Strålande detaljer skiner igenom i Elinas berättelser

Neuroblastom, frätande regn och joniserande strålning. I Elina Kangas science fiction-värld avslöjas författarens yrke i detaljerna. Men böcker skriver hon för att koppla av från arbetet. ”Jag ville inte hamna i ett ekorrhjul med jobb och familjeliv. Det här är min egentid”, säger hon.

Biomedicinska analytikern Elina Kangas har skrivit så länge hon kan minnas.

– Som barn hade jag en blå anteckningsbok där jag skrev berättelser om små troll och annat, säger hon.

Efter en föräldraledighet 2020 bestämde hon sig för att satsa på att färdigställa en manusidé som ”skvalpat” en längre tid i medvetandet. Det var dags att ta författandet till nästa nivå.

– Jag kände att det fanns en risk att hamna i ett ekorrhjul med jobb och familjeliv. Skrivandet blev min egentid.

Sedan dess sitter hon vid datorn en och en halv timma varje kväll efter att de två barnen somnat.

– Det är viktigt att få in en rutin, även om det inte alltid går framåt. Vill man satsa på det här så måste man göra jobbet. Ingenting kommer gratis!

Mörk framtid

Tidigare i år publicerade hon den första boken i en tänkt trilogi. Den heter ”Ett illegitimt barn” och utspelar sig år 2423. Samhället har kollapsat av miljöförstöring, överbefolkning och resursbrist. ”Skyddsstaden” omgärdas av murar och skyls från det sura och frätande regnet av ett himmelskt kraftfält. Där inne lever människorna under strikt kontroll av regeringen.

– Regeringen bestämmer vad alla ska jobba med och vem som får skaffa barn. Vid 70 anses man inte längre tillföra något till samhället och ordineras dödshjälp. I skolan indoktrineras barnen i föreställningen att det är hedersamt att ge bort sitt liv för att någon annan ska födas. De är ett mänskligt löpande band där allt handlar om överlevnad, säger Elina Kangas.

I det djupt orättvisa klassamhället bor de välbärgade med höga positioner i ”gröna zonen” med bekväma hus, trädgårdar och god tillgång till mat, medan arbetarna i ”grå zonen” försmäktar i smuts och misär.

– Allt är förfallet och det är egentligen bara fabrikerna som sköts om. I grå zonen finns ingen växtlighet, bara asfalt och betong. Eftersom allting i den här världen måste återvinnas finns ingen plast eller liknande, bara trä, metall och glas.

Deltar i lotteri

Barnafödandet är centralt i berättelsen. Personer som vill bilda familj utreds noggrant gällande jobb, bostad och genetiska förutsättningar. De som godkänns får sedan betala för att delta i ett lotteri där tillstånden slumpas bort.

– Idén kom efter att jag pratat med bekanta som ville adoptera. De berättade hur svårt det är. Här har jag dragit det till sin spets – att regeringen bestämmer vilka som överhuvudtaget får bli föräldrar. Det låter ju helt sjukt, men det är en rättighet som historiskt faktiskt tagits ifrån människor även i Sverige genom  tvångssterilisering.

Elina Kangas vill ge läsaren en moralisk tankeställare.

– Det övergripande temat i boken är att förlora rätten att bestämma över sitt eget liv. Men är det enbart dåligt att begränsa befolkningen när miljöförstöringen lett till att resurserna inte räcker åt alla? Vad utsätter man barnen för i en sådan värld? Det är en balansgång.

Och självklart bryts förbudet mot icke tillståndsgivna graviditeter. Läkaren Cissi driver en olaglig förlossningsmottagning i en källare. En dag lämnar en ung mamma sin nyfödda dotter på britsen och försvinner. Cissi tvingas ta hand om det ”illegitima” barnet. Hon förser flickan med en fejkad id-tatuering och kapar identiteten från en förolyckad bebis i grannskapet, efter att en hel familj dött i en brand.

Använder sina yrkeskunskaper

Den räddade flickan heter Nora och är huvudperson i bokserien.

– Hon är en drömmare som vill få finnas till utan att behöva vara rädd att bli avslöjad som illegitim. De barnen förs bort och försvinner. Hon mår inte bra av att vara instängd i Skyddsstaden och vill se vad som finns utanför murarna. Eftersom hon är tonåring gör hon inte alltid som hon blir tillsagd och fattar inte alltid jättebra beslut. Men hon strävar efter något större, för rätten till sitt liv.

Att författaren är biomedicinsk analytiker märks i detaljerna. Ett barn drabbas av sjukdomen neuroblastom, som Elina Kangas stött på i sitt jobb på Linköpings universitetssjukhus, där hon är specialiserad inom klinisk fysiologi och nuklearmedicin.

– Det är en form av cancer som sätter sig på sympatiska nervsystemet och kräver omfattande behandling. Symptomen är diffusa i början och det kan ta tid innan man inser vad det är. Som biomedicinsk analytiker är man ibland en detektiv i vården.

I beskrivningarna av exempelvis graviditeter och hudåkommor orsakade av frätande regn har hon fått användning för sina kunskaper i fysiologi.

– Jag jobbar en hel del med radioaktivitet också, och i del två förekommer akuta skador och organsvikt orsakat av joniserande strålning.

Men allra roligast har hon haft när hon konstruerat det påhittade samhällssystemet.

– Det är så många olika bitar. Vilka förhållanden krävs för att den här situationen ska ha uppstått? Vad har hänt med naturen och hela ekosystemet? Hur upprätthålls kontrollen över människorna? Jag är också väldigt intresserad av teknikutveckling och tycker att den är både spännande och skrämmande.

En del inspiration kommer från hennes favoritdystopi – ”Hungerspelen”.

– Där finns också olika distrikt, ett lotteri som avgör vilka som ska delta i tävlingen och en underdog som man får följa. Det var inget jag tänkte på när jag skrev boken, men i efterhand ser jag likheter med olika böcker jag läst.

Är det en väldigt mörk historia?

– Ja, men det finns mycket mörkare. I min bok tycker jag att det finns en glimt av hopp.

Hur var det att skriva om illegitima barn när du själv hade en bebis?

– Det var känslosamt ibland, samtidigt bearbetade jag kanske en förälders värsta mardröm – att barnen ska tas ifrån en.