I november förra året kunde Vårdfokus berätta att 8 av 10 barnmorskor behöver mer kunskap om bäckenbottens anatomi, alltså hur underlivets muskler fäster och fungerar.

Att den här kunskapsluckan är omfattande i hela vården, och faktiskt i hela världen, bekräftar Nina Rose, läkare på bäckenbottenmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Stor kunskapslucka

När hon påbörjade sitt forskningsprojekt kunde hon konstatera att det varken i Sverige eller internationellt gjorts någon liknande kartläggning av underlivets muskler tidigare och att det därför saknas basal evidensbaserad kunskap om underlivets normala anatomi.

- Om man jämför med kartläggning av anatomi av resten av kroppen så kom det här otroligt sent, precis som medvetenheten om att kvinnor kan få rätt stora problem efter vaginala förlossningar som påverkar livskvalitén och att det finns sätt att hjälpa, säger Nina Rose.

Hittills har hon undersökt drygt 50 kvinnor. Ingen av dem har fött barn vaginalt, men ett fåtal har gjort kejsarsnitt. Kvinnorna får lägga sig i gynläge och blir först undersökta vaginalt genom palpation (att känna med händerna) och sedan med hjälp av ett 3D-ultraljud.

Normal mellangård

Syftet med forskningsprojektet är främst att lära sig mer om musklerna som fäster i mellangården och hur en mellangård ser ut innan den påverkats eller kanske skadats av en vaginal förlossning.

- Vi hoppas få fram referensvärden för hur det ser ut innan man fött barn, vad som är normal variation, säger Nina Rose - och berättar att hon redan nu tycker sig se att en "normal" mellangård är betydligt tjockare än hon tidigare trott.

Genom att granska 3D-bilder av många underliv hoppas hon också bidra till mer kunskap om hur 3D-bilder av bäckenbotten ska tolkas. Exempelvis saknas i dag kunskap om hur den rectovaginala fascian som går mellan vaginan och tarmen ser ut i bild, berättar hon.

Efterfrågad kunskap

Kunskapen från forskningsprojektet kommer bland annat att kunna användas vid mellangårdsrekonstruktioner på kvinnor med odiagnostiserade eller felaktigt sydda bristningar. I dag görs dessa operationer av läkare som många gånger av eget intresse och engagemang lärt sig av andras praktik och erfarenhet.

Nina Rose, som träffat många förlossningsskadade kvinnor på bäckenbottenmottagningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, är övertygad om att den kunskap hon snart kommer att kunna bidra med är viktig och efterlängtad.

- Jag har märkt att det här är så otroligt viktigt för patienterna. Det påverkar deras relationer, vad de gör i vardagen, hur de kan träna, uppfattningen av den egen kroppen, det egna könet och sexualiteten. Det finns kvinnor som sökt vård flera gånger tidigare, som fått höra att allt ser normalt ut och att det inte går att hitta något fel. När de kommer till oss och får veta att det är något som hänt med deras underliv så blir det en viktig bekräftelse, oavsett om vi kan hjälpa dem med kirurgi eller inte.

Fortsätter i höst

Att få kvinnor att ställa upp på att bli undersökta inom projektet har inte varit svårt, men fler är välkomna att höra av sig i höst när arbetet fortsätter, berättar Nina Rose. Hon är överväldigad av den respons hon fått från kvinnorna som deltagit i projektet, utan minsta ersättning.

- Tacksamheten för att vi över huvud taget gör det här blir jag så otroligt glad över. Det finns ett sådant engagemang och vilja att bidra till att fylla kunskapsluckor så att vi lär oss mer.