”Biomedicinska analytiker har samma utmaningar i hela världen”
Över stora delar av världen kämpar professionen med att synliggöra sitt värde i vårdkedjan. Det är en av insikterna som Vårdförbundets förbundsstyrelseledamot Amanda Barkarö, biomedicinsk analytiker, fick under IFBLS:s världskongress i Japan. ”Det finns ett stort engagemang för professionsfrågor som gav mig energi”, säger hon.
Världskongressen, som hölls den 23-27 september i staden Chiba, fick kunglig glans när prinsessan Aiko som är dotter till kejsare Naruhito deltog i invigningsceremonin.
– Det var väldigt högtidligt och bidrog till ett rejält säkerhetspådrag. Att få kungligt besök känns som ett erkännande av vår yrkesgrupp och av IFBLS som ett viktigt internationellt forum, säger Amanda Barkarö, som är biomedicinsk analytiker och sedan i maj styrelseledamot i Vårdförbundets förbundsstyrelse.
The International Federation of Biomedical Laboratory Science (IFBLS) är paraplyorganisation för den svenska yrkesorganisationen Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL) och dess motsvarigheter i 37 länder. De senaste två åren har Gabriella Lillsunde Larsson, verksam vid Örebro universitet och Örebro universitetssjukhus, varit ordförande.
Amanda Barkarö deltog i flera seminarier och diskussioner under världskongressen.
Kan du sammanfatta dina intryck i tre ord?
– Engagemang, synlighet och representation. Jag upplevde att det finns ett stort engagemang för professionsfrågor oavsett vilket land man kommer ifrån. Det gav mig energi!
– En återkommande aspekt som kollegor från hela världen diskuterade var att vi behöver synliggöra värdet av vår profession i hela vårdkedjan. Det förvånade mig lite. Samtidigt som det kanske säger något om synen på oss själva så ger det en styrka att alla kan relatera till det.
– När det gäller representation blev det tydligt att en organisation som säger sig representera hela världen också behöver säkerställa att medlemsorganisationer på alla kontinenter har möjlighet att delta. Nu saknas representation från Sydamerika och många av de afrikanska medlemsstaterna har inte haft råd att skicka delegater. Det är något den nya styrelsen behöver arbeta med, så att alla länder kan utöva ett aktivt medlemskap.
Vilka professionsfrågor kändes särskilt heta?
– Det var fascinerande att utmaningarna är så lika. Det handlar mycket om just synlighet och kompetens. Vårdförbundets framtidsvision för biomedicinska analytiker – Den diagnostiska ledaren – ligger verkligen i tiden, vilket känns kul eftersom den handlar om kärnkompetenserna i framtidens diagnostik.
Problematiserades AI:s roll?
– Ja, men då mest utifrån hur vi ska se på oss själva i relation till AI. Det finns en konsensus om att det finns fler möjligheter än begränsningar. Maskininlärning och automation har förekommit länge på labben. Det är först på senare år de begreppen har nått övriga arbetsmarknaden. Autovaliderade provsvar är till exempel inget nytt för oss. Frågan är hur vi ska relatera teknikutvecklingen till vår kärnkompetens. Det finns initiativ från associationerna i USA om att göra hälsoinformatik till en specialiserad nisch för biomedicinska analytiker.
Pratades det något om fackliga frågor?
– Nej, inte så mycket. Det kan vara känsligt i kulturellt hänseende. I USA, till exempel, finns en annan syn på facklig anslutning än i Sverige och övriga nordiska länder. Hälso- och sjukvården där är helt privat, vilket ger andra förutsättningar.
Du är ny ledamot i förbundsstyrelsen sedan Vårdförbundets kongress i maj. Gav den rollen en ny blick på den här världskongressen?
– Jag har varit aktiv i avdelning Östergötland tidigare. När man går från lokalavdelning till förbundsstyrelsen ser man kanske mer de stora penseldragen. Åt vilket håll blåser vindarna? Inom vilka områden har jag kunskapsluckor som behöver fyllas? Därför gick jag inte på några seminarier om nya metoder och liknande.
Fick du syn på något nytt, som du inte tänkt på tidigare?
– Jag var på en intressant föreläsning om hur man jobbar med katastrofberedskap på labb i Japan. De kan råka ut för skyfall, översvämningar och jordskalv. Vid sådana kriser behövs beredskap före, under och efter en katastrof och olika sjukdomar sprids i dess spår.
– En översvämning kan exempelvis leda till brist på rent dricksvatten med en mängd smittorisker som följd. I Japan finns idag ett välutvecklat arbete med sambandscentraler där personal åker ut och hjälper till i drabbade områden.
Har du med dig någon erfarenhet som du kan omsätta i konkret fackligt arbete på hemmaplan?
– Ja, jag tror att den internationella klassificeringen av yrket, som bland annat beskriver hur avancerade arbetsuppgifter och vilka kvalifikationer som förväntas av biomedicinska analytiker, och som troligen kommer att uppgraderas till en högre nivå framöver, kan få stor effekt på sikt. Jag insåg att jag behöver lära mig mer om detta, men också att det är något vi kan driva i exempelvis avtalsrörelser. Här finns potential att påverka både arbetsvillkor och löneutveckling.