Sjuksköterskan: ”Ukrainas sak är vår sak”

Somrarna hos farmor och hennes berättelser om hur hon öppnat sitt hem för finska krigsbarn har präglat sjuksköterskan Madeleine Höckenström genom livet. När hon själv många år senare i arbetet tog emot nyanlända flyktingar från Ukraina var det som att cirkeln slöts.

En fredagsmorgon i våras kunde Sveriges Radios lyssnare höra när sjuksköterskan Madeleine Höckenström pratade med programledaren Thomas Nordegren om Ukraina. Hon hade, som så många andra, lyft luren till programmet Ring P1 för att diskutera en hjärtefråga.

– Jag tycker det är hög tid att vi börjar säga att Ukrainas sak är vår sak. Min farmor sa alltid att Finlands sak är vår sak. Hon tog hand om finska krigsbarn i sitt hem och hennes berättelser påminner mycket om situationen med Ukraina i dag, sade hon i inslaget.

Möten som berörde

Som sjuksköterska hade Madeleine Höckenström under hösten 2022 tagit emot nyanlända flyktingar från krigets Ukraina på Region Stockholms vårdmottagning. Uppdraget var att lotsa dem in i det svenska sjukvårdssystemet, genomföra hälsosamtal, kontrollera vaccinationer och erbjuda provtagning för tuberkulos, hepatit och hiv. Sjuksköterskorna vaccinerade mot covid och behövde flyktingarna annan vård hänvisades de till primärvården.

Mötena med flyktingarna berörde Madeleine Höckenström djupt. En stor del av samtalen handlade om själva flykten till Sverige – om skyddsrummen, flyglarmen och de personer som de varit tvungna att lämna kvar i sitt hemland.

– Tänk dig själv att du behöver fly till ett främmande land. Ofta var de så rädda och satt en decimeter ovanför stolen. Jag la mycket tid på att lugna dem. Det handlade om att vara professionell och lämna det emotionella utanför.

När Madeleine Höckenström tog av sig bussarongen om eftermiddagarna åkte hon hem till sitt hus utanför Åkersberga. Löprundorna med hundarna och arbetet med hästarna i stallet hjälpte henne att hämta ny kraft.

Kom tillbaka till vården

Arbetet på vårdmottagningen hade Madeleine Höckenström fått genom att bokstavligen knacka på dörren. Den låg precis bredvid Karolinska universitetssjukhusets vaccinationscentral för covid där hon hade varit anställd det senaste halvåret. När vaccinationskampanjen var över ville hon fortsätta att arbeta som sjuksköterska och erbjöd sig att börja arbeta på den nyöppnade mottagningen i stället.

Egentligen hade Madeleine Höckenström lämnat det kliniska arbetet många år tidigare. Efter ett par år som sjuksköterska inom långvården, som särskilda boenden hette på 1990-talet, började hon arbeta med forskning inom läkemedels- och biokemibranschen. Som marknadschef flög hon kors och tvärs över hela världen i nästan 30 år – tills pandemin satte stopp för allt.

Efter en tid hemma blev hon ombedd att hoppa in som sjuksköterska på en vaccinationsmottagning.

– Även om det gått många år känner jag mig väldig trygg i min roll, den kliniska blicken är kvar. Dessutom arbetade jag i flera år med utveckling av adrenalinpennor som används vid anafylaktisk chock vilket var en bra erfarenhet när jag skulle vaccinera.

Föredrar landstingsbyxor framför nylonstrumpor

Vårdmottagningen för de ukrainska flyktingarna lades ned i december förra året. Nu får de som kommer till Sverige söka sig direkt till primärvården själva. Men det Madeleine Höckenström upplevde där lever kvar hos henne i dag.

– Det kom så nära och jag känner precis som farmor kände, att deras sak är vår.

Nu söker Madeleine Höckenström nytt jobb inom vården.  

– Jag vill vara till nytta och få användning av min kompetens. Jag trivs bättre i ett par landstingsbyxor än i nylonstrumpor.