Tidigare igångsättning kan minska risken att barn dör i magen

Igångsättning i vecka 41 i stället för 42 kan minska antalet barn som dör i magen. Det framkommer i den uppmärksammade Swepis-studien som publiceras i dag. "Nu är det upp till klinikerna om de vill ändra sina riktlinjer", säger barnmorskan Anna Wessberg, en av forskarna bakom studien.
Vårdfokus har tidigare skrivit om de preliminära resultaten från den svenska Swepis-studien där forskare undersökt vad som är säkrast för kvinnan och barnet när kvinnan går över tiden – att förlossningen sätts i gång i graviditetsvecka 41 eller 42.
Igångsättning, eller induktion, sker vid knappt 20 procent av alla förlossningar i dag. Det görs vanligtvis i vecka 42 men kan också ske tidigare på grund av att mamman har diabetes, havandeskapsförgiftning, svår foglossning eller att barnet är stort.
Avbröts i förtid
Målet var att inkludera drygt 10 000 gravida, men studien stoppades i förtid. Då hade fem barn i den sena gruppen (kvinnor igångsatta i graviditetsvecka 42) dött intrauterint, det vill säga i mammans mage, och ett barn avled inom en vecka efter förlossningen. Det ansågs oetiskt att fortsätta studien eftersom inga barn hade dött bland dem som sattes i gång i vecka 41.
Läs mer: Fler barn överlevde vid tidigare igångsättning
Nu när studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften British Medical Journal, BMJ, bekräftas resultaten. Forskarna anser att kvinnor som går över tiden bör erbjudas igångsättning i vecka 41, eller tidigare vid behov, och att det kan bidra till att minska antalet barn som dör i magen.
Bör tolkas med försiktighet
Men eftersom forskarna inte kan visa helt säkert att det var den senare igångsättningen som var orsaken till dödsfallen bör resultaten tolkas med viss försiktighet. Det kan finnas andra faktorer som studien inte undersökt, skriver de i artikeln.
– Nu är det upp till klinikerna om de vill ändra sina riktlinjer, säger barnmorskan Anna Wessberg, som är en av forskarna bakom studien.
Hon disputerade i september med sin avhandling Management and women’s experiences of pregnancies lasting more than 41 gestational weeks. Utöver framtagande av studieprotokoll, datainsamling och bearbetning av Swepis-materialet har Anna Wessberg gjort djupintervjuer med tio kvinnor som passerat graviditetsvecka 41.
Kvinnans upplevelse
De gravida berättade om hur tiden efter det planerade födelsedatumet var en tid av väntan som de inte alls förberett sig på. Det var som att befinna sig i ett limbo och de beskrev hur de började tvivla på sin förmåga att föda. De saknade också information och stöd från mödravården.
– I stället sökte de information på nätet och via sociala medier. Det är inte alltid positivt, utan kvinnorna kan bli mer oroliga när de läser om jobbiga förlossningar och liknande, säger Anna Wessberg.
Hon gjorde även uppföljande intervjuer med samma kvinnor två till sju månader efter förlossningen. Då framkom det bland annat att de kommer att fundera en extra gång inför en eventuell kommande graviditet av rädsla för att hamna i samma situation.
Anna Wessberg skulle önska att vården blev mer medveten om hur kunskapssökande på nätet kan påverka kvinnorna och att personal blev bättre på att informera kvinnor som går över tiden.
– Barnmorskor har kompetens att göra det, men jag vet inte varför det inte sker. Kanske har det med tiden att göra. Det gäller också att se till att den information man ger verkligen når fram. Stäm av med föräldrarna vad de har uppfattat och att ni har en gemensam plan för nästa steg!
Kan bli nya riktlinjer
Det saknas i dag nationella riktlinjer för när en förlossning bör sättas igång. Enligt Socialstyrelsens utredare Inga-Maj Andersson som Vårdfokus varit i kontakt med är det en viktig fråga och de följer utvecklingen.
Redan när de preliminära resultaten av Swepis-studien kom i slutet av sommaren började flera kliniker se över sina rutiner.
Läs mer: Tidigare igångsättning sätter vården på prov
På Sahlgrenska universitetssjukhuset där Anna Wessberg arbetar pågår just nu en HTA-analys, en granskning av vetenskapliga artiklar, som väntas bli klar i januari.
– Efter att den är klar får vi se hur det blir. Beslutet om att ändra rutiner fattas av verksamhetschefen utifrån den samlade bilden av kunskapsläget. Men mycket tyder på att vi kommer att ändra våra riktlinjer här, säger Anna Wessberg.
Om Swepis-studien
- Den svenska randomiserade och kontrollerade Swepis-studien har jämfört om det var bättre för mamma och barn om förlossningen sattes i gång i graviditetsvecka 41 eller i vecka 42.
- Totalt hade då drygt 2 700 gravida kvinnor som gått över tiden inkluderats i studien och lottats till att få förlossningen igångsatt antingen i vecka 41 (tidig grupp) eller vecka 42 (sen grupp). Från början var målet att inkludera drygt 10 000 gravida.
- 14 förlossningskliniker ingick i studien, varav fem vid landets universitetssjukhus.
- Kvinnorna informerades om studien på mödravården när de var i omkring graviditetsvecka 40. Tackade de ja till att delta lottades de till tidig eller sen igångsättning.
- Endast friska mammor med lågriskgraviditeter inkluderades. Det skulle inte heller finnas några medicinska risker att fortsätta graviditeten till vecka 42.