Linnea hittade drömjobbet på rättspsykiatrin

På Rågårdens rättspsykiatri i Göteborg behandlas patienter som är dömda för mord, misshandel och sexuella övergrepp. Sjuksköterskestudenten Linnea Berghäll kan inte tänka sig en bättre arbetsplats.

Tjugo minuters bussfärd från centrala Göteborg ligger en vit byggnad med stora glaspartier. På fasaden står det Sahlgrenska universitetssjukhuset, men i entrén ser det mer ut som säkerhetskontrollen på en flygplats. Här kommer varken patienter, personal eller besökare in utan att passera en metallbåge och få sina väskor genomlysta på rullbandet.

Från kriminalvården till rättspsykiatrin

För Linnéa Berghäll är det en del av jobbet. Innan hon kom hit till Rågårdens rättspsykiatri för fyra år sedan arbetade hon inom Kriminalvården.

– Säkerhet är något vi tänker på hela tiden. Inför varje situation pratar vi igenom hur vi ska förhålla oss, var vi ska stå i rummet och så vidare. Men det får inte gå ut över omvårdnaden, säger Linnéa Berghäll.

Dömda till vård

Patienterna som vårdas här är dömda för olika typer av brott och har någon form av psykisk sjukdom. Psykoser, personlighetsstörningar och bipolär sjukdom är vanliga diagnoser. Majoriteten av patienterna är dömda till rättspsykiatrisk vård, men här finns också personer som är häktade eller sitter på annan anstalt och som är i behov av psykiatrisk vård.

Det är både män och kvinnor och många har begått grova brott – som misshandel, mord eller sexuella övergrepp. Domarna är inte tidsatta och vårdtiderna är ofta långa, i genomsnitt fem år.

Säkerhet är något vi tänker på hela tiden. Inför varje situation pratar vi igenom hur vi ska förhålla oss, var vi ska stå i rummet och så vidare.

Målet med vården är att patienten ska rehabiliteras ut till ett fungerande liv i samhället. Personalstyrkan är tät och bred. Här arbetar läkare, sjuksköterskor, skötare, fysioterapeuter, psykologer och arbetsterapeuter tillsammans runt patienten.

– Vi har en enorm kompetens i huset. Jag vill inte se rättspsykiatrin som sista anhalten, utan tänker att patienten har hamnat på ett ställe som verkligen kan hjälpa till, säger Linnéa Berghäll.

Gör något bra varje dag

Själv började Linnéa Berghäll som skötare på akutavdelningen och har sedan dess varit runt på alla enheter. Numera arbetar hon mest inom öppenvården och framför allt på helger och lov eftersom hon pluggar på heltid. Till sommaren tar hon sjuksköterskeexamen och har redan bestämt sig för var hon ska arbeta när hon är klar med utbildningen – här på Rågården.

– Det var rättspsykiatrin som fick mig att vilja bli sjuksköterska. Innan jag kom hit hade jag inte haft en tanke på det. Men det är den bästa arbetsplatsen. Här går jag hem varje dag och känner att jag har gjort något bra.

Genuina möten

Linnéa Berghäll beskriver patienterna med värme och respekt. Mitt i allt det som kan verka skrämmande för en utomstående berättar hon om alla skratt och de genuina möten hon upplever på Rågården.

– Vi har så tät kontakt med våra patienter. De vårdas ofta i flera år på avdelningen och vi lär känna dem väl. Det blir en trygghet både för dem och för oss.

Uppföljning i öppenvården

När patienterna är färdigbehandlade på avdelningen skrivs de ut till öppenvården. I dag är drygt 200 patienter inskrivna på mottagningen och antalet ökar stadigt. Hit kommer de en till två gånger i månaden för läkemedelsuppföljningar och samtal.

I väntrummet sitter i dag några patienter och väntar lydigt de tre timmar de behöver vara kvar för observation efter att de fått sina sprutor. Antipsykotiska läkemedel är vanligt och många får det som depotinjektion.

– Tyvärr har vi haft problem med att det vanligaste injektionsläkemedlet har varit restnoterat länge och patienterna har i stället behövt ta tabletter. Men de fungerar inte alltid lika bra. Patienterna beskriver att injektionerna kan tysta rösterna i huvudet och få dem att känna sig mer som sig själva, men att tabletterna inte har samma goda effekt, säger Magdalena Rönnhede, specialistsjuksköterska i psykiatri och en av Linnéa Berghälls kollegor inom öppenvården.

Individanpassade villkor för vården

Många besök på mottagningen inleds med övervakade urinprov för drogscreening inne på besökstoaletten. Eftersom vården är förenad med särskilda individanpassade villkor ska det stå tydligt i vårdplanen vad som gäller.

– Bryter patienten mot vårdplanen försöker vi i första hand med en intervention, till exempel ett hembesök. Men om patienten inte medverkar begär vi handräckning från polisen, ett så kallat återintagningsbesked, och patienten blir inlagd på avdelning igen, säger Linnéa Berghäll.

Mottagning med mobilt team

Mottagningen har också ett mobilt team som åker ut på både planerade hembesök och akuta insatser.

– Det kan handla om patienter som uteblivit från sina besök eller anhöriga som hört av sig med någon oro för personen, säger Linnéa Berghäll.

För att livet för patienterna utanför anstalten ska fungera utan att nya brott begås krävs samverkan med kommunen, socialtjänsten och inte minst patienten själv. Många bor på boenden och har personal runt omkring sig som stöd i vardagen.

– Som sjuksköterska är man navet i vården och samordnar insatserna. Det är inte bara medicinska insatser, utan det kan också handla om att någon blivit vräkt eller behöver stöd med sysselsättning. Vi är också ute och utbildar personal på boenden och arbetsplatser, berättar Magdalena Rönnhede.

Vi är bara människor. Man kan inte gå in med en machoinställning och tro att man klarar allt själv. Det gäller att vara ödmjuk, lyhörd och känna sig själv

För Linnéa Berghäll och Magdalena Rönnhede gäller det att ha två fokus samtidigt – omvårdnad och samhällsskydd.

– Vi måste våga prata om brotten som de har begått för att kunna förebygga att det händer igen. Men det betyder inte att alla i personalen ska göra det hela tiden. En patient kanske är klar med sin behandling på avdelningen och då ska vi inte in och rota i det. Det är jätteviktigt att vi dokumenterar noga så att det går att följa vad som gäller för varje patient, säger Linnéa Berghäll.

Känner sig sällan rädda

Trots att de vistas bland personer som begått grova brott så känner de sig sällan rädda på jobbet. Men visst händer det att patienter kan bli arga, eller att kemin inte stämmer.

– Då får man vara öppen med det och be en kollega ta över, vi är bara människor. Man kan inte gå in med en machoinställning och tro att man klarar allt själv. Det gäller att vara ödmjuk, lyhörd och känna sig själv, säger Magdalena Rönnhede.

Personalen är aldrig ensam med en patient inne på ett rum och i fickan på bussarongen har de personliga larm. Genom de stora fönstren på mottagningen ser de när patienterna kliver av bussen på stora vägen.

– Man kan se direkt hur de mår genom hur de går eftersom vi känner dem så väl. Aha, i dag är ingen bra dag och då får man ta det lite lugnare, säger Magdalena Rönnhede.

Flera forskningsprojekt på gång

En viktig anledning till att Linnéa Berghäll vill satsa på en karriär inom rättspsykiatrin är möjligheten att forska. Tre sjuksköterskor varvar forskning med kliniskt arbete på Rågården.

– Det är så otroligt inspirerande och viktigt när vi jobbar med tvång. Jag vill också vara med och utveckla vården och forska i framtiden, säger hon.

En av de som forskar i dag är Omed Abdul Rahman. Han är specialistsjuksköterska i psykiatri med 18 års erfarenhet av rättspsykiatri. Som forskare är han knuten till Centrum för etik, juridik och mental hälsa, Celam, vid Göteborgs universitet. Institutionen fungerar som ett nationellt kompetenscentrum för kunskap om psykisk ohälsa hos unga lagöverträdare, och de bedriver forskning och utbildning av personal.

Språkets betydelse i psykiatrin

Omed Abdul Rahmans studier handlar om språk. En hög andel av patienterna inom rättspsykiatrin har en annan kulturell bakgrund och har inte svenska som modersmål. Omed Abdul Rahman har gjort intervjuer med både personal i olika yrkeskategorier, patienter och anhöriga om språkets betydelse inom rättspsykiatrin. Den första studien är klar och väntar på publicering inom kort.

– Kommunikation är ju det viktigaste verktyget vi har inom psykiatrin och det vi använder för bedömning, behandling och utvärdering. Hur blir det för en målgrupp som inte förstår det vi pratar om – och vi inte dem? säger Omed Abdul Rahman.

Utforskar kulturella aspekter på tvångsvård

I sin fortsatta forskning ska han med hjälp av kvantitativa data från kvalitetsregistret RättspsyK undersöka om det är så att utlandsfödda personer får mer tvångsvård än andra och också jämföra om de skattar sin hälsa annorlunda än svenska patienter.

– Vi lever i ett mångkulturellt samhälle i dag och det märks bland både patienter och personal här. En viktig aspekt är vilket förtroende man har för rättssystemet. I många andra länder, exempelvis i Mellanöstern, finns inte tvångsvård, säger Omed Abdul Rahman.

Kan inte tänka sig ett bättre jobb

Linnéa Berghäll och Magdalena Rönnhede upplever ofta att det saknas kunskap om vad rättspsykiatri är och vilka patienter som vårdas på Rågården. När de berättar var de jobbar får de sällan några följdfrågor.

– Det är så tråkigt! Det är ett svårt yrke, absolut, men är du intresserad och nyfiken kan du lära dig resten. Min nyfikenhet är det finaste jag har och jag har lärt mig så otroligt mycket av patienterna. Jag kan inte tänka mig ett bättre jobb.