”Inte ens flodhästar föder i vatten – så varför ska människor göra det?” undrade en läkare. Andra oroade sig för riskerna för barnet och hänvisade till det fall för 25 år sedan då ett barn dog i samband med en vattenförlossning i hemmet.

Att hon valt ett kontroversiellt ämne för sin forskning blev Hanna Ulfsdottir snabbt medveten om. Oron var stor för riskerna hos barnet och hon märkte att det saknades erfarenhet och kunskap inom området.

Hanna Ulfsdottir beskuren 1.jpg
Hanna Ulfsdottir.

Barnmorskans område

– Jag tror att det som man inte vet så mycket om blir man orolig för. Det kunde vi se i vår studie. Läkarna, framför allt obstetrikerna, som hade mindre erfarenhet av vattenförlossningar, var mer skeptiska medan barnmorskor, som var mer vana, var mer positivt inställda, berättar Hanna Ulfsdottir.

I en enkätstudie svarade en majoritet av barnmorskorna, 71 procent, att de tyckte att vattenfödsel ska erbjudas i Sverige, medan läkarna var mer skeptiska, knappt 15 procent kunde tänka sig det. Enkäten besvarades av 1 609 barnmorskor, obstetriker och neonatologer och utgör den tredje delstudien av fyra i hennes avhandling.

– Det speglar området väl, det vill säga att vattenförlossning handlar om barnmorskans kompetensområde. Föda i vatten ska bara vara aktuellt vid lågriskförlossning och då är det barnmorskan som är hos den födande. Skulle det uppstå några komplikationer och läkare behöver tillkallas ska kvinnan redan ha gått upp ur badet, berättar Hanna Ulfsdottir.

Färre bristningar

Som Vårdfokus skrivit om tidigare så handlade hennes första delstudie i avhandlingen om förekomsten av bristningar hos kvinnor som fött i vatten respektive traditionell förlossning. Det visade sig att grad 2-bristningarna var färre bland dem som födde i vatten och färre kvinnor i gruppen med vattenförlossning fick värkstimulerande dropp.

Hanna Ulfsdottir har också intervjuat 20 kvinnor om deras upplevelser av en vattenförlossning. De beskrev att förlossningen kändes hemlik och naturlig och att de kände sig stärkta, avslappnade och trygga.

Mer kontroll

I den avslutande delstudien jämfördes kvinnors förlossningsupplevelse mot en kontrollgrupp som inte fött i vatten. Det visade sig att kvinnor som haft en vattenförlossning upplevde en starkare egen kapacitet. Samtidigt upplevde de ett något lägre professionellt stöd, vilket Hanna Ulfsdottir tänker kan bero på att de inte var lika beroende av barnmorskan, utan upplevde att de hanterade situationen bra på egen hand.

Kvinnorna som födde i vattnet upplevde också mindre smärta i krystskedet och mer kontroll under själva framfödandet av barnet.

Felaktig information

Hanna Ulfsdottirs forskning har redan fått spridning och varje vecka hör minst ett par kvinnor av sig till henne med frågor om vattenförlossningar. Hennes namn dyker upp när kvinnor söker information om att föda i vatten och hon har märkt att behovet av korrekt information är stort. Bland annat är det en del som får höra att det är förbjudet att föda i vatten i Sverige.

– Men det stämmer ju inte. Socialstyrelsen utfärdade 1992 en avrådan från att bada efter att fostervattnet gått och från att föda i vatten på grund av infektionsrisk och avsaknad av forskning inom området. Avrådan togs bort i början av 2000-talet, men fortfarande finns en föreställning om att det är förbjudet att föda i vatten vilket begränsar kvinnors möjligheter att fatta egna beslut om sin förlossning.

Fler erbjuder vattenförlossning

Samtidigt har mycket hänt under de fyra år som Hanna Ulfsdottir forskat om vattenförlossningar. Under en period fanns det bara en klinik i hela landet som erbjöd kvinnor att föda i vatten – BB Sophia. Efter att den kliniken stängde var det bara Ystads BB, men nu börjar badkaren plockas fram igen. På Karolinska Huddinges nya förlossningsavdelning finns de, i Linköping är de på gång och på BB Stockholm erbjuder de vattenförlossningar.

Hanna Ulfsdottir hoppas att hennes forskning kan bidra till en mer vetenskapligt grundad diskussion i vården.

– Jag är ingen agitator, men vill få bort tyckandet som präglar debatten i dag och som begränsar kvinnors valfrihet. Jag tycker det är viktigt med en dialog med läkarna och tror att det blir svårt att genomföra vattenförlossningar om vi inte har dem med oss.

Ser du något samband mellan Sveriges låga spädbarnsdödlighet och den höga riskmedvetenheten i vården?

– Det är bra att vara riskmedveten, men vi måste basera riskkalkylerna på evidens. I våra nordiska grannländer ligger spädbarnsdödligheten på samma nivåer som Sverige och de erbjuder vattenförlossningar. I Storbritannien föder 60 000 (drygt nio procent) av kvinnorna i vatten och det finns stora studier utomlands som inte pekar på att det skulle vara farligare än andra normala lågriskförlossningar, säger Hanna Ulfsdottir.

Nytt jobb på gång

Nu när avhandlingen är klar passar Hanna Ulfsdottir på att byta jobb – från lärare på barnmorskeprogrammet på Sophiahemmets högskola till universitetsbarnmorska på Karolinska universitetssjukhuset. Det ska bli spännande med något nytt, tycker hon, och förhoppningsvis innebär det att hon får vara med om sin första vattenförlossning.

– Trots att jag läst massor om vattenförlossningar och kan väldigt mycket om det har jag aldrig varit med när en kvinna fött i vatten. Det hoppas jag blir av nu när jag ska arbeta mer kliniskt.

Med kunskap från sin egen forskning känner Hanna Ulfsdottir sig trygg med att erbjuda kvinnor med lågriskförlossningar att föda i vatten. Under sina studier har hon också lärt sig något mer – att flodhästar visst föder sina ungar i vatten!