»Hela vår framtid står på spel«
— Ni måste ta till allt som står i er makt för att få ordning på utbildningen — det är hela vår framtid som står på spel, sa rasande studenter.
En och annan student hade inte långt till tårarna när skolledningen inbjöd till möte med anledning av att Högskoleverket hade underkänt Karolinska institutets sjuksköterskeutbildning. Men där fanns också ilska och undran.
Aulan på Karolinska institutets, ki, institution i Huddinge söder om Stockholm är välfylld när det första av två informationsmöten för studenterna inleds några dagar efter beskedet att ki:s examinationsrätt är indragen.
Några av studenterna är rasande: »Ni har haft lång tid på er för att rätta till det som är fel. Nu får vi en examen från en utbildning som inte håller måttet.« Andra undrar över mer praktiska ting. Skolledningen är självkritisk: »Vi trodde att vi hade rättat till bristerna, men vi nådde inte ända fram.«
– Ni ska veta, inte tro, replikerar en av de arga studenterna.
Joel Fagerhem ska precis avsluta termin 3 och sitter med i skolans programnämnd för omvårdnadssektionen. Han är faktiskt på sätt och vis nöjd med hsv:s beslut.
– I programnämnden har de tidigare varit lomhörda för vår kritik. Det här är en nödvändig spark i arslet – de har aldrig varit så lyhörda som i dag.
Kritiken de har framfört sammanfattar han i tre punkter:
- Fler lärare måste stimuleras att bli kliniskt verksamma.
- Lärarna måste kompetensutvecklas.
- Omvårdnadsämnet måste definieras på ett begripligt sätt.
– ki har en av de största omvårdnadsinstitutionerna i landet, ändå har de inte lyckats identifiera vad omvårdnad är. Men nu har de faktiskt börjat ta åt sig av kritiken, säger han.
Hans kollega i programnämnden Jonas Lindberg är kritisk också mot hanteringen av den verksamhetsförlagda utbildningen.
Helena Holmgren, som är student på tredje terminen, tycker att ribban inom omvårdnadsämnet är satt för lågt.
– Ta till exempel den senaste tentan. Man hade kunnat lista ut svaren med bara lite sunt förnuft. Det ska vara så svårt att några faller bort. Nej, ambitionsnivån måste höjas, särskilt när det gäller omvårdnad, men också på medicinsidan
Men hon vill ändå se framåt. Hon ser ingen mening i att byta skola; i stället gäller det att arbeta för att undervisningen ska bli så bra att skolan blir godkänd igen.