Hon sitter på dubbla stolar – i ambulansen och på larmcentralen

Sedan inre sjukvårdsledning infördes kan ambulanssjuksköterskorna i Halland oftare gå hem i tid, ta matpaus och fokusera tydligare på vården. Men den nya rollen innebär också en stor utmaning. ”Man måste våga ta beslut och stå upp för sig själv”, säger Ann-Charlotte Lindqvist som jobbar halvtid som ”ISL:are”.

Ambulansstationen Halmstad Väster ligger i utkanten av ett industri- och handelsområde intill den lilla flygplatsen. Härifrån utgår specialistsjuksköterskan Ann-Charlotte Lindqvist sedan sju år.

Den senaste tiden har hon fått överblick över hela länets ambulanssjukvård. Numera arbetar hon nämligen halvtid ”på bil” och halvtid som ISL, inre sjukvårdsledare.

Det innebär att vissa arbetspass är förlagda på larmcentralen, där även personal från SOS Alarm och inre befäl från räddningstjänsten sitter. ISL är placerad mitt emot ambulansdirigenten och ser alla ärenden som kommer in i systemet, kan medlyssna på 112-samtalen och har rätt att omprioritera resurserna när det är befogat.

– En stor fördel är att vi själva jobbar ute på fältet. Vi har hela tiden våra medicinska kunskaper i bakhuvudet och vet vad vi ska lyssna och leta efter på ett annat sätt än SOS-personalen som kanske aldrig åkt på ett larm, och inte heller får gå utanför de riktlinjer som finns i avtalet med regionen, säger Ann-Charlotte Lindqvist.

Börjar bli trygg i rollen

Som ISL kan hon ringa upp patienter för att göra en egen bedömning, kommunicera med andra vårdgivare, läsa journaler och samordna insatser tillsammans med polis och räddningstjänst. Hon har dessutom verksamhetschefsmandat när det gäller att fatta operativa beslut.

– Det har inte varit en lätt roll att komma in i. Jag har tvivlat många gånger på varför just jag sitter där. Men nu, efter ett och ett halvt år, börjar jag känna viss trygghet. Man måste våga ta beslut och stå upp för sig själv.

ISL-funktionen infördes som ett innovationsprojekt i Region Halland hösten 2024. I dag har 23 sjuksköterskor utbildats för rollen och 18 av dem roterar på ett dygnet-runt-schema.

– De senaste åren har vi sett en enorm ökning av inringare, särskilt på sommaren. När belastningen blir för stor måste vi göra en andra sållning, efter SOS Alarm. Syftet är att få så bra effektivitet som möjligt på våra resurser genom att fördela den fordonsflotta och använda de verktyg vi besitter så ändamålsenligt som möjligt, både för patienterna och personalen, säger ambulanssjuksköterskan Jonas Granström.

Hittar svårt sjuka i låga prioriteter

Han är sektionsledare för ISL i Region Halland och strategen bakom konceptet, som ursprungligen utvecklades i Kronoberg. I dag är 19 regioner representerade i det nationella nätverket för ISL, berättar han.

– Alla har valt lite olika modeller. För oss var målet redan från början en 24/7-bemanning för att det ska vara samma förutsättningar hela tiden. Vi tyckte också att det var viktigt att ISL jobbar i alla prioriteter eftersom det händer att vi hittar patienter som är allvarligt sjuka även i de lägre prioriteterna, säger Jonas Granström.

ISL kan också identifiera larm med hög prioritet men där det redan är för sent att rädda liv.

– Riktlinjen vid hjärtstopp och pågående suicid är till exempel två blåljusambulanser. Men hör vi redan under samtalet att patienten med hjärtstopp är utom räddning, eller får veta att situationen kring suicidfallet lugnat ner sig så är det kanske inte lika bråttom och kräver inte samma stora resurs, säger Ann-Charlotte Lindqvist.

Uppdraget: Gör så gott du kan

I Region Halland ingår ambulans, lättvårdsambulans, sjukresor och 1177 i samma förvaltning. Det ger ISL stora möjligheter att rekommendera alternativa färdmedel eller lotsa till rätt vårdnivå.

– Många som ringer vill ha stöd i att ta beslut, till exempel om egen transport till akuten. Om det är stor belastning på ambulansen med väntetider på en till två timmar får ju patienten träffa en läkare mycket tidigare om den åker i egen bil eller med taxi. Ibland kan hemsjukvården eller en distriktssköterska ta över kontakten, säger Jonas Granström.

Mandatet att fatta viktiga och ibland dyra beslut ser avdelningschefen och ambulanssjuksköterskan Anders Nilsson både som personligt utvecklande för medarbetarna och effektiviserande för verksamheten. Bland annat har ambulanschef i beredskap kunnat avvecklas, vilket delvis finansierat ISL.

– Man säger ibland att ambulanssjukvården är minutoperativ. ISL kan vara sekundoperativ. Vi har varit tydliga med att inte ställa några krav utöver ”gör så gott du kan”. Jag tror att det hade varit hämmande om det fanns direktiv om att exempelvis göra ett visst antal hänvisningar per pass. I stället får folk växa in i rollen och fatta de beslut de är bekväma med och känner att de behärskar just nu.

Han har ett färskt exempel. En helg nyligen inträffade en allvarlig olycka under en motortävling i Falkenberg, med dödsfall och många skadade.

– Då tog ISL initiativ att kalla in ambulanshelikoptern från Göteborg. Vi står bakom alla beslut som fattas och tar lärdom i efterhand om något visar sig vara förhastat, säger Anders Nilsson.

Bromsar vid hot och våld

Stockholm är den senaste regionen som valt att införa inre sjukvårdsledning i ambulanssjukvården. Beslutet fattades i maj, efter påtryckningar från bland annat Vårdförbundet. Fackets argument rörde främst arbetsmiljön och säkerheten för personalen.

I Halland är erfarenheten att ISL kan stötta besättningar på flera sätt när det finns risk för hot och våld.

– I alla sådana situationer är ISL:s uppdrag att bromsa insatsen. Vi vill inte ha in folk förrän vi är säkra på att arbetsmiljön är trygg, säger Jonas Granström.

Ett eget system för ”flaggning” – alltså varning kring potentiellt farliga patienter – har också införts. Om en avvikelse som rör hot och våld rapporteras kan ISL upprätta ett misstänkt så kallat observandum. Nästa dag beslutar verksamhetschefen om detta ska kvarstå eller avslås. Om det kvarstår kommer en lila ”Star of life”-symbol att synas i ambulansens journalsystem med information om vad som hänt tidigare och en plan för fortsatt hantering.

– Det kan se olika ut men ska vara lätt att förstå hur man ska agera, till exempel att be psykiatrin ringa upp patienten på vägen ut. Om det varit mycket hot kanske det står att polis bör involveras. Det är aldrig lätt men i slutändan ett bra stöd, säger Ann-Charlotte Lindqvist.

Hanterar 30 uppdrag per pass

Förfarandet med observandum har inte påverkat mängden hotfulla situationer, enligt avdelningschefen Anders Nilsson.

– Nej, skillnaden är nog att vi får bättre kännedom om dem idag. Förut struntade många i att skriva avvikelser för att de inte tyckte att det ledde till något.

Sedan ISL-projektet startade har beläggningen på ambulansen minskat något, medan sjukreseverksamheten och lättvårdsambulansen har fått lite fler uppdrag.

– Vi ser också att personalen oftare får äta i tid och sluta i tid. En hörnsten i det här projektet är att personalen ska få sin matrast, säger Jonas Granström.

I snitt hanterar ISL runt 30 uppdrag under ett arbetspass, vilket är betydligt fler än vad en ambulansbesättning är inblandad i på samma tid. Ann-Charlotte Lindqvist försöker förvalta den erfarenheten.

– Vid allvarliga, ovanliga eller svåra uppdrag kan jag som ISL ta kontakt med besättningen i efterhand och fråga hur de löste en viss situation. På så sätt bygger jag på min erfarenhetsbank – och nästa gång jag jobbar i bil kan jag förmedla kunskapen till andra kollegor.

Baksidan är att kollegorna också kan ifrågasätta beslut hon tagit som ISL.

– Man måste växla mellan väldigt olika roller med bara några få timmars mellanrum, säger Jonas Granström. Ena passet är du den som leder och bestämmer över dina kollegor, nästa pass har du inget att säga till om. Du sitter verkligen på dubbla stolar, vilket är en jätteutmaning som de flesta löst på ett imponerande sätt. Jag tror att det har utvecklat dem både som personer och i professionen.

Och när de kritiska blickarna och kommentarerna riktas mot Ann-Charlotte Lindqvist på stationen Halmstad Väster kan hon hantera det.

– Jag är ganska hårdhudad. Men visst är det saker som ligger kvar och gnager: ”Gjorde jag rätt?”. Det finns en risk att ISL-jobbet äter upp en och därför vill jag inte ha de passen för tätt.