Vården i hemmet kostade inte mer än sjukhusvård, enligt en ekonomisk uppskattning, snarare kanske tvärtom. 

– Svensk barnsjukvård är fantastisk men barn riskerar fortfarande negativa konsekvenser av sjukhusvård.  De blir oroligare, har mer ont, äter och sover sämre och kan inte klappa katten. Hemmet är en tryggare plats, säger barnsjuksköterskan Charlotte Castor, som disputerade vid Lunds universitet i september.

År 2013 beslutade Region Skåne att alla invånare, även barn, ska erbjudas ASIH vid behov. I sin avhandling har Charlotte Castor undersökt olika aspekter av den vårdformen i Skåne under åren 2015–2019. Bland annat har hon intervjuat familjer med sjuka barn och personal i hemsjukvården och gjort ett ekonomiskt överslag. En del av hennes fynd ligger redan till grund för förbättringar i regionen.

Mest cancer och borrelia

Barnen som remitterades till ASIH i regionen var i alla åldrar och hade ett brett spektrum av diagnoser. Över hälften av insatserna gällde intravenös antibiotikabehandling, sex procent gällde palliativ vård. De vanligaste diagnoserna var cancer, 25 procent, och borrelia, 17 procent.

En viktig faktor för att sjukvården i hemmet skulle ge resultat i form av ökad trygghet, var att familjen, hemsjukvården och barnsjukvården hade en bra relation och ett gott samarbete.

– Och eftersom det tar tid att bygga upp ett förtroende och en god relation är det viktigt att remisser till ASIH skrivs i god tid, exempelvis för barn som längre fram kommer att behöva palliativ vård. Då vet familjerna vad de har att ta ställning till, säger hon, som ett exempel på hur konkret studiens resultat kan användas för att förbättra den kliniska vården.

Blandad vård

Det var också viktigt för familjerna att få vara med och bestämma. Inte sällan ville familjerna ha en blandad vård. De önskade att hemsjukvården tog hand om vissa saker men föredrog att annat gjordes inom barnsjukvården på sjukhuset.

Charlotte Castor exemplifierar med ett barn med cancer som fick antibiotikadropp för en infektion av hemsjukvården en helg.

– Då kunde hen sitta i fredagsmyssoffan med familjen och få behandling. Det var guld värt! På måndagen när det var dags för cytostatikabehandling var de redo att åka till sjukhuset.

Svensk hälso- och sjukvårdslag, FN:s barnkonvention och WHO:s riktlinjer för palliativ vård för barn stöder barns rätt till vård i hemmet när det uppfattas bäst för deras hälsa, betonar hon. Det ska dock inte uppfattas som att de inte har rätt till vård på sjukhus.

Bra med barn – också

Under den studerade treårsperioden remitterades bara 171 barn i Skåne för ASIH. 10 procent av dem dog under samma tid.

ASIH utgår från vård av vuxna, personalen i hemsjukvården är mycket sällan specialiserad på barn. I intervjuer kunde personalen först beskriva hur fullständigt annorlunda det var att vårda sjuka barn i hemmet, berättar Charlotte Castor. Men så småningom landade de i att det faktiskt är vad de är bäst på och kan – att ge en individualiserad hemsjukvård.

Charlotte Castor.jpg
Charlotte Castor är barnsjuksköterska och har nyss doktorerat vid Lunds universitet.

– Familjerna kunde också beskriva hur barnen fick en mer individuell vård i hemmet än på sjukhuset. Kanske är det på grund av att hemsjukvårdspersonalen möter barnen i hemmiljön och får följa med till deras rum med exempelvis prinsessfärger eller hästar. Det och deras breda erfarenhet av palliativ vård gör att de får syn på hela barnet och kan arbeta mer barncentrerat. På sjukhus tenderar vi nog att arbeta mer familjecentrerat, säger Charlotte Castor som annars jobbar som kontaktsjuksköterska för barn med hjärntumör.

Ojämlik remittering

Ett annat viktigt fynd var att det var signifikanta skillnader på vilka barn som remitterades till ASIH i olika delar av Skåne. På en del håll var det övervägande för behandling av borrelia, på andra för palliativ vård.

– Satsningen med ASIH för barn gjordes ju för att få en jämlikare vård, så det perspektivet är viktigt att ha med sig vid genomförandet. Region Skåne har verkligen tagit till sig studiens resultat och har skapat en grupp för att likrikta informationen till sjukvården.

Och Charlotte Castor ombads leda gruppen vilket hon gjort i ett år nu. På så sätt har hon en fot kvar i projektet och får omsätta sina upptäckter i praktiken direkt.