Tio år sedan flyktingkrisen: ”Då sågs det vi gjorde som något värdefullt”

De räddade liv på Medelhavet, tog emot familjer i fjällmörker och såg hopp mitt i kaoset. I dag blickar de tillbaka på en tid som formade dem – och på ett Sverige som förändrats.

Den 2 september 2015. En liten pojke låg i vattenbrynet, klädd i blå byxor och röd tröja. Allt var stilla. Treårige Alan Kurdi drunknade på vägen till Europa.

Samtidigt letade barnmorskan Astrid Börjesson efter hjärtljud hos ett foster utanför Libyens kust. Mamman, pappan och storasystern hade fallit i vattnet tillsammans med flera hundra andra när båten sjönk. Runt dem guppade plastpåsar och dockor på vågorna.

– Det var en så fruktansvärd situation att man stängde av. De som åkte ut i räddningsbåtarna fick lämna kvar kropparna.

Mamman var chockad när hon vaknade ombord. Astrid Börjesson försökte ta hand om henne men hon bara skrek: ”My baby, my baby.”

Fort in i sjukstugan. Upp på britsen. Fram med doptonen. Där, ett litet hjärta som fortsatte slå, samtidigt som tvåhundra liv sjönk ner i Medelhavets mörker.

– Det låter konstigt. Men jag minns att jag tröstade mig med att vattnet var varmt. De behövde i alla fall inte frysa.

Över en miljon personer tog sig båtvägen över till Europa det året. Astrid Börjesson och kollegorna räddade och undersökte så många de kunde. De försökte berätta om vilka rättigheter de hade, om vart de skulle vända sig.

– En man med ett amputerat ben är etsad i mitt minne. Han satt vid relingen och tittade ut. Han log jättestort och sa: ”Det är fantastiskt att jag får se havet, jag har aldrig sett havet.”

Carina öppnade mottagning på hotell under flyktingkrisen

6 september 2015. Sveriges dåvarande statsminister Stefan Löfven (S) sa att ”mitt Europa bygger inte murar”. Året innan hade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) bett befolkningen att ”öppna sina hjärtan”.

Senare samma år rullade bussar, fullastade med människor som inte kunde svenska och som aldrig sett snö, upp i det gnistrande kalla landskapet kring Riksgränsen i Kiruna kommun. Där väntade ett hotell i midvintermörkret på sina tusen nya gäster.

Många av de nyanlända var sköra, och hotellet låg långt från närmaste vårdcentral. Ambulansen var de nya hotellgästernas enda sätt att få kontakt med vården. På uppdrag av regionen öppnade distriktssjuksköterskorna Carina Lantto och Åsa Henriksson en mottagning i spaavdelningen.

– Många var vana vid att få penicillin vid minsta förkylning. Det var svårt att förklara att så gör vi inte här. Stå ut, det kommer bli bättre, säger Carina Lantto.

Distriktssjuksköterskorna var på hotellet från tidig morgon till sen kväll. De blev en del av patienternas vardag och såg vilka som drog sig undan.

– Vi förstod att många kom från trauman. Då är det viktigt med rutiner och en normal vardag. Barnen fick inte gå ut i snön eftersom föräldrarna trodde att de skulle dö av kylan. Då skramlade ortsborna kläder, skor och urvuxna pulkor. Snart hade barnen på hotellet full vintermundering.

– Plötsligt åkte barnen kälke varje gång vi kom. Familjer tog promenader i snön. Det var så roligt att se.

Dyako studerade till sjuksköterska utan CSN

24 november 2015. Stefan Löfven sa att Sverige behövde andrum och regeringen ändrade den svenska asyllagstiftningen för att matcha EU:s miniminivå.

När 2015 gick över till 2016 sjönk antalet asylsökande från nästan 163 000 till knappt 29 000. Tonåringen Dyako Ghafoor i kurdiska delen av Irak hade tur. Hans mamma hade redan arbetstillstånd i Sverige. Dyako, hans pappa och lillasyster kunde flyga direkt till sin framtid.

– Vem som helst på gatan kunde komma fram och säga hej till mig. Jag kände mig utanför eftersom jag inte kunde språket än, men jag kände mig välkommen, säger Dyako Ghafoor.

Han lärde sig svenska snabbt, klarade proven, kom in på gymnasiet och sedan högskolan. Utan rätt till CSN jobbade han på nätterna och studerade till sjuksköterska på dagarna.

”Det var som en begravningskänsla i hela klassen”

20 juli 2021. Utlänningslagen ändrades. Det innebar i princip att den tillfälliga begränsningslagen från 2016 permanentades. Sedan dess är tillfälliga uppehållstillstånd normen och reglerna för uppehållstillstånd för familjeåterförening och humanitära skäl striktare.

I samma veva behövde Dyakos familj ansöka om att förlänga sina arbetstillstånd. Tre år senare kom beskedet:  Avslag. Migrationsverket sa bland annat att pappan tjänade för lite under en period. Familjen behövde lämna landet, bara några veckor innan Dyakos sjuksköterskeexamen.

– Det var som en begravningskänsla i hela klassen. Lärarna sa att även om jag måste lämna Sverige så löser vi examen på något sätt.

Familjen anlitade advokat och överklagade ända upp till migrationsöverdomstolen.

I mars 2025 fick familjen veta att fallet inte skulle tas upp. Dyako Ghafoor och hans familj skulle utvisas. Men de kunde inte återvända till Irak. Där väntade förföljelse och ett liv där de ständigt hade behövt se sig över axeln.

Dyako Ghafoor skickade in en asylansökan till Migrationsverket.

– Migrationsverket har sagt att jag inte har anknytning till samhället. Vad är anknytning om inte att kunna språket, ha en svensk sambo och ett jobb? På min avdelning på sjukhuset har tre av fyra utländsk bakgrund. Politikerna säger att de vill skicka hem dem som inte engagerar sig i samhället. Ändå gör de tvärtom.

”Förr räddade vi liv. Nu påstås det att vi transporterar flyktingar”

24 februari 2022. Ryssland inledde sitt invasionskrig i Ukraina. Dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) sa att Sverige självklart skulle ta emot flyktingar från Ukraina. Men att det måste ske solidariskt inom hela EU.

Det är svårt att jämföra katastrofer, tycker Astrid Börjesson. Förutom på Medelhavet har hon varit med Läkare utan gränser i Sydsudan, Afghanistan och Nepal.

– Flyktingar överallt har det väldigt tufft.

Rubrikerna har bleknat och slagorden har bytt riktning, men båtarna går fortfarande över Medelhavet. Belgiska läkare utan gränser verkar där än.

– År 2015 sågs det vi gjorde som något värdefullt. Att vi räddade liv. Nu påstås det att vi transporterar flyktingar, varav många ska vara kriminella. Vart tog solidariteten vägen?

Hon märker det även hemma i Sverige. Ända in i hennes egna kretsar. 

– Hela vårt samhälle har ju hårdnat. Humanismen har blivit åsidosatt. Individualismen har växt. Det är sorgligt. Men i kriser, som när kriget bröt ut i Ukraina, ställer människor upp för varandra. Det ger mig hopp.

Om arbetet under flyktingkrisen: ”Det bästa jag gjort i min karriär”

18 november 2024. Socialdemokraterna presenterade sitt nya partiprogram. ”En stram migration är nödvändig för att integrationen ska fungera”, sa partiledaren Magdalena Andersson då.

Carina Lantto minns när de fullastade bussarna rullade åt andra hållet genom Kiruna kommun. Efter tre månader av liv kändes hotellet tomt. Carina Lantto har än i dag ingen aning om vad som hände med de flesta av människorna efter det. Men några stycken har hon kunnat följa i sociala medier sedan dess. Bilder på bröllop, bebisar, hem och jobb i nya städer.

– Jag blir jätteglad för deras skull att det har gått bra. Då har de lyckats komma in i samhället. Det har också blivit tydligt hur viktigt det är att anamma språket och ha en sysselsättning.

Betydligt färre flyktingar har kommit till Kiruna kommun under åren sedan dess. År 2024 invandrade totalt 347 personer till kommunen.

– Det var kanske för många som kom samtidigt 2015. Men vart tar alla vägen i dag?

Själv är hon numera medicinskt ansvarig sjuksköterska, mas, i Kiruna kommun. Månaderna på hotellet i Riksgränsen bär hon med sig för evigt.

– Det är det bästa jag gjort i min karriär. Det var jättejätteroligt att tvingas lita på min kompetens och använda den fullt. Erfarenheterna har gjort mig lugnare och mer organiserad i kriser, som vid pandemin. Men det finaste var alla människor jag blev bekant med. Det fick mig att växa som människa.

”En del patienter vill inte ta emot medicin av mig”

9 september 2025. Statsminister Ulf Kristersson presenterade sin regeringsförklaring. Han sa att Sveriges tidigare ogenomtänkta migrationspolitik skapat en grogrund för gängkriminalitet, extremism, hederskultur och bidragsberoende. Sverige har den lägsta asylinvandringen sedan 1985.

Främlingar hälsar inte längre på Dyako Ghafoor på gatan. Det känns som att de tror att han är kriminell. Det märks även på sjukhuset där han jobbar.

– En del patienter vill inte ta emot medicin av mig eller av någon annan av mina utländska kollegor. Då försöker jag sätta mig in i patientens situation och pratar med den en stund. Sedan går det bra. För flera som återkommer är jag nu deras favoritsjuksköterska.

Det tär att inte få veta om han får stanna i Sverige eller inte, men Dyako Ghafoor försöker leva så gott det går. Familjen, sambon, kollegorna, till och med patienterna stöttar honom.

– Att få hjälpa andra gav mig mening och motivation. Jag har två ben, två armar, ett huvud som fungerar. Jag kan hjälpa andra.

Sommaren 2025 gifter han sig med sin älskade Tina.

– En del tror att vi gifte oss bara för att jag skulle få stanna. Men det handlade inte om det. Vi vill vara tillsammans, vi vill ta nästa steg i vår relation och bli en familj. Om vi måste så flyttar vi till ett annat land. Inget kan stoppa vår kärlek.

Får stanna i tre år till – ”Faran är just nu över”

I september 2025 får Dyako Ghafoor äntligen ett gott besked: han och hans familj får uppehållstillstånd – i tre år till.

– Det känns som en dröm jag inte vill vakna upp ur. Under dessa tre år får jag ta det lugnt och slippa stressen. Jag får ha hela min familj nära mig. Jag och min fru kan skaffa barn. Min lillasyster får fortsätta plugga. Vi får stanna och fortsätta kämpa mot våra mål: en bättre framtid. Faran är just nu över.

Det är tio år sedan år 2015. I dag är över 122 miljoner människor på flykt i världen. Dubbelt så många som då.