Vårdhunden Balto lugnar i livets slut

Vov, mjau och kvack! Djuren som jobbar i vården har blivit fler och kanske har du redan stött på en fyrbent kollega. På palliativa avdelningen på Sollentuna sjukhus tjänstgör vårdhunden Balto, som med sin lurviga päls och varma blick lindrar oro och smärta.

Varannan tisdag tar Solveig Emanuelsson och labradoodlen Balto pendeln ut till Sollentuna norr om Stockholm för att jobba på den palliativa avdelningen. De är ett så kallat terapihundteam som blivit ett allt vanligare inslag i vården i dag.

Intresset för att ha djur i vården har ökat och numera finns det både katter, shetlandsponnys och ankor som tjänstgör på äldreboenden, psykiatriska kliniker och barnavdelningar.

Glädje för många

Innan Solveig Emanuelsson och Balto kliver in på sjukhuset får han ta på sig den särskilda selen som signalerar att han är i tjänst. Avdelningen ligger på åttonde våningen med utsikt över Edsviken. Här finns 17 platser för patienter från 18 år och uppåt som har olika palliativa behov. En del kommer in för en kortare vistelse och åker sedan hem. För många patienter är det här de tar sina sista andetag.

När Balto tassar in på avdelningen skiner både patienter, närstående och personal upp. I dagrummet har Barbro Pehrsson precis avslutat lunchen. Hon är här för en veckas vård och vill gärna passa på att hälsa på vovven.

Solveig Emanuelsson plockar fram en burk med hundgodis som Barbro Pehrsson kan locka med. Lydigt sätter sig Balto och väntar på att bli bjuden på godsakerna.

– Titta så fin du är, säger Barbro Pehrsson och klappar honom ömt på ryggen.

Frigör endorfiner

Karin Ahrel Lindström, som är specialistsjuksköterska inom smärta, tycker att det betyder mycket att ha tillgång en vårdhund, både för patienter och närstående.

– Jag kan märka att det finns ett lugn hos patienten efter att Balto varit här. Det blir en avspändhet som jag kopplar till de endorfiner som frigörs av att klappa en varm och mjuk päls, säger Karin Ahrel Lindström.

Balto tillför en extra dimension till vården, menar hon. Han är empatisk och känner in, men behöver inte använda ord för att nå fram.

– Balto kan tillföra något annat än vad läkemedel och människor kan göra. Det blir en paus som kan minska oro eller ångest, säger Karin Ahrel Lindström.

Lindrar existentiell smärta

Hunden kan underlätta kommunikationen mellan patient och närstående och även lindra den existentiella smärtan.

– Tankar om vem man är och sitt förhållande till djur tidigare i livet kan ge en mening och tröst i när man är svårt sjuk. Man kan ligga i sängen och växla roll, slippa vara den sjuka för en stund. Balto påverkar även oss i personalen, vi blir lugna och glada av att han är här, säger Karin Ahrel Lindström.

När Balto träffar en patient som befinner sig i livets allra sista slutskede händer något speciellt. Det nyfikna nosandet och lekfulla kontaktsökandet byts ut mot totalt fokus. Utan att ta notis om andra i rummet går han i stället direkt fram och lägger sitt huvud på den sjukes arm eller bröstkorg. Där kan han stanna en lång stund.

– Balto känner av vad patienten behöver. Han speglar och kan börja andas i samma takt som patienten, säger Solveig Emanuelsson.

Flera aspekter att ta hänsyn till

Forskningen visar att umgänge med djur frigör må bra-hormonet oxytocin. Det minskar oro, ångest, smärta och stress. Samtidigt stimuleras läkande processer och känslan av välbefinnande ökar.

Men djur i vården är också en utmaning då de innebär vissa risker, bland annat att smittämnen sprids. Basala hygienrutiner gäller i kontakt med djuren, även allergier och rädsla är viktiga aspekter att ta hänsyn till.

En terapihund behöver vara social och intresserad av människor. De får inte vara allt för ljudkänsliga och, beroende på var de ska arbeta, inte vara rädda för rullstolar och liknande.

Under den ettåriga utbildningen till terapihundteam fick de träna tillsammans och göra praktik i olika verksamheter. Föraren ska lära sig att tolka hundens signaler och värna dennes behov.

– Jag är Baltos skyddsombud. Det finns alltid sådant som hunden inte mår bra av och jag ska kunna läsa av det.

Hunden tar in allt

Under besöken på sjukhuset brukar Balto arbeta en timme, sedan blir det en stunds paus med lek utomhus. Efter det stannar de drygt en timme till. På vägen hem somnar Balto alltid på pendeltåget.

Balto och Solveig har tidigare arbetat inom demensvården och psykiatrin och tagit privata uppdrag för hemmasittande skolelever och äldre personer.

I dag tycker Solveig Emanuelsson att det är lagom med uppdraget de har på den palliativa avdelningen. Men om Barbro Pehrsson och Karin Ahler Lindström fick bestämma skulle han helst vara där varje dag.

– Han är helt slut efteråt och sover i flera timmar. Han tar ju in allt när vi är på sjukhuset och sparar inte på någon energi.