarettet i Trelleborg.
– Det var ett litet härligt sjukhus med främst äldre patienter.
I samband med flytten anslöt hon sig till sjöräddningsstationen i Trelleborg och vidareutbildade sig så småningom till specialistsjuksköterska inom anestesi.
– När jag var färdigutbildad anestesisjuksköterska hade vi en kille från ambulansverksamheten här nere. Han tyckte att jag verkade passande för det jobbet och frågade om jag inte skulle komma och arbeta i Malmö.
Så blev det. Sedan 2016 arbetar Charlotte Axelsson Strömbom på ambulansstationen på Lockarp.
– Jag gillar att ge hundra procents uppmärksamhet åt en patient i taget, jämfört med kanske tio på en vårdavdelning. Det är en väldigt priviligierad vård och man möts av alla tänkbara situationer: hjärtstopp, förlossningar, personer i livets slutskede och mycket mer. Som ambulanssjuksköterska får man ibland vara lite av en detektiv för att ta reda på patientens medicinska bakgrund, omständigheter och symptom.
Måste vara snabb i tanken
Utmaningen – och charmen – i både ambulansen som sjöräddningsbåten är att hon är ensam med en kollega eller en besättning.
– Det finns sällan hjälp runt hörnet som man kan tillkalla. Personerna man möter har varit med om en olycka eller befinner sig i en situation de inte kan lösa. Då gäller det att vara lugn och få dem att känna sig trygga.
En annan likhet är att läget snabbt kan förvärras.
– Plötsligt kan man stå med en person som blivit medvetslös. Då måste man vara snabb i tankeverksamheten. Som ambulanssjuksköterska har jag mitt systematiska arbetssätt som ska tillgodose att jag inte tappar bort mig.

Erfarenheten från sjöräddningsuppdragen har utvecklat hennes kliniska blick.
– Det första du lär dig är att sjön är en gungande, bullrande och minst sagt utmanande miljö. Du måste bedöma patienten utifrån dina sinnen snarare än via teknisk utrustning.
Gillar lagarbetet
Många av de hon möter i sin roll som sjöräddare är chockade. Ibland kommer besättningen på räddningsfartyget inte åt personen eftersom den befinner sig på en annan båt eller i vattnet. De måste kunna känna puls även om fingrarna är kalla och patienten nedkyld.
– Personen kanske pratar ett annat språk eller vill inte ha hjälp, det finns människor som tagit sin tillflykt till sjön och inte önskar få kontakt med samhället. Sådana situationer är utvecklande och utmanande, säger Charlotte Axelsson Strömbom.
Lagarbetet och de dramatiska upplevelserna vid både ambulansen och sjöräddningen bidrar till en stark gemenskap, som hon uppskattar.
– Vi håller varandra om ryggen. Man kommer nära sina kollegor och bryr sig om varandra. Vi åker aldrig hem utan att stämma av om någon mår dåligt. Det gör jobbet väldigt personligt.