Må bra-hormon med vissa risker – nu synas oxytocin på nytt
Kerstin Uvnäs Moberg har ägnat en stor del av sin karriär åt att studera de positiva effekterna av oxytocin. Men allt för höga doser av syntetiskt oxytocin kan ha negativa effekter för kvinnor och barn.
Forskaren och läkaren Kerstin Uvnäs Moberg är en auktoritet på det kroppsegna hormonet oxytocin. Intresset började när hon själv fick barn. Viljan att förstå kvinnans biologi och fysiologi fick henne att lämna fokuset på magtarmkanalens fysiologi för att forska vidare på oxytocinets positiva egenskaper.
Hon har i en mängd vetenskapliga artiklar och böcker lyft dess sociologiska och fysiologiska effekter under graviditet, amning och menopaus. Hon har varit en populär intervjuperson i TV, podcasts, radio och tidningar. Det tycks ha funnits ett omättligt sug efter att få höra mer om ”må bra-hormonet”.
Granskning: Värkstimulerande dropp
Över hälften av landets förstföderskor får värkstimulerande dropp i samband med förlossningen. Den verksamma substansen syntetiskt oxytocin efterliknar det naturliga ”må-bra-hormonet” oxytocin som gör att livmodern drar ihop sig och att förlossning går framåt.
För höga doser av syntetiskt oxytocin kan leda till överstimulering av värkarbetet och komplikationer hos den födande och barnet. Hur kommer det sig att så många av förstföderskorna får värkstimulerande dropp trots kända risker? Vad säger egentligen forskningen, hur ser landets riktlinjer ut och vad tycker professionen?
I en rad artiklar granskar vi värkstimulerande dropp. Vi tittar på hur klinikerna använder det, vilken evidens som ligger bakom och hur det har påverkat enskilda fall. Vi har valt att avgränsa oss till värksvaghet hos förstföderskor med spontan förlossningsstart.
I granskningen har vi gått igenom aktuell forskning, studier, rapporter och riktlinjer. En rad intervjuer med forskare, yrkesverksamma barnmorskor och läkare samt patienter som drabbats av skador efter att de har fått oxytocin har genomförts.
Spretig forskning
Kerstin Uvnäs Moberg har också studerat användningen av syntetiskt oxytocin. Här är forskningen mer spretig och mycket man fortfarande inte vet.
— Det är mycket tyckande och inom vården finns det två grupperingar, där den ena förordar syntetiskt oxytocin och de andra vill förstärka den naturliga förlossningen genom stöd. Här kan striden vara intensiv, säger Kerstin Uvnäs Moberg.
Innan vi går in på de mer känsliga frågorna kan det vara på sin plats med en faktabakgrund. Kerstin Uvnäs Moberg berättar att oxytocinsystemet inkluderar både hormon och nerver i hjärnan. Produktionen av oxytocin startar i hypotalamus och frisätts från den bakre hypofysloben ut i blodomloppet. Oxytocinreceptorer finns i glatt muskulatur i bland annat livmodern, bröstkörtlar, lungor och i hjärnan. Beröring, närhet, värme och socialt stöd stimulerar oxytocinfrisättning bland annat genom att nerver i huden skickar signaler till hypotalamus. Det leder till välmående, minskad smärta, sänkt blodtryck och puls, minskad oro, ångest och stress.
Utsöndring sker i pulsar
Vid en förlossning är oxytocinet avgörande för att livmodern ska dra ihop sig och förlossningen gå framåt. När fostret trycker mot livmodertappen aktiveras ett feedbacksystem, Ferguson-reflexen, som får oxytocin att utsöndras. Detta sker i pulser under förlossningen som ökar under första och andra fasen för att avslutas med en mycket stark pulsation i utdrivningsfasen.
Om förlossningen går långsamt och kvinnan bedöms vara värksvag kan syntetiskt oxytocin i droppform tillföras. Det har samma kemiska struktur som kroppseget oxytocin och stimulerar värkarbetet. Målet är att det ska få förlossningen att gå framåt och att man ska slippa kejsarsnitt eller andra interventioner.
När oxytocin ges i droppform sker tillförseln kontinuerligt och inte i pulsar som sker normalt vid förlossningen. Då utsöndras oxytocin både till hjärnan och blodet. I droppform passerar oxytocinet inte upp till hjärnan på grund av blod-hjärnbarriären vilket gör att den födande inte riktigt får samma lugnade och smärtstillande effekt som av det kroppsegna oxytocinet.
– Den naturliga oxytocinutsöndringen kan förstärkas med närhet, beröring och stöd, vilket kan förkorta förlossningen med två timmar. Samma effekt är möjlig att uppnå med högdosinfusioner av syntetiskt oxytocin. Användningen av dropp har dock inte lett till att frekvensen av kejsarsnitt minskat, säger Kerstin Uvnäs Moberg.
Känsligheten varierar
Samtidigt varierar känsligheten för syntetiskt oxytocin bland kvinnor. En del får en omedelbar och kraftfull effekt, medan andra behöver högre doser. Några möjliga orsaker till skillnaden är genetik, östrogennivåer som stimulerar bildningen av oxytocinreceptorer under graviditeten, bmi och ålder hos den födande. När förlossningen startar, det vill säga i vilken graviditetsvecka, kan också spela in. Samtidigt finns det studier som pekar på att långvarig exponering för syntetiskt oxytocin kan försvaga funktionen av receptorerna.
– Många som får syntetiskt oxytocin upplever mer smärta, så kallade pinvärkar, vilket kan öka behovet av smärtlindring. Detta försvagar värkarbetet i sin tur och kan göra det nödvändigt att höja oxytocindosen. På så sätt hamnar man lätt i en negativ spiral, säger Kerstin Uvnäs Moberg.
Den största risken med för höga doser av oxytocin är att värkarbetet blir överstimulerat med för täta sammandragningar vilket kan innebära risker för mamman. Men framför allt riskerar det att strypa blodflödet till barnet som kan drabbas av syrebrist.
Efterlyser mer forskning
Data från Graviditetsregistret visar att mer än hälften av alla förstföderskor i Sverige med spontan förlossningsstart får oxytocin någon gång under förlossningen. Även om den siffran inte säger något om vilka doser som ges tycker Kerstin Uvnäs Moberg att det pekar på en överanvändning.
– Om man följer rekommenderade doser verkar det inte vara någon större fara. Samtidigt har det gjorts flera lex Maria-anmälningar där barn eller mamma skadats. Så ska det inte behöva vara. Jag menar att för många får oxytocin och att doserna ibland är för höga. Det behövs en bredare diskussion om oxytocin och mer forskning, säger Kerstin Uvnäs Moberg.