Dygnspasset nära ta Pehrs liv

Mats somnade vid ratten och kraschade. Kollegan Pehr skadades svårt. Olyckan blev ett rättsfall som kan avgöra en av ambulansens mest infekterade stridsfrågor: dygnspassen.

Klockan är 8.00 den 24 juli 2010 på stationen i Kungälv. Ambulans­sjuksköterskan Mats kommer till jobbet, pigg och utvilad efter en lång semester med familjen. Egentligen skulle han vara pappaledig i dag men hoppar in och tar en arbetskompis pass, som en gentjänst. Framför honom ligger nu 24 timmars arbetstid. Ända fram till att kvällsmörkret sänker sig över Kungälv är det lugnt och Mats och hans kollega Pehr Dahlbom njuter av en middag med grillad fläskfilé och sommarsallad.

??Men nu drar det i gång och ända fram till småtimmarna kör de nonstop. De hinner bara kasta i sig en macka eller en banan på stationen innan det är dags att åka till nästa patient och ­i stället för att slänga käft, säger de inte mycket till varandra. Bara några korta ord om adressen till det som ska bli deras sista uppdrag. Körningen är en prio 3. Buksmärtor med kräkningar sedan fyra dagar och patienten vill bli körd till sjukhuset i Trollhättan. De två kollegerna är nu inne på sin andra morgon på raken tillsammans och solstrålar torkar bort resterna av nattens duggregn på vindrutan. Pehr lägger sin hand på patientens axel: ”Vi är strax framme.” Mats gasar sig ur den sista rondellen på Överbyvägen. Bara 300 meter kvar. ??

Plötsligt tar det tvärstopp. ”Jävlar! Jävlar!” Mats svär för sig själv. Han minns ingenting men nu ser han. Framför sig: en bergvägg. Bakom: kollegan Pehr Dahlbom som ligger på den blöta asfalten. Orörlig.?

Någon skriker. Vem är det som skriker? Kan inte människan sluta! Pehr Dahlbom lyssnar på vrålet av smärta och skräck tills han inser att det är han själv. Plötsligt ser han sin fru och sin yngsta son som bara är 4 veckor gammal framför sig. Pehr försöker sträcka ut handen men kan inte röra sig. ”Är det så här mitt liv kommer att bli nu? Förlamad?”?

Sekunden innan ambulansen kör av vägen i 80 kilometer i timmen, kör rakt in i en bergvägg och rammar en lyktstolpe, hade Pehr Dahlbom knäppt av sig säkerhetsbältet för att nå utrustningen och göra en sista blodtryckskontroll. Därför slungades han handlöst runt i ambulansen, bröt nacken och fick kompressionsskador på bröstryggen. Han hade änglavakt och landade i exakt rätt vinkel så att kotan i nacken inte sköt in i luftstrupen. Det hade dödat honom på en gång, men den här natten var millimetrarna på hans sida.

??Klockan är 9.00 den 27 oktober 2014 i Göteborgs tingsrätt. Människor strömmar in i sal 27 där rättegången just ska starta. Mats kommer in och slår sig småpratande ner bredvid Pehr för det är inte han som är åtalad, det är Västra Götalandsregionen som är anklagad för arbetsmiljöbrott. Det domstolen ska ta ställning till är detta: Var det arbetsgivarens fel att Mats kraschade den där sommarmorgonen för fyra år sedan? Vid olyckan hade han varit i gång nästan 23 timmar i sträck.?

Pehr Dahlbom, som bytt yrke på grund av sviterna från olyckan, vet på vems sida han står.

?— Alla känner någon som nickat till. Det hade lika gärna kunnat vara jag, säger Pehr Dahlbom. ?

Förr var dygnspass inget problem, det är det enda som parterna i rättssalen är överens om. Det var mindre att göra, man fick sova mellan uppdragen, systemet funkade. Personalen uppskattade att de kunde riva av hela månaden på bara sju arbetspass och till och med ha ett extrajobb vid sidan om. Arbetsgivarna uppskattade att det var kostnadseffektivt. Men belastningen på ambulansen har ökat i hela Sverige och vi är ljusår från den gamla lugna tiden. Därför är det mycket som står på spel i Kungälvsfallet och rättegången följs med intresse både i Sverige och utomlands. En fällande dom kan bli vägledande och slutet på dygnspassen, vilket skulle innebära att personalens långledigheter försvinner. Dessutom skulle det bli en ekonomisk smäll för de arbetsgivare som har dem kvar eftersom det kostar att bygga bort dygnen. I exempelvis Halland fick de rekrytera 20 nya medarbetare till en kostnad av 7 miljoner kronor årligen.

?— Jag är glad att politikerna fattade det kloka beslutet. De som kör gods har schemalagda raster. Intressant nog har vi som kör människor inte det, säger Susanne Svensson, verksamhetschef i Halland som hörs i domstolen.?

Vårdfokus kartläggning visar att 18 av 21 landsting har kvar dygnspassen men det beror inte bara på ekonomiskt pressade arbetsgivare. Många inom kåren vill ha dem kvar och frågan ställer arbetskamrater mot varandra, för eller emot. Peter Blom, som sitter i Vårdförbundets styrelse, blev utmobbad när han ville avskaffa dygnen i sitt hemlandsting Värmland. ”Du förstör för oss”, sa de kritiska kollegerna. Peter Blom svarar med en motfråga.?

— Är det värt det? Ska vi riskera att köra ihjäl varandra???

Professorn och sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt håller med. Vid 6-tiden på morgonen är det som att köra rattfull. Hjärnan gör allt för att stänga av och din reaktionstid är lika dålig som om du hade druckit tre starköl. Om du dessutom har varit vaken länge och ansträngt hjärnan med jobb blir det ”rena dynamiten”, säger han. ?

— Dygnspassen är livsfarliga.?

Men är det svart eller vitt? Är dygnen en kvarleva från en svunnen tid eller går de att använda ansvarsfullt? Flera kritiska läsare som inte tycker att det går att generalisera har hört av sig till Vårdfokus, och exempelvis signaturen Torbjörn skriver så här: ”Dygnspassen är fantastiskt bra på de stationer som har en sådan belastning att det fungerar. Att generellt ta bort dygnen är ogenomtänkt.”??

Ögonlock som tigger om att få stängas. Ett huvud som inte längre går att hålla upprätt. Så känns det att jobba framåt småtimmarna, det beskriver flera olika ambulanssjuksköterskor i tingsrätten. ?

— Jag har själv jobbat dygn och det var rent vedervärdigt. Det går inte att fatta svåra beslut på kort tid, hjärnan är inte med, sade Per Andersson. ?

Han är verksamhetschef i Uppsala som avskaffade dygnspassen 2003, inte minst för patienternas skull. På nätterna blev vården sämre eftersom personalen lät bli vissa insatser som man normalt gör, till exempel ekg, eftersom de inte litade på sitt eget omdöme. ?

Och det hettar till i rättssalen när åklagaren Kristina Persson pressar Västra Götalandregionens företrädare på vilka risker det kan finnas med dygnspass. Om och om igen försöker hon få svar: ”Vad kan hända när man jobbat många timmar?” Till slut utbrister hon:?

— Jag har aldrig varit med om att en arbetsgivare vägrar ta ordet trötthet i sin mun! Men det är självklart det vi talar om, risken att somna.??

Arbetsgivaren försvarar sig med att dygnspassen successivt minskat i takt med att belastningen ökat. Det fanns en riskanalys, även om den inte var skriftlig och därför inte går att visa upp, och personalen hade inte klagat. I stället var det de ”onödiga” sjuktransporterna på nätterna som ständigt diskuterades på Kungälvstationen. Dessutom, menar arbetsgivaren, finns det olika strategier om man blir för trött som till exempel att byta förare eller stanna och ta en nypa luft. Något som får en ambulanssjuksköterska att fnysa högt i pausen ute vid kaffeautomaten.?

— Stanna bilen, vilken bullshit! Det är inte så jävla lätt att säga ifrån i en machokultur där man dessutom vet att patienten ligger och lider. ??

Pehr Dahlbom blev inte förlamad i olyckan men har en invaliditetsgrad på 11 procent. Oavsett vad domen blir sänder den en stark signal till alla arbetsgivare att man kan bli ställd till svars för arbetstiderna och allt fler arbetar redan för att avskaffa dygnspassen. Till dem som ändå vill behålla de långa passen säger Pehr Dahlbom så här:?

— Kontakta mig. Jag kan berätta vad det inne-bär både för en själv och familjen att skada sig för livet och gå runt med ständig värk. Jag vill inte att det som hände mig ska hända någon annan.??

Klockan är 8.30 den 25 juli 2010. Det har snart gått två timmar sedan kraschen och egentligen skulle Mats och Pehr vara på väg hem till sina familjer nu. I stället ligger de på sjukhus. Kommunens tekniker har redan varit på plats på Överbyvägen och satt upp en ny lyktstolpe. Det sista yttre tecknet av olyckan är borta.

Dygnspass väcker känslor
Det råder delade meningar, här är några röster:

”Alla vill spela hjälte. Kulturen är att man biter ihop och kör.”
Ambulanssjuksköterska

”Dygnstjänstgöring gör att det är lättare att få ihop livspusslet.”
Ambulanssjuksköterska

”Personalen vill ha ohälsosamma arbetstider så det går inte bara att skylla på arbetsgivaren. Det är en ohelig allians.”
Sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt

”Jag vill dö som en glad pensionär, inte med stövlarna på i jobbet!”
Ambulanssjuksköterska

Mer om ämnet

• Dygnspass är utbrett
• Vårdförbundet är emot dygnspass
• 1 av 3 har somnat bakom ratten i ambulansen