Sjuksköterskor lämnar barnavdelningen efter kritiserad lönesatsning

Trots politisk strid och fack som varnade för följderna, exkluderades många sjuksköterskor vid Sundsvalls sjukhus från regionens lönesatsning. På barnavdelningen fick personalen nog. På en enda dag sade hälften av dem upp sig. En arbetsplats som först varit oberoende av hyrpersonal, avlövades.

Inne vid entrén på Sundsvalls sjukhus är centralreceptionen stängd. Sönderslaget spegelglas och skräp ligger på golvet inne på handikapptoaletten, korridorerna bort mot barnavdelningen gapar öde som om sjukhuset utrymts. Så illa är det dock inte, trots att sjukhuset under flera år drabbats av en sjuksköterskeflykt. De tomma korridorerna beror snarare på att det är helg när Vårdfokus besöker sjukhuset.

Vid barnavdelningen skiftar väggarna i ljusare toner och dörrarna pryds av träskulpturer föreställande valar, drakar, ekorrar. Lågmälda samtal hörs från receptionen, där sjuksköterska Matilda Pääjärvi, 24 år, går igenom patientrapporter tillsammans med kollegorna.

De är ett samspelt gäng som nu har jobbat ett par år tillsammans. De har delat slitsamma arbetspass under pandemin, tagit emot barn med allt från en lättare klämskada till svår leukemi. Denna helg är dock den sista som sjuksköterskorna ska jobba i denna gemenskap.

Veckan därpå ska gruppen bit för bit skingras. Över hälften av de sjuksköterskor som jobbar på avdelningen har sagt upp sig. Nio av dem gjorde det under en och samma vecka i februari tidigare i år.

Åtta uppsägningar på en dag

I Region Västernorrland är sjukvården och i synnerhet Sundsvalls sjukhus sedan flera år ett blödande sår. De lönesatsningar som i år genomfördes i hopp om att lindra det, tycktes snarare infektera det ännu mer. I första satsningen på 3 000 kronor extra i månaden som regionen genomförde i början av året inkluderades inte specialistsjuksköterskor, endast sjuksköterskor på avdelningar som hade särskilt svårt att rekrytera. Många kände sig exkluderade och sade upp sig.

– På en enda dag kom åtta uppsägningar på avdelningen, berättar Kristina Strömgård, enhetschef på barnavdelningen, för Vårdfokus.

Matilda Pääjärvi var en av dem som i vredesmod, besvikelse och i samförstånd med flera kollegor, fattade beslut om att lämna sin tjänst.

– Där och då var det självklart. Det var tårar varje dag på jobbet och dålig stämning sedan lönesatsningarna. Styrande politiker och verksamhetschefer borde göra det mer attraktivt att jobba inom slutenvården i regionen, både genom att förbättra arbetsmiljö och lönesituation, för att personal ska stanna och för att locka fler till arbetsplatsen, säger hon.

I ett försök att blidka och locka tillbaka sjuksköterskor som sagt upp sig satsade regionpolitikerna ytterligare 50 miljoner kronor på ett lönepåslag på 3 000 kronor i månaden, denna gång till specialistsjuksköterskor och allmänsjuksköterskor i dygnetruntverksamheten. Till detta skulle också ett statsbidrag på 11 miljoner kronor användas.

Nu deltog även facket när pengarna skulle fördelas. Satsningen gav viss effekt, 14 operationssjuksköterskor rev sina avskedsansökningar. Allmänsjuksköterskor på barnavdelningen fick däremot ett lönepåslag på endast 1 220 kronor i månaden. Flera av dem beslutade därmed att fullfölja sin uppsägning.

Moderaterna hoppade av koalition i protest

Både oppositionspolitiker och fackförbund varnade redan vid första lönesatsningen för att massiv kritik var att vänta. Sjukvårdspartiet lade vid beslutet om första satsningen in ett tilläggsyrkande om att också ge 3 000 kronor till alla specialistsjuksköterskor.

– Dessutom tyckte vi att man skulle göra en löneöversyn för alla kategorier så att man åtminstone skulle nå en lönenivå på rikssnittet, säger Pia Lundin, intensivvårdssjuksköterska, oppositionsråd och förstanamn på Sjukvårdspartiets regionlista i Västernorrland.

Yrkandet gick inte igenom.

Inför den andra lönesatsningen i våras inbjöd Moderaterna, som då satt i styrande koalition, oppositionen till dialog, och kom med ett motförslag om 250 miljoner kronor per år, bland annat till löneökningar och en intern bemanningsenhet.

Förslaget fick stöd av Sjukvårdspartiet, KD, V och SD, ändå vann Socialdemokraternas förslag om en mer blygsam satsning på 50 miljoner kronor, ett förslag som även Liberalerna och Centerpartiet ställde sig bakom. Så snart beslutet klubbats igenom lämnade dock Moderaterna den styrande koalitionen i protest.

Vad borde man då göra nu?

– Vi är i en sådan fruktansvärd situation att vi nu nästan måste bli löneledande. Det går inte att komma med små allmosor längre, vården har i stort sett havererat, säger Pia Lundin.

Medger misstag

Vid en återblick medger Glenn Nordlund (S), regionråd och regionstyrelsens ordförande i Västernorrland, att man begått misstag.

– Den första lönesatsningen slog inte väl ut, men förvaltningen gav oss förslaget. När vi nu avsatt resurser har vi en bättre dialog med facket, säger han till Vårdfokus.   

Några lönepåslag för fler sjuksköterskor lär det dock inte bli i år, förutom en kommande satsning på enhetschefernas löner, som enligt Glenn Nordlund hör ihop med beslutet om årets första lönesatsning.

– I år har vi gjort de extrasatsningar vi kunnat och ökat vår kostnadsnivå med nästan 100 miljoner kronor. Sen ska vi planera ordinarie lönerevisioner och prioriteringar, och hur vi ska arbeta mer med både arbetsmiljö och löner.

Avdelningar slås ihop

Medan regionpolitiker träter om bästa medicinen för sjukvården, fortsätter sjukhusen att blöda. Vid Sundsvalls sjukhus är en av medicinavdelningarna så dåligt bemannad att man tvingats slå ihop den med en annan för att inte behöva stänga. Avdelningarna, som tidigare hade 31 vårdplatser, har i dag 18 kvar tillsammans.

Personalläget i regionen är minst lika allvarligt som i fjol, enligt Ewa Lodin, vice ordförande i Vårdförbundet Västernorrland.

– Ingen beredskap finns för större kriser, katastrofer eller olyckor.

Vårdkrisen har gått så långt att sjukhuset i våras drog på sig ett hot om vite på 15 miljoner kronor från Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, om inte minst 219 vårdplatser finns på sjukhuset den 30 september i år.

I fjol resulterade personalbristen att patienter drabbades av vårdskador – i vissa fall avled – till följd av överbeläggningar, enligt en avvikelserapport som Vårdfokus tagit del av. Ingen garanti finns för att liknande situationer inte uppstår igen, enligt Åsa Bellander, Västernorrlands regiondirektör.   

I ett försök att stävja den risken undersöker man bland annat kompetensväxling: Hur exempelvis undersköterskor kan avlasta sjuksköterskor.

Mer nattjobb

På barnavdelningen, som normalt ska vara bemannad med 17 sjuksköterskor, finns knappt ett tiotal kvar. Sjuksköterskebristen har ännu inte blivit riktigt kännbar – flera av dem som har sagt upp sig arbetar sina sista dagar denna helg. Men redan nu måste de som är kvar i högre grad jobba natt och övertid. Hyrpersonal lyckas man inte rekrytera och antalet vårdplatser har dragits ned.

Matilda Pääjärvi har däremot valt att dra tillbaka sin uppsägning. 

Hon hade sökt till barnspecialistutbildningen för att bli barnsjuksköterska och fick en ast-tjänst, en utbildningstjänst, där hon får full lön under utbildningen och utöver det kan jobba extra. Tjänsten hade hon inte fått om hon fullföljt sin uppsägning, så hon valde att vara kvar.

”Allt raserades”

Matilda Pääjärvi går för att lämna spruta och kompresser till kollegan Emma Johansson som ska ge antibiotika till en tonårspojke som just lagts in i ett av rummen. Pojken ligger tyst på sängen när Emma Johansson med varlig hand för sprutan mot hans arm och långsamt för in antibiotikan. Då och då talar hon vardagligt och lugnt med honom.

Emma Johansson är en av dem som sade upp sig efter beskedet om lönesatsningen. Hon vet att hon kan få 3 000 kronor mer på en annan avdelning, och har fått jobb inom psykiatrin på samma sjukhus, ett arbete som lockar. Emma Johansson är ändå besviken och arg över hela processen. 

– Vi har varit en väldigt stabil och bra arbetsgrupp, som har trivts med varandra. Sedan, när beslutet kom, raserades allt. Det var inte längre kul att komma till jobbet. Glädjen försvann. Jag var inställd på att vi skulle vara en del av satsningen, säger hon.

Ute i korridoren kommer Andrée Andersson gående, rullar en stor sjukhussäng försedd med små nallar och rosa ballonger framför sig.  I sängen ligger hans tvååriga dotter Ella, som brutit lårbenet och nyligen har opererats. Operationen har gått bra, men Ella kommer att behöva sitta i rullstol en tid. En sådan liten rullstol finns inte på plats, den måste man beställa. Tystlåten och blek skakar hon på huvudet när Matilda Pääjärvi frågar om hon vill ha något att äta eller dricka. 

– Säg till om hon behöver smärtlindring. Hon ska inte behöva ha ont, säger Matilda Pääjärvi till Andrée Andersson, innan hon går vidare för att titta till ett annat litet barn, som ramlat och fått en skallskada.

En gång i halvtimmen tar Matilda och en undersköterska kontroller på den lilla flickan för att se att hon inte har fått blödningar. 

Inne vid patientrapporterna står Suzanne Zehlander och Yvette Ann, ett par av de få sjuksköterskor som valt att vara kvar på barnavdelningen, även om även de anser att lönesatsningarna är ”fruktansvärt orättvisa”.

– Men detta är drömjobbet, säger Suzanne Zehlander med allvarlig blick.

Patienterna ger energi, framhåller hon, men konstaterar att det kommer att bli en hel del nattjobb och övertid framöver, med risk för egen hälsa och sociala relationer.

Blev ni missnöjda med era löner först efter satsningen på andra avdelningar?

– Vi var naturligtvis missnöjda med lönerna redan innan, säger Suzanne Zehlander.

I höstas låg månadslönen kring 27 000 kronor, de nyutexaminerade går numera in på 29 800 kronor i månaden.

– Det är klart att det känns skevt, säger hon.

Ny personal fick nobben för löneanspråk

Några nya rekryteringar till avdelningen finns knappt.

– En sjuksköterska som erbjöds jobb här ville ha samma ingångslön som de får på andra avdelningar men nekades den lönen. Andra avdelningar skriker efter personal, så det är klart att hon gick någon annanstans, säger Matilda Pääjärvi medan vi passerar lekrummet. 

Kommer ni att behöva neka barn som behöver vård framöver?

– Inte till sjuka barn som inte klarar omvårdnad själva. Men nu måste vi säga nej till satellitpatienter – vuxna patienter, som kommit till avdelningen när andra delar av sjukhuset varit fullbelagt, och som kanske behöver antibiotika.

Fler barn med akut leukemi

Matilda Pääjärvi öppnar dörren ut till en liten lekplats som ligger inklämd mellan snusbruna sjukhusväggar. Sedan hon som nyutexaminerad sjuksköterska började på avdelningen för två och ett halvt år sedan har de cancerdrabbade blivit allt fler.

– Bland barn som drabbats av cancer är akut leukemi de vi ser mest av. 

Eftersom det saknas personal som kan ta hand om dessa barn på mottagningen får de komma upp på avdelningen för sina behandlingar. 

Trots att arbetet med sjuka barn kan vara psykiskt prövande, vill Matilda Pääjärvi inte ha något annat yrke. Med upprymd blick beskriver hon glädjen i att se hur barn som trots att de är sjuka kan vilja leka, springa och vara uppe. Hur de bortom sin sjukdom förblir just – barn. 

– Även om du måste sätta en sond i ett barn som inte vill äta, är det en sådan glädje att se barnet bli piggt igen.

Avdelningen har även palliativ vård och patienter som har gått bort. 

– Det svåraste är nog kontrasterna. Att jag ska gå in till någon som mår dåligt och sedan ställa om till någon som är pigg och glad, säger Matilda Pääjärvi.

Arbetet kan bli ännu jobbigare när man saknar någon att prata med.

– I vår personalgrupp har vi sett varandra, inte behövt säga om vi är ledsna, utan sett det på varandra. Tagit hand om varandra, gått igenom så mycket tillsammans. Nu tappar vi det.