Det är dags att skrota alla krav på heltäckande huvudbonad vid kirurgi. Helt nya studier visar att de inte gör någon nytta, skriver Magnus Fovaeus, överläkare och docent, inom verksamhetsområdet urologi på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg, i en debattartikel i Dagens Medicin.

Han lyfter fram att de amerikanska kirurgspecialist- och sjuksköterskeorganisationerna nyligen enats om att tillgänglig forskning inte visar någon koppling mellan typen av huvudbonad eller omfattning av hårtäckning och postoperativa komplikationer.

Kallas hjälm eller dok

Därför argumenterar han för att kraven ska släppas på att ha den sortens operationsmössor, som kallas hjälmar eller dok som går ned över halsen och är instoppade i den sterila operationsrocken.

I somras skärptes hygienrutinerna på en av de operationssalar där Magnus Fovaeus arbetar. Alla i salen, även anestesipersonal som arbetar utanför det sterila operationsområdet, skulle använda heltäckande mössa. Han blev då nyfiken på vilket vetenskapligt underlag som låg bakom beslutet.

Han menar nu att det inte finns någon evidens för att heltäckande operationsmössor ger ett bättre skydd mot postoperativa komplikationer och därför borde det nya kravet inte ha införts.

Tappa hår i såret

Debattartikeln har satt igång en debatt på Facebook. En som kommenterat är operationssjuksköterskan Lene Lorentzon, medlem i Vårdförbundets styrelse i Västra Götaland.

– Vi ska använda alla medel som står tillbuds för att inte släppa ned hår eller hudpartiklar i såret, på de sterila dukarna och på golvet. Evidens eller inte, så är risken mindre att släppa ned något i operationsfältet med de så kallade operationshjälmarna än mindre mössor. Jag har själv varit med om att plocka bort hår från operationsfältet från operatören, säger hon.

Hon håller med debattören om att den heltäckande mössan är obekväm och varm, men tycker att den är värd besväret.

En del av helheten

Annette Erichsen Andersson är forskare, operationssjuksköterska och ingår i operationssjuksköterskornas förenings vetenskapliga råd. Hon vänder sig också emot debattörens argument. Efter att ha fått många propåer från kolleger har hon författat en replik.

– Jag känner igen det här ständiga ifrågasättandet av evidens kring vårdhygien och smittprevention. Jag tycker att det är tröttsamt. Jag tar det som att det behövs mer kunskap om prevention.

Hon menar att vid kirurgi är risken för luftburen smitta alltid en stor sak.

– Mössorna är en liten del av en helhet för att minska antalet bakterier i luften vid kirurgi. Det blir inte relevant att lyfta ut mössor ur helheten och tro att det finns evidens bara för dem, säger hon.

Infektioner kostar mycket

Hon menar att allt som går att göra för att minska postoperativa infektioner måste göras, för patienternas skull, men också för att de vårdrelaterade infektionerna kostar 10 procent av budgeten för somatisk sjukvård.

– Vår uppgift är att bryta smittvägarna. Det gör vi genom heltäckande mössor, operationskläder, få dörröppningar in till salen, ett begränsat antal närvarande personer och bra ventilationssystem. Man måste titta på ett knippe variabler i studierna vad gäller riskfaktorer. Det går inte att göra en tillförlitlig studiedesign bara av mössor.Men de bör ändå användas av opererande sjukvårdspersonal, säger hon.

Hon menar att heltäckande mössor som stoppas in i klädernas linning också stoppar den så kallade skorstenseffekten.

– De förhindrar att det kommer upp bakterier från under halsen, sedan täcker de självklart lättare allt hår, jämfört med att det sticker ut testar av hår i nacken på de mindre mössorna.

Läs också: Färre infektioner när personalen tog fram nya rutiner