”Det skulle lika gärna kunna vara du eller jag som låg här”
Iva-sjuksköterskan Lisa Hassel lämnade arbetet i Helsingborg för att bistå kollegorna på Karolinska sjukhuset under åtta 12-timmarspass i april. Under tiden förde hon dagbok i sociala medier. Här är två av texterna hon skrev.
Du har varit en av mina patienter ett par dagar. I går var du väldigt dålig i din andning och vi jobbade hårt för att hålla dig kvar. I dag var du bättre. Du är rädd, för det kan jag se i dina ögon, jag kan höra det på din andning. Ditt hjärta slår febrilt men lugnar sig när jag är nära och pratar med dig. Du har varken sett eller pratat med din familj på tre veckor. Det enda du sett är det kala rummet och de svårt sjuka medpatienterna runt dig. Personalen omkring dig är klädda likt kosmonauter. Inte ett leende ansikte på veckor. Bara ögon som tittar på dig.
I dag hade jag tid över. För dig. Jag tvättade ditt ansikte och rakade bort din långa skäggstubb. Försökte tvätta ditt hår med lite sterilt vatten på en svamp jag hittade. Frotterade det. Gav dig en uppgift, att hålla koppen med raklödder. Först såg du rädd ut men sedan njöt du. Jag tog av mig handskarna och strök din panna. Tog din hand. Du log mot mig. Tack för att du låter mig vårda dig och gör mitt jobb meningsfullt.
Missa inte det senaste från Vårdfokus! Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Dag 7/8. Tittar ut genom fönstret. Skymtar en sol och blå himmel. Det ska tydligen vara fint vårväder ute och behaglig temperatur. Inne är det kvavt och svettigt i den långärmade skyddsdräkten, visiret immar igen och det är kvavt i munskyddet som skaver ordentligt på näsan. Varje gång jag tar av det känns det som att allt skinn ska följa med. Men jag gör det gladeligen för att vårda de covid-19-patienter som finns på mina salar. De är 6 stycken. De är fruktansvärt sjuka! De är inte så gamla och inte särskilt sjuka i vanliga fall. Lite högt blodtryck, någon har typ-2-diabetes. Det slår mig att de flesta av mina patienter är rätt friska egentligen. Särskilt patienten som är född i slutet på 90-talet. Ung och frisk, men ack så svårt sjuk i covid-19. Ingen är i den riskgrupp som nog de flesta som inte jobbar med detta tror.
Det skulle lika gärna kunna vara du eller jag som låg här.
Tillbaka till det fina vädret där ute. En kaffe eller ett glas vin ute i solen på en uteservering hade varit fantastiskt just nu. Titta på folk! Det längtar jag till. Som så många andra. Jag har dock förståndet nog att inse att jag inte vill ligga såhär som mina patienter gör och jag önskar ingen i hela världen det heller. Plågsam iva-vård, med en slang i luftvägarna liggandes på mage som ger fula trycksår i ansiktet. Bara för att vi ska få luft i dig! Jag kan dock inte lova att vi lyckas rädda ditt liv. Men jag kan lova dig en sak, att det fina vädret, uteserveringarna och grillfesten finns kvar nästa sommar! Stanna hemma för den du älskar.
/Lisa Hassel, intensivvårdssjuksköterska, Helsingborg
(@lisathassel)
Hur har du det på jobbet just nu?
Hur påverkas du av coronakrisen?
Nu vill vi samla berättelser från er som sliter dag och natt med att vårda sjuka, stoppa smittspridningen och dämpa oron. Skriv ner din historia från coronavårdens vardag.
Berättelsen kan vara lång eller kort, glad eller arg, sorglig eller upprörande. Skicka gärna med en bild och mejla oss på coronavard@vardfokus.se.
Vi kommer att publicera inlägg i tidningen Vårdfokus, här på Vårdfokus.se och i sociala medier.
Tack för att du är med och formar bilden av sjukvården i coronakrisens spår!
/Vårdfokus redaktion