I dag rivstartar den internationella sjuksköterskekongressen i Singapore med en slags ”riksdag” där ordförandena från de flesta av de 130 medlemsländernas sjuksköterskeorganisationer deltar. De representerar omkring 20 miljoner sjuksköterskor.

Varje medlemsland har en röst, och för Sveriges röst står både Vårdförbundet och Svensk sjuksköterskeförening (se faktarutan).

I år och nästa år anses sjuksköterskor ha en unik chans att påverka, få inflytande och även makt. Dels genom den globala kampanjen Nursing Now, dels genom att Världshälsoorganisationen, WHO, har utnämnt år 2020 till sjuksköterskans och barnmorskans år.

Sjuksköterskor kostnadseffektiva

Kampanjen Nursing Now har lanserats i 85 länder med pompa och ståt för att rikta strålkastarna mot sjuksköterskans viktiga roll i samhället. Kampanjen drivs av ICN och WHO och en brittisk välgörenhetsstiftelse.

Stillweld Nursing Now ICN.jpg
Barbara Stilwell från Nursing now. Foto: Leni Weilenmann

– Sjuksköterskor kan sköta 80 procent av primärvården. Sjuksköterskor ger den mest kostnadseffektiva vården. Men det ser vi inte i de politiska besluten. Nu behövs en ändring. Sjuksköterskor är nyckeln till god hälsa hos befolkningen, ändå arbetar de i skuggan, och görs osynliga när besluten tas, säger Barbara Stilwell, chef för Nursing Now-kampanjen.

Hon talar inför församlingen sjuksköterskeledare från länder med helt olika förutsättningar för hälso- och sjukvård. I många av länderna är läkare nästan bara förunnat de rika. I andra länder finns läkare framför allt i storstäderna, och sjuksköterskor – i bästa fall högskoleutbildade men i många fall inte – ansvarar för hälso- och sjukvården i byarna på landsbygden.

Vill ha med de unga

De samlade sjuksköterskeledarnas uppgift är att leverera sitt lands data om sjuksköterskor, forskning och vård till kampanjen och se till att den får uppmärksamhet i hemlandet.

Hommel och Sineva ICN.jpg
Ami Hommel, Svensk sjuksköterskeförenings ordförande och Sineva Ribeiro, Vårdförbundets ordförande. Foto: Leni Weilenmann

– Vi lyfter även in unga med ledarförmåga i kampanjen. Vården behöver nästa generation, vi gör det här för att få behålla dem i vården. I Storbritannien lyckas vi bara hålla kvar sjuksköterskor 10 år i yrket. De får inte betalt för det hårda arbete de gör och lämnar vården. Så ser det ut i alltför många länder, säger Barbara Stilwell.

Det nickas instämmande i församlingen, alltifrån svenska Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro och Svensk sjuksköterskeförenings Ami Hommel, till representanterna från de sydamerikanska och afrikanska länderna. Alla länder har brist på sjuksköterskor som arbetar kliniskt. De flyr yrket eller till och med landet för att de inte får tillräcklig lön.

Tätt samarbete med WHO

Internationella sjuksköterskeorganisationen, ICN, har sedan många år ett tätt partnerskap med WHO. Men sedan några år söker de aktivt samarbeten även med andra aktörer. En är Världsbanken, där professor Khama Rogo har en framträdande roll.

Han är från Kenya, läkare i grunden, gynekolog, som faktiskt specialiserat sig i Umeå och inledde intervjun med Vårdfokus med några artiga fraser om vädret – på svenska. Han skrattar gott och säger att han arbetat 42 år som läkare och naturligtvis direkt tog chansen att hålla ett tal för världens ledande sjuksköterskor på kongressen.

– Sjuksköterskor har den kompentens och skicklighet som vården världen över behöver. Ni är hälften av arbetskraften i hälso- och sjukvård. Det är ni som gör att befolkningen har tillgång till sjukvård, ger kvaliteten och visar riktningen. Ur ett ekonomiskt perspektiv är sjuksköterskors kompetenta vård också den billigaste.

Med 18 afrikanska länder

Khama Rogo arbetar tillsammans med internationella sjuksköterskeorganisationen i ett projekt som undersöker vart sjuksköterskor i 18 afrikanska länder tar vägen och hur länderna kan få dem att stanna. Länderna ligger i de östra och södra centrala delarna, som till exempel Kenya, Uganda och Sydafrika. De bedöms av Världsbanken likna varandra. Det gäller aspekter som att många där förstår engelska, men också vad gäller nivåer på livskvalitet och dödlighet. Och även antalet sjuksköterskor per invånare.

– Det vi funnit är att vi alla måste sluta att bara fokusera på hur många sjuksköterskor vi kan utbilda för att vården ska bli bättre. För det har visat sig att hur många vi än utbildar så får de antingen inte arbete i vården, eller så stannar de inte kvar där, säger han. 

Sjuksköterskor säljer surftid 

Han lyfter sitt hemland Kenya som ett exempel. Där finns 10 000 arbetslösa sjuksköterskor. Eller som arbetar i egna företag.

– Då menar jag inte företag i vården. Nej, vi förlorar hela tiden sjuksköterskor till att sitta och sälja mobiltelefonabonnemang och surftid. Där gör deras höga kompetens ingen nytta. Men där har de en lön de kan försörja sig på. Det här måste förändras.

Han vänder sig till alla sjuksköterskeledare i salen, och deras rådgivare, som också är sjuksköterskor och frågar.

– Hur många här har lyckats övertyga era döttrar eller söner att utbilda sig till och arbeta som sjuksköterska? Nej, jag trodde väl det.

Högst en handfull av de cirka 300 sjuksköterskorna i salen har räckt upp handen, varav en är Svensk sjuksköterskeförenings ordförande Ami Hommel, stolt över att ha en dotter som också är sjuksköterska.

Den privata vården

Världsbankens Khama Rogo trycker också hårt på att det inte är rimligt att de offentliga sjukhusen finansierar sjuksköterskors och läkares utbildningar genom praktik och handledning, medan de privata sjukhusen och mottagningarna bidrar med en bråkdel.

Sineva och Khama Rogo ICN.jpg
Sineva Ribeiro med Khama Rogo från Världsbanken. Foto: Leni Weilenmann

– I den vackra staden Nairobi finns det offentligt drivna sjukhuset på ena sidan av en gata. När sjuksköterskor och läkare är färdigutbildade flyger de som moskiter till andra sidan gatan till det privata sjukhuset.

I pausen tackar Sineva Ribeiro honom för det engagerande talet.

– Det här måste få ett slut. Sjuksköterskor behöver få villkor som gör att de stannar i hälso- och sjukvården. Sverige har andra förutsättningar än de afrikanska länderna, men vi förlorar också sjuksköterskor. De slutar arbeta kliniskt, eller till och med i yrket. När de väljer att arbeta i bemanningsföretag så visar de incitamenten för att de ska vilja arbeta kvar. Hyrföretag ger vad de vill ha.

Ny chefssjuksköterska på WHO

Även WHO:s expert lyfte de ekonomiska förutsättningarna för sjuksköterskor. Men också det omvända, att sjuksköterskor är en stor del av den ekonomiska tillväxten, en investering, ingen kostnad, genom att förbättra folkhälsan och inte minst genom att få in kvinnor på arbetsmarknaden världen över.

­För första gången har WHO utnämnt en chefssjuksköterska, rollen kallas Chief Nursing Officer. Hon heter Elizabeth Iro, kommer från Cook Islands, och har ett tätt samarbete med generaldirektören Tedros Adhanom.

De internationella experterna från WHO och Världsbanken fick även exempel på problem från de olika deltagarländerna att ta med sig hem till sin organisation. Snabbast till mikrofonen för att berätta om landets problematik var Indonesiens ordförande, följt av Swazilands.

– Flykten av sjuksköterskor från Indonesien är inte bara en ekonomisk kostnad. Det är en social kostnad. Familjer separeras, barn förlorar sina mödrar till länder långt bort. Det är både ”braindrain” och en social förlust. Dessutom har vi genom migrationen ”ihjäl” sjuksköterskan i dem. De reser till andra länder men där anses de inte kvalificerade nog, utan får arbeta som vårdbiträden. Efter några år har de förlorat sin skicklighet som sjuksköterskor, säger Achir Yani S. Hamid, ordförande för Indonesiska sjuksköterskeorganisationen.

Ordförandena från flera av länderna med sämre ekonomiska förutsättningar håller med.

– Ja, för vem utbildar och tränar vi upp våra sjuksköterskor, frågar sig Bheki Mamba, ordförande i Swaziland.