Så justeras BMA-utbildningarna efter kritiken: ”Ska hålla oss i fållan”

Nu börjar arbetet med att justera utbildningarna som leder till examen som biomedicinsk analytiker - efter att samtliga fått omdömet ”ifrågasatt kvalitet” i en granskning. Mer gemensamt innehåll för de båda inriktningarna efterfrågas - och fler som undervisar behöver bli doktorander.

I slutet av mars publicerade Universitetskanslerämbetet, UKÄ, en utvärdering av landets tio utbildningar som leder till biomedicinsk analytiker-examen. Hos samtliga ifrågasattes kvaliteten.

Totalt granskades fem områden (se faktaruta här intill). Inget lärosäte uppfyllde målet om att studenterna efter examen ska kunna dokumentera resultat enligt relevanta författningar.

Professor emerita Birgitta Tomkinson som var ordförande i UKÄ:s bedömargrupp förklarar att det beror på att lärosätena inte specificerat just den färdigheten i sina examensmål.

– Man har till exempel tolkat det som att studenterna ska ha kunskap om gällande författningar, men inte skrivit ut dokumentationen som ett färdighetsmål. Därför behöver lärosätena se över sina mål. Jag tror inte att det är svårt att uppnå och att alla studenter tränar på det. Man behöver bara sätta ord på det man redan gör, säger hon till Vårdfokus.

Att kvaliteten ifrågasätts innebär inte någon kris för utbildningarna, enligt Birgitta Tomkinson.

– Nej, det är detaljer som saknas. De allra flesta lärosätena har väldigt bra utbildningar som resulterar i kompetenta och anställningsbara biomedicinska analytiker. Men det finns vissa saker som kan bli bättre. Syftet med utvärderingen är att lära av varandra.

Höga krav på lärarna

Det största orosmomentet som hon ser framöver är lärarkompetensen. Fyra av tio utbildningar får i dag omdömet ”icke uppfyllt” på bedömningsområdet personalresurser.

– Det är mycket som ska tillgodoses: klinisk förankring, akademisk anknytning och pedagogisk kompetens. I dag finns inte så många disputerade biomedicinska analytiker. Fler doktorander och fler karriärvägar behövs för att man ska kunna rekrytera lärare till utbildningarna i framtiden.

Biomedicinska analytikerprogrammet vid Hälsohögskolan i Jönköping lyckas endast få omdömet ”uppfyllt” på en av fem punkter i UKÄ:s utvärdering.

– Det är inte roligt att vara sämst i klassen. Vi tar det förstås på största allvar men bedömer att bristerna är åtgärdbara, säger professor Anita Hurtig Wennlöf.

En återkommande kritik i UKÄ:s genomlysning är att inriktningarna mot klinisk fysiologi och laboratoriemedicin är alltför åtskilda.

– Vi vet sedan tidigare att vi sticker ut med två starka profiler. Jag tycker att två separata program är en styrka eftersom de olika inriktningarna lockar olika typer av studenter. Vill man jobba med människor söker man klinisk fysiologi och är man mer intresserad av kemi och provhantering så söker man laboratoriemedicin. Men uppdelningen spiller över på de flesta av de granskade målområdena och fortsättningsvis kommer vi att hålla oss i fållan, med mer gemensamt innehåll.

Till höstterminen 2026 kommer inriktningarna att ha 82,5 gemensamma högskolepoäng jämfört med dagens 52.

– Alla lärosäten brottas med att vi har en examen och legitimation även om det är två ganska olika inriktningar, säger Anita Hurtig Wennlöf.

Oro över samläsning

Linnéuniversitetet lyckas uppnå två av de fem granskade målen. UKÄ oroas bland annat av bristande personalresurser och att biomedicinska analytiker läser en stor del av sin utbildning tillsammans med biologi- och farmaceutprogrammen.

– Det var lite oväntat eftersom vi relativt nyligen blivit granskade och då fått omdömet hög kvalitet, säger Lena Swalander som är dekan på fakulteten för hälso- och livsvetenskap.

Sedan dess har lärosätet förvisso tappat viss kompetens, förklarar hon, och man söker nu både en lektor med grundutbildning som biomedicinsk analytiker och en biträdande lektor i fysiologi.

– Det är svårt att rekrytera disputerade biomedicinska analytiker. Vi samarbetar med Region Kalmar, Region Kronoberg och Region Blekinge för att uppnå klinisk kompetens. Kanske får vi jobba mer uppsökande än tidigare även för att rekrytera disputerad personal. På exempelvis sjuksköterskeprogrammet uppmuntras befintliga adjunkter att bli doktorander, något vi också vill göra för bma.

På Linnéuniversitetet finns endast inriktningen mot laboratoriemedicin, och framöver behövs praktiska examinationer även inom klinisk fysiologi.

– Det är något vi just nu arbetar med att integrera i utbildningen, säger Lena Swalander.

Samläsning med andra program har hon hittills sett som positivt eftersom studenterna övar sig att ta andra professioners perspektiv.

– En stor del av vården handlar ju om att samverka. Men det är också en ekonomisk fråga när man ha små studentgrupper, säger hon.