Terapikatten Tallis får demenssjuka att må bättre

En vit katt med intensiva blå ögon har blivit en uppskattad medarbetare på Tallgårdens äldreboende. Sedan han flyttade in har depression, oro och läkemedelsanvändning minskat mätbart hos de boende.

På Tallgårdens äldreboende i Danderyd möts besökare i entrén av vackra gamla trämöbler, en orientalisk matta och en vagn med böcker. Vid en närmare titt upptäcker man snart också något mer: Här och var sitter anslag med bilder av en vit, fluffig katt – en katt som tycks vara något av en kändis att döma av de radioinslag och priser det hänvisas till på anslagen.

Katten i fråga är Tallis, som sedan snart sex år tillbaka är medarbetare på demensavdelningen. Allting började 2018 när Ann-Sofie Edin, sjuksköterska och verksamhetschef på Tallgården, fick en idé.

Hemma födde hon upp rasen neva masquerade, eller maskad sibirisk katt som den också kallas, och reflekterade över hur sociala och trygga katterna var.

– Då jobbade jag som sjuksköterska och gruppchef på demensavdelningen här. Jag tänkte, skulle inte djur kunna hjälpa äldre med demens att må bättre och få bättre livskvalitet? Jag tänkte att den här kattrasen skulle kunna passa i vården, säger Ann-Sofie Edin.

Tränades för jobbet

Hon involverade all personal på avdelningen och tog fram en projektplan som lämnades över till Blomsterfonden, som äger Tallgården. De var direkt positiva till förslaget och gick dessutom med på att köpa in Tallis.

– Det var en av mina kattungar hemifrån, och då var han fem månader gammal. Vi satte igång att träna honom för det här jobbet. Vi hade gäster på rullande schema för att vänja honom vid mycket folk, vi körde runt med vagnar och slamrade, säger Ann-Sofie Edin.

På Tallgården arbetar personalen med BPSD-registret, ett nationellt kvalitetsregister för att kvalitetssäkra vården för personer med demenssjukdom. Ann-Sofie Edin ville ta reda på om det gick att se några konkreta förändringar i symptom hos de demenssjuka och använde registrets skattningsskala för att mäta olika symptom.

– Vi valde ut symptomen depression, ångest, agitation, apati och motorisk rastlöshet. Och sedan tittade vi också på användningen av läkemedel, som ångestdämpande och sömnmedicin.

Stor minskning av depression

Värdena mättes när Tallis flyttade in och sedan igen efter ett år. Resultatet blev en kvantitativ registerstudie, Effekten av katt på särskilt boende för äldre. Det visade sig att symptomen minskade på alla områden.

Depression hos de boende minskade med 58 procent och apati med 60 procent. Från början hade två boende behov av sömnmedicin, men vid studiens slut var det ingen boende som behövde sömnmedel längre.

Tallis bor på en av demensavdelningens våningar och håller sig där större delen av tiden. När äldrepedagogen Susanne Milfors ropar på honom kommer han mjukt tassande genom korridoren.

Svansen står rakt upp i luften – en glad hälsning på kattspråk.

– Mjau, hälsar han.

Tallis kelar en stund både med sin chef Ann-Sofie Edin och kollegan Susanne Milfors. Hon var undersköterska på demensavdelningen när han flyttade in.

– Vi märkte snabbt att han älskar att åka rullator. De som bor här kan vara motsträviga till att göra saker, säga ”nej jag tänker inte gå till köket”. Då svarar vi ”Okej, men kan inte du hjälpa till att skjutsa Tallis till köket? Han behöver äta.” Och det vill de ju göra. Då använder vi Tallis som ett verktyg, säger Susanne Milfors.

Vet när boende mår dåligt

Samtidigt är Tallis en känslofull katt, skeptisk till förändringar och ibland till nya medarbetare, och med stor empati för de som mår dåligt.

– Så fort en boende blir dålig så sitter han utanför deras dörr, eller i sängen eller fönstret. Då vill han vara nära. Och han tröstar anhöriga som är ledsna, då är han i närheten och stryker sig mot dem, säger Susanne Milfors.

Att spinna, trösta och lugna tar på kattkrafterna. Efter en period när en boende varit dålig blir Tallis helt utmattad och kan sova i flera dygn.

Hos anhöriga är han särskilt populär på natten. Till skillnad från en terapihund som är på besök under dagtid så finns han tillgänglig dygnet runt, året om.

I dag har Socialstyrelsen riktlinjer för hundar i vården, men inget motsvarande för katter. Det borde ändras, tycker Ann-Sofie Edin som fortsätter engagera sig för att fler ska kunna ha katt i vård och äldreomsorg.

Samma dag som Vårdfokus är på besök har hon bokat möte med två andra eldsjälar: Susanne Gaje, som gjort en intervjustudie om att ha katt på äldreboende, och sjuksköterskan Lena Engen som driver ett kattpensionat och nu är på väg att starta en hemtjänst som ska ta hand om katter som bor hos äldre vårdtagare.

– Många äldre har katt och svårt att sköta den när de är gamla. Samtidigt är det bra för den äldre att ha en familjemedlem, någon som är hemma hela tiden, säger Lena Engen.

Köar för att bo med Tallis

Men hur fungerar det med katt på äldreboende om man är allergisk? Bra, har det visat sig. Kattrasen som Tallis tillhör är välkänt allergivänlig, och producerar mindre allergener än andra raser.

Alla som är intresserade av en plats på Tallgården informeras om Tallis, och får välja en annan våning om de av något skäl inte vill ha honom i närheten.

Så är det dock sällan. Tvärtom står många i kö för att få bo med Tallis, och det finns en internkö till våningen där han bor. De flesta i personalen tycker om att jobba med honom.

– De anställda stressar mindre och jobbet blir mindre rutinmässigt. Med katt mår alla bättre, säger Ann-Sofie Edin.