Inne på avdelningens expedition träffar Vårdfokus några erfarna operations- och narkossjuksköterskor för att höra om deras syn på lön och villkor.

– Vi har haft möte med Vårdförbundet och fått information, annars har vi inte märkt av avtalsrörelsen här, säger Therese Enterlid, operationssjuksköterska vid Kullbergska sjukhuset och förtroendevald på arbetsplatsen.

Här är den heta frågan den stora löneskillnaden mellan sjuksköterskor på operation på Kullbergska och övriga sjuksköterskor i Region Sörmland – en surdeg från våren 2016.

Efter sjuksköterskeflykt, överbeläggningar och svårigheter att rekrytera ny personal kom Region Sörmland och Vårdförbundet då överens om ett rejält lönelyft för sjuksköterskor. Efter många turer kom satsningen till slut att gälla 3 500 i månaden i påslag för alla sjuksköterskor som jobbar 24-7. Och det gör man inte på Kullbergskas operationsavdelning. Där jobbar man dag, kväll och rak vecka.

– Vi tyckte att arbetsgivaren skulle satsa på att höja ob i stället för grundlönen. Men det gjorde de inte så vi kom minst 3 500 kronor efter på ett bräde, förklarar Ulrika Bladh, även hon operationssjuksköterska och förtroendevald.

Ovanligt låga löner

Det har gjort att några av operationsavdelningens mest erfarna specialistsjuksköterskor tjänar mellan 34 000 och knappt 39 000 kronor i månaden. Det är mindre än vad grundutbildade sjuksköterskor som arbetar dag, kväll och natt tjänar i regionen.

– Ändå har vi effektiviserat plastikkirurgin under perioden och ökat antalet operationer per dag - utan mer personal, säger Ulrika Bladh.

– Får man en lägre lön än på andra arbetsplatser är man mindre benägen att stanna kvar, säger Gustaf Lindström som planerat att göra sin specialistutbildning på operationsavdelningen. Övriga från vänster: Tina Rohlin, Ulrika Bladh och Therese Enterlid. Foto: Susanna Pagels

De låga lönerna har gjort det svårt att rekrytera ny personal till avdelningen. Nästan en tredjedel av tjänsterna är vakanta. Hyrpersonal och pensionärer tas in för att täcka upp. Förutom att det kostar, sliter det på ordinarie personal som belastas hårdare i det dagliga arbetet. Särskilt tufft har det varit för anestesisjuksköterskorna.

Påpekanden till arbetsgivaren Region Sörmland under de tre år som har gått, även i form av skrivelser från vårdenhetschefen, har inte gett resultat.

– För mig är det en rättviseaspekt. Ska man behöva byta jobb för att få upp lönen? Jag är i en situation där jag kan tänka mig det, men jag vill inte. Jag önskar att cheferna såg även oss som jobbar dag, säger Ulrika Bladh.

Trivseln, de korta beslutsvägarna, närheten mellan operation, narkos och uppvaket och ett gott arbetsklimat gör att sjuksköterskorna stannar kvar.

Vill bli värdesatta

Tina Rohlin, intensivvårdssjuksköterska, och Gustaf Lindström, relativt nybliven sjuksköterska som vill specialisera sig i anestesi, har kommit in på expeditionen. De håller med om resonemanget. Det gör också det gäng på ytterligare fyra specialistsjuksköterskor som sluter upp.

– Man vill ju ha en löneutveckling under hela sin karriär, vi står still. Arbetsgivaren värdesätter inte vår erfarenhet och kompetens, det ska löna sig att vara specialistutbildad även i förhållande till andra akademiker, säger Tina Bohlin.

– Lägre lön än på andra arbetsplatser gör en mindre benägen att stanna kvar. Det gäller särskilt om man inte har någon familj som binder en här, säger Gustaf Lindström.

I den centrala avtalsrörelsen yrkar Vårdförbundet på 10 000 kronor mer till särskilt yrkesskickliga. Ingen här förstår riktigt hur det kravet ska fungera. 

– Det är bra, men svårt att veta vem som ska få påslaget. Men det är väl tänkt att kriterierna ska sättas upp i slutet av de centrala förhandlingarna, tror Therese Enterlid.

Hon tycker att det vore bra om det fanns en tydlig lönekarriär som sjuksköterska. Då skulle man kunna acceptera en lägre ingångslön.

Hur ska ni gå vidare lokalt för att få upp era löner på operation? 

– Det känns som vi alltid har trollat med knäna för att få det att fungera. Vi har aldrig bråkat, säger Ulrika Rostedt, operationssjuksköterska.

– Ja, alla undrar hur det ska gå, men ingen här blossar upp, säger Tina Rohlin.

– Vi behandlas som ett B-lag bara för att vi jobbar dag. Tänk om vi skulle lämna i samlad tropp, säger någon.

Planen nu, enligt Therese Enterlid, är att kontakta den nya divisionschefen för ett nytt samtal om den orättvisa lönesättningen.