Skilda världar för specialistutbildade – de här regionerna garanterar högre lön

Danial Mokhtarian tog tjänstledigt och gjorde praktik på semestern för att bli ambulanssjuksköterska. Marie-Louise Carlsson blev iva-sjuksköterska med ekonomiskt stöd av arbetsgivaren men fick argumentera för att ens behålla sin tidigare lön. Vårdfokus har kartlagt villkoren för sjuksköterskor som vill bli specialister. Bara ett fåtal regioner garanterar ett fast lönepåslag.

Efter fyra år som sjuksköterska inom ambulansen i Umeå ville Danial Mokhtarian testa sina kunskaper. Agerade han korrekt i olika situationer? Kunde bedömningarna vara mer träffsäkra?

– Jag ville sättas på prov. Specialistutbildningen vid Umeå universitet baseras mycket på simulering med patientcase och missar du en vital punkt så blir du underkänd. Allt filmas och man får granska sin egen insats efteråt. Det lockade mig, säger han.

Arbetsgivaren, Region Västerbotten, stöttar precis som övriga regioner i landet grundutbildade sjuksköterskor som vill vidareutbilda sig, bland annat med avtal om akademisk specialisttjänstgöring (AST), där specialistutbildningen blir en del av anställningen.

Dessa möjligheter har stärkts i hela landet genom det nya kollektivavtalet, HÖK25.

Region Västerbotten ger också en annan form av stöd som kallas utbildningsbidrag, som skiljer sig från AST.

Ambulansen inte prioriterad

Båda stimulansåtgärderna är begränsade till vissa inriktningar. I Region Västerbotten riktas AST just nu mot psykiatri, barn- och ungdom samt onkologi, enligt pressavdelningen.

Utbildningsbidragen prioriterar flera inriktningar där kompetensförsörjningsbehovet anses stort eller akut, i nuläget operation, anestesi, intensivvård, barnmorska och distriktssköterska.

– Det har efterfrågats av oss inom ambulansen, men vi har fått besked att det inte finns, säger Danial Mokhtarian.

Gav självförtroende och ny kunskap

Fast det hindrade inte honom. Chefen anpassade schemat så att Danial Mokhtarian kunde jobba 70 procent under det år han studerade. De sju veckorna av verksamhetsförlagd utbildning, vfu, fick han ta semester för att kunna genomföra.

I januari 2025 tog han examen från specialistutbildningen med inriktning mot ambulanssjukvård.

– Nu har jag större självkänsla och tillit till min egen förmåga. Jag har blivit skarpare när det gäller att avgöra om vår insats på exempelvis en olycksplats är livräddande och när det krävs sjukhusvård. Besluten om att åka in tas snabbare.

Lön den viktigaste moroten

När Vårdfokus 2024 gjorde en enkät bland slumpvis utvalda medlemmar i Vårdförbundet framkom att lön under utbildningen och löneökning efter examen är de viktigaste faktorerna för att motivera grundutbildade sjuksköterskor att gå en specialistutbildning.

Men att den som vill vidareutbilda sig ibland måste välja ett nytt område för att få utbildningen betald av arbetsgivaren kan i vissa fall leda till att man ses som oerfaren trots sin specialistutbildning. Då riskerar lönekarriären att stanna av.

Det råkade Marie-Louise Carlsson på Mälarsjukhuset i Eskilstuna ut för.

Efter 14 år på akutkliniken sökte hon så kallad ”vidareutbildning med studieförmån” för att bli intensivvårdssjuksköterska. Det innebar att hon fick grundlön under utbildningstiden.

– Jag hade jobbat på akutmottagningen, akutvårdsavdelningen och intermediäravdelningen och ville vidareutbilda mig för min personliga utveckling. Bygga på min kompetens för att lära mig att ta hand om de svårast sjuka och de mer komplexa patientfallen. Det kändes som ett naturligt steg som jag funderat på ganska länge.

Hade tjänat på att inte specialisera sig

Hon hade haft en bra löneutveckling baserad på prestation och ansvar. Om hon valt att specialisera sig inom akutsjukvård hade lönekurvan fortsatt uppåt med ett förväntat påslag. Men som specialistsjuksköterska inom intensivvård ansågs hon plötsligt vara nybörjare i sin yrkesroll.

– Det var något jag var förberedd på eftersom jag hört andra som råkat ut för samma sak. Jag hade dialog om lön med arbetsgivaren innan utbildningen och upplevde att jag behövde argumentera för att behålla min lön. Trots att jag bytte klinik ansåg jag att mycket av mina tidigare erfarenheter var relevanta och användbara för arbetet på iva.

Anledningen var att hon med sin relativt höga lön inte passade in i lönestrukturen på den nya arbetsplatsen. De med lägre löner, som utbildades och anställdes samtidigt, kunde däremot få flera tusen kronor mer efter specialistutbildningen.

– Till slut fick jag ändå ett påslag på 400 kronor i lönerevisionen. Men om jag stannat kvar som grundutbildad på akutkliniken hade jag fått betydligt bättre lönepåslag. Det gör den här övergången lite knepig, hur värderas ens specialistkunskap?

Fyra regioner garanterar påslag

Vårdfokus har frågat alla regioner vilka garantier om löneförhöjning som finns för specialistutbildade sjuksköterskor. De flesta svarar att det görs en ”översyn” av lönen efter examen, förutsatt att man får en tjänst som specialistsjuksköterska inom det området.

Grundprincipen är individuell och differentierad lönesättning, något även Vårdförbundet förespråkar.

Endast fyra regioner uppger att det finns en fastställd summa som alla kan räkna med efter en avklarad specialistutbildning. Stockholm och Östergötland ligger högst med 4 000 kronor i månaden. Skåne garanterar 2 500 och Gävleborg 2 000 kronor.

Region Örebro län har ett maxtak på 3 000-4 000 kronor men nämner ingen miniminivå.

Ifrågasätter individuell lönesättning

Marie-Louise Carlsson har förståelse för lönebilden på sin arbetsplats, men tror att ett garanterat belopp kan behövas för att motivera sjuksköterskor med erfarenhet, och som tidigare haft en god löneutveckling, att söka specialistutbildningar.

– Min lönekurva planade ut de första åren efter specialistutbildningen. Är du ganska ny i yrket så kan du göra lönekarriär genom specialistutbildning, men är du erfaren och brinner för ditt område är det inte lönen som lockar. Det är att jobbet är kul och att man strävar efter personlig utveckling. Det är det arbetsgivarna lever på många gånger. Och om man bara ska passa in i lönebilden så blir det ju inte heller en individuell lönesättning.

Efter flera år som fackligt förtroendevald på arbetsplatsen och vice ordförande i Vårdförbundet avdelning Södermanland anser hon att man bör tänka taktiskt kring lönen i samband med specialistutbildning.

– Jag tycker att man ska ta upp frågan med arbetsgivaren redan innan man påbörjar sin vidareutbildning. Då vet man vad man kan förvänta sig och får inga överraskningar. När jag ville göra det fick jag först höra att ”vi tar det sedan”. Ur ett fackligt perspektiv tycker jag att det blir för sent. Ska man prata lön när man precis är färdigutbildad och ska påbörja sin placering hamnar man i ett dåligt förhandlingsläge.

Långt under genomsnittet

Daniel Mokhtarian erbjöds 1 500 kronor i löneförhöjning efter sin specialistutbildning. Chefen, som genom schemaläggning möjliggjorde kompetenshöjningen, lyckades förhandla upp det till 3 000 efter samtal med hr-avdelningen, men då blev han utesluten från årets lönerevision.

Nu tjänar han 34 750 kronor i månaden, vilket är drygt 6 000 kronor under riksgenomsnittet för ambulanssjuksköterskor 2024.

– Jag ser lönen som en bonus, det var inte målet. Jag har alltid haft ett eget driv att bli bättre och öka min kompetens, men visst är det tråkigt att specialistutbildningen inte värderas högre av arbetsgivaren, säger han.

Stannar för arbetsmiljön

I Region Västerbotten förekommer ingen reglering om att det ska finnas en specialistsjuksköterska i varje ambulans, vilket han tror bidrar till det lägre löneläget.

– Nu får alla göra exakt samma sak oavsett om du är specialist eller nyexaminerad sjuksköterska. Specialistutbildningen finns av en anledning: Den ger dig specialistkompetens att handlägga patienter i ambulanssjukvård, vilket borde speglas i lönen för den som specialiserat sig. Jag har kompisar som jobbar i Norrbotten eller i Stockholm. De började förhandla om högre löner redan efter ett halvår på utbildningen, säger Danial Mokhtarian.

Själv har han inga planer på att flytta till en region som värderar hans specialistutbildning högre. Tidigare jobbade han på akuten vid Danderyds sjukhus och på sjukstugan i Tärnaby. Men han trivs i Umeå, där han är född och uppväxt.

– Arbetsbelastningen är lagom och det är bra stämning på stationen, säger han.