Svåra frågor ska göra vården lättare

Känslor av hopp, mening och förundran påverkar hur vi mår både objektivt och subjektivt. Nu vill regeringen vill satsa på existentiell hälsa och forskningen växer snabbt. Som sjuksköterska kan samtal om livet och döden stärka dina patienter – och dig själv. Tove Stenman disputerar inom kort med en avhandling om förtroliga samtal.

Våren 2024 skickar socialdepartementet ut ett pressmeddelande. Regeringen vill att frågor om existentiell hälsa ska få större utrymme i folkhälsoarbetet och ger Folkhälso- myndigheten ett nytt uppdrag.

Myndigheten får åtta månader på sig att definiera begreppet i en svensk kontext och genomföra en kartläggning av alla aktörer som verkar inom området. I uppdraget ingår också att ta fram förslag på hur myndigheten kan arbeta med existentiella perspektiv.

Existentiell hälsa på frammarsch

Intresset för existentiell hälsa har ökat kraftigt de senaste åren, inte minst efter pandemin. Besöksförbud inom äldrevården och svårt sjuka patienter på intensiven ställde många stora frågor på sin spets.

Har du en känsla av hopp ökar sannolikheten för följsamhet till medicinering och du kan ta till dig de råd som vården ger för att du ska må bra.

Att våra relationer och känslor av hopp och mening har betydelse för både det fysiska och mentala välbefinnandet är väl känt. Internationella studier visar att personer som går i kyrkan två gånger i veckan har lägre blodtryck och att individer med diabetes bättre tar till sig hälsoråd om de upplever hopp.

God existentiell hälsa ger en buffert som gör det lättare att möta och hantera svårigheter, så kallad resiliens, och större möjlighet att ta vara på livets glädjeämnen.

Svårt att få till samtalen

I många länder är existentiella behov en naturlig del av vården, men i Sverige hamnar frågorna ofta i skymundan. Vården präglas i hög grad av ett biomedicinskt förhållningssätt och det kan vara känsligt att närma sig frågor om tro, andlighet och religion.

Tidsbrist och brist på kunskap eller erfarenhet kan sätta käppar i hjulet för att få i gång samtalen i vårdvardagen.

Att tillgodose patientens existentiella behov är ett tydligt mål inom den palliativa vården. Nu lyfts även dess betydelse bland andra patientgrupper, som för unga med psykisk ohälsa, inom barnsjukvården och bland äldre i större utsträckning.

Vikten av att få prata om meningen med livet och hopp börjar också alltmer uppmärksammas inom psykiatrin och sedan förra året är det en del av den nationella strategin mot suicid.

Forskaren: ”Det existentiella lidandet kan vara svårt att sätta fingret på”

Inom omvårdnadsforskningen är existentiell hälsa och de bakomliggande behoven ett växande område och något som allt fler sjuksköterskor forskar om.

En av dem är Tove Stenman som är specialistsjuksköterska, barnmorska och doktorand vid Mittuniversitetet i Östersund.

I början av nästa år disputerar hon på en avhandling om det informella och förtroliga samtalet, småpratet som hon kallar det, och dess potential för att utforska patienternas funderingar kring livet, döden och allt däremellan i den palliativa vården.

– Samtalen påverkas av att patienten befinner sig i livets slut och de får en extra dimension. Samtidigt kan det existentiella lidandet vara svårt att sätta fingret på, patienten kanske inte själv förmår att formulera det, säger Tove Stenman.

Stort behov att prata om existentiella frågor

I intervjuer och observationsstudier har hon sett att patienternas behov av att prata om frågorna är stort. De som får möjlighet att prata när de önskar känner sig sedda och hörda. Det kan ge en stunds lättnad och lindring i situationen. Patienter som inte får den möjligheten kan däremot känna sig avvisade, eller i värsta fall tystna och avstå från att försöka igen.

Tove Stenman har studerat både patient- och sjuksköterskeperspektivet. Det som blev tydligt i hennes forskning är hur både patienten och sjuksköterskan anpassar sig till varandra i samtalen. Tove Stenman beskriver det som den sköra tillitens dans.

– Man trippar lite på tå, vill inte störa men samtidigt visa att man är öppen. Patienten kan välja att nappa på samtalet, eller sluta sig om till exempel en telefon piper.

Stark vilja att hjälpa

Det kan ibland upplevas som outhärdligt att möta någon med starkt existentiellt lidande. För sjuksköterskor handlar det om att våga stanna kvar i känslan av otillräcklighet och inte fastna i ”hjälpnödigheten”, förklarar Tove Stenman.

I hennes intervjuer beskriver sjuksköterskorna vikten av att få bearbeta upplevelser på jobbet tillsammans med andra.

– Sjuksköterskor har en väldigt stark vilja att lyckas och får de möjlighet att reflektera så blir det ett lärande till nästa möte med en patient. Det behöver inte bara ske genom handledning, utan att få vara med sina kollegor och gråta och skratta var något som de kunde hämta kraft ifrån.

Åtta aspekter av existentiell hälsa

En som ägnat hela sin akademiska karriär åt existentiella frågor är religionspsykolog Cecilia Melder. Som präst och doktorand på teologiska institutionen vid Uppsala universitet skrev hon 2011 sin avhandling Vilsenhetens epidemiologi.

Hennes forskning utgår från en enkät som Världshälsoorganisationen, WHO, tagit fram för att mäta hälsorelaterad livskvalitet och inkluderar åtta aspekter av existentiell hälsa.

– Det handlar om det som ger dig mening i livet, vad som ger dig hopp och framtidstro. Att ha en känsla av sammanhang påverkar både självskattad och diagnostiserad hälsa, säger Cecilia Melder.

Hon ger ett exempel. Tänk dig en snickare som drabbas av en stroke och blir halvsidesförlamad. Troligtvis är den patienten mer bekymrad över hur livet ska bli utanför sjukhuset än över vad det senaste provsvaret visar. Hur väl vården lyckas möta upp de existentiella frågorna har en avgörande betydelse.

– Det är egentligen ganska självklart. Har du en känsla av hopp ökar sannolikheten för följsamhet till medicinering och du kan ta till dig de råd som vården ger för att du ska må bra.

Samtalskort för patienter och personal

Cecilia Melder har tillsammans med Lena Bergquist, verksamhetsutvecklare inom folkhälsa och folkbildning, utvecklat metoder för hur vården kan arbeta konkret med de här frågorna.

Bland annat har hon tagit fram samtalskort som bygger på de åtta aspekterna av existentiell hälsa och som kan användas i gruppsamtal med patienter och för utbildning av personal.

Varje kort beskriver en av de åtta aspekterna och samtalen delas upp i tanke, känsla och handling. Vad tänker jag till exempel kring meningen med livet, hur känner jag för det och vad leder det till?

– När vi gjorde en pilotstudie inom psykiatrin i Stockholm berättade patienterna att det här var frågor som de aldrig tidigare pratat om med personalen. Ingen hade frågat dem om hur de såg på meningen med livet.

Hitta ett språk för existentiella frågor

Sedan åtta år används samtalskorten i Region Jönköping vid utbildning av vårdpersonal i existentiell hälsa. Ansvarig är Anna-Karin Jeppsson, som är utvecklingsledare inom regionen.

Träffarna sker vid sju tillfällen à två timmar och leds av två samtalsledare. Grupperna är ofta tvärprofessionella med både nya och erfarna medarbetare.

– Det handlar om att få ett språk för de existentiella frågorna. I grupperna får personalen möjlighet att provprata och provtänka för att själva sätta ord på sina tankar. Det gör att jag inte backar när frågorna kommer upp i samtal med patienten eller anhöriga utan i stället ber dem berätta mer, säger Anna-Karin Jeppsson.

Läkande samtal

När patienten får möjlighet att sätta ord på sina tankar kan samtalet bli läkande i sig, vilket i sin tur påverkar personalens välbefinnande, menar Anna-Karin Jeppsson.

– Att inte räcka till skapar en stress hos personalen, men om du känner dig trygg så vågar du stanna kvar.

Fått en extra verktyg i arbetet

Christine Rommedahl, specialistsjuksköterska inom hjärtsjukvård och anställd på kardiologen på Ryhovs lasarett, håller med. Hon gick utbildningen i våras tillsammans med sjuksköterskor och undersköterskor på arbetsplatsen.

– Det viktigaste är att ta upp frågorna med patienten. Har man fått fundera över dem tillsammans med andra kollegor blir det mycket lättare. Som sjuksköterska är det lätt att tänka att man ska ha alla svar, en lösning. Men jag kan inte lösa patientens problem, man behöver bara lyssna och visa intresse, säger Christine Rommedahl.

För henne har kursen gett en extra dimension som hon har saknat i vården.

– Jag tycker att jag har blivit bättre på att fånga upp de här samtalen. Det behöver inte vara att man sätter sig ner en timme, den tiden finns aldrig. Men det kan uppstå på väg till röntgen.

Det är lika tillfredsställande att få ett förtroende från en patient som vill prata om de här frågorna som att rädda någons liv i en akut situation.

Fyra utvecklingsområden inom existentiell hälsa

Folkhälsomyndigheten lämnade in sin slutredovisning av regeringsuppdraget kring existentiell hälsa i december 2024. Sammanfattningsvis hittar utredarna fyra områden som är angelägna att jobba vidare med.

Det handlar om att synliggöra och stimulera frågorna, öka kunskap och samband, utvärdera verksamheter och utveckla mätmetoder för existentiell hälsa.

Vad som händer nu är inte klart och myndigheten väntar besked från regeringen. Men i arbetet med uppdraget upptäckte Folkhälsomyndigheten ett stort intresse för frågorna och har själva valt att starta flera projekt kring ämnet. Det existentiella perspektivet är på frammarsch och för sjuksköterskan Christine Rommedahl gör det skillnad redan nu.

– Jag tycker det är lika tillfredsställande att få ett förtroende från en patient som vill prata om de här frågorna, som att rädda någons liv i en akut situation.