Dubbelt så många skyddsstopp efter pandemin: ”Välfärden en eskalerande riskbransch”

En tredjedel av alla skyddsombudsstopp som rapporteras till myndigheterna läggs inom vård, omsorg och sociala tjänster. Antalet fördubblades efter pandemin, visar Vårdfokus kartläggning. ”Den totala omfattningen är okänd för oss”, säger Jan Sandberg på Arbetsmiljöverket.

Den så kallade stoppningsrätten är skyddsombudets skarpaste redskap för att säkra arbetsmiljön. Om det uppstår omedelbar och allvarlig fara för en medarbetares liv eller hälsa har skyddsombudet laglig rätt att stoppa arbetet och kräva åtgärder från arbetsgivaren.

– Det ställer höga krav på både mod och genomtänkta bedömningar. Att lägga ett skyddsstopp innebär att fatta svåra beslut under tidspress och ofta i konflikt med arbetsgivaren, säger Kristiina Koistila som är förbundsombudsman på Vårdförbundet.

Om arbetsgivaren inte håller med om bedömningen kopplas Arbetsmiljöverket in för att antingen häva stoppet eller besluta om ett fortsatt förbud att utföra det farliga arbetsmomentet. Myndigheten kan också öppna ett så kallat intilliggande tillsynsärende där arbetsgivaren får en viss tid på sig att åtgärda brister i arbetsmiljön som inte anses akuta, men som fortfarande är allvarliga.

Kan ha varit lång process

Ibland har ett skyddsstopp föregåtts av andra insatser, till exempel en begäran om arbetsmiljöåtgärder enligt Arbetsmiljölagens paragraf 6:6a.

– I vissa fall förekommer en historik av dialog eller konflikt. Om skyddsombudet upplever att ingenting händer i en fråga kan skyddsstoppet vara ett uttryck för att ”bägaren har runnit över”. Har det varit en lång process tyder det å andra sidan på att det inte handlar om omedelbar fara för liv och hälsa, eftersom man resonerat kring saken tidigare och försökt nå andra lösningar, säger Jan Sandberg som är verksamhetsutvecklare på Arbetsmiljöverket.

Där hanteras ett hundratal skyddsombudsstopp per år. Utöver dessa finns, enligt Jan Sandbergs bedömning, sannolikt ett mörkertal där arbetsgivaren och skyddsombudet är överens om problembilden och löser det helt utan myndighetens inblandning.

– Förra året hade vi 112 skyddsstopp. I ungefär 60 av dem kom parterna själva fram till en lösning i ett tidigt skede, och arbetsgivaren drog då tillbaka sin begäran om vårt beslut. Bara fem utmynnade i fortsatt stopp, varav fyra rörde utbildning.

– Utifrån de beslut vi fattar kan man konstatera att vår bedömning sällan överensstämmer med skyddsombudens om att det föreligger omedelbar fara för liv och hälsa. Sedan kan det finnas hundra till, som vi inte känner till, som är högst välmotiverade eftersom arbetsgivaren följt dem. Men den totala omfattningen är okänd för oss.

En tredjedel inom vård, omsorg och sociala tjänster

Mellan 2015 och 2025 rapporterades 1 075 skyddsombudsstopp till Arbetsmiljöverket. Vård, omsorg och sociala verksamheter – där bland annat hälso- och sjukvård, hemtjänst och särskilda boenden ingår – är den bransch där flest skyddsstopp förekommer under perioden. Hela 30 procent, 324 stycken, rörde arbetsplatser där vårdpersonal arbetar.

Under samma tidsperiod inkom nästan 6 000 krav på åtgärder enligt paragraf 6:6a till Arbetsmiljöverket, varav 1 700 rörde vård, omsorg och sociala tjänster.

– Skyddsombudsstopp är fortfarande relativt ovanliga. De flesta arbetsmiljöbrister hanteras genom samverkan, riskbedömningar, handlingsplaner eller 6:6a-anmälningar. När ett skyddsombudsstopp blir aktuellt är det oftast ett tecken på att det systematiska arbetsmiljöarbetet redan har brustit, säger Kristiina Koistila på Vårdförbundet.

Flera risker samtidigt

Att vård, omsorg och sociala tjänster toppar statistiken över skyddsstopp tror hon beror på att det – till skillnad från i många andra branscher – förekommer flera allvarliga arbetsmiljörisker samtidigt. Till exempel brist på personal med rätt kompetens, hög arbetsbelastning, smitta, tidspress, krångliga datasystem och obalans mellan krav och resurser.

– Därmed finns också fler situationer där skyddsombud kan bedöma att det finns en risk för omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv och hälsa. Samtidigt har vi en stark skyddsorganisation i vården vilket innebär att risker kanske oftare identifieras och anmäls, säger Kristiina Koistila.

Vårdfokus har särskilt granskat de 55 anmälningar om skyddsstopp som rör ambulans, primärvård och slutenvård som finns dokumenterade hos Arbetsmiljöverket mellan 2015 och 2026. Den vanligaste orsaken är, enligt vad som framkommer av handlingarna, risk för smitta. En majoritet av dessa har lagts under pandemin och rör exempelvis transporter, patientsäkerhet och brist på skyddsutrustning.

Näst vanligast är skyddsstopp med koppling till lokaler, exempelvis undermålig ventilation, fukt och mögel. Ett fall handlar om en trasig hiss, ett annat om liklukt som gör det omöjligt att vistas i delar av en fastighet. Även upptäckt av asbest i samband med renovering har lett till stopp.

Hot och våld kommer på tredje plats.

Pandemin blev ett trendbrott

Överbeläggningar och stress eller etisk stress är andra orsaker till skyddsstopp under den aktuella perioden.

– Just nu är hela välfärden en eskalerande riskbransch. Men det synliggörs inte främst i antalet skyddsstopp utan i 6:6a-anmälningar som rör organisatoriska och sociala problem som stress och brist på återhämtning. Vi ser också en allt högre benägenhet att agera i samband med hot och våld-situationer inom både skolan och vården, säger Jan Sandberg.

Pandemin blev ett trendbrott, visar Vårdfokus kartläggning. Fram till 2019 rapporterades 16-17 skyddsombudsstopp per år inom vård, omsorg och sociala tjänster till Arbetsmiljöverket. Under pandemin ökade antalet kraftigt inom flera branscher, för att sedan återgå till samma nivåer som tidigare.

Men inom vård, omsorg och sociala tjänster syns en fördubbling efter 2022, med runt 30 skyddsombudsstopp per år. Fram till maj 2026 rapporterades 25 stycken, så utvecklingen ser ut att fortsätta.

– Den här ökningen kan bero på flera faktorer. Dels på att pandemin förstärkte redan befintliga arbetsmiljöproblem, men också på att våra skyddsombud i dag agerar tidigare och tydligare. Pandemin blev en viktig läroperiod, säger Kristiina Koistila.

Jan Sandberg på Arbetsmiljöverket tror också att medvetenheten om fackets och skyddsombudens olika arbetsrättsliga redskap blev större under pandemin, men han kan även skönja en attitydförändring.

– Man accepterar inte längre att bli luttrad och resonera: ”I det här jobbet får man ta en smäll”.

Vill se ökad tillsyn

Om trenden ska vändas – så att vård, omsorg och sociala tjänster i framtiden inte ligger i topp på listan över branscher där skyddsstopp och 6:6a-anmälningar är flest – behövs politisk handling, menar Kristiina Koistila.

Hon hänvisar till Vårdförbundets valmanifest, som bland annat förespråkar mer långsiktig och stabil finansiering av hälso- och sjukvården, översyn av digitala system, nationell ledarskapsutbildning för chefer och en beräkningsmodell för patientsäker bemanning.

Ökad tillsyn, uppföljning och stärkta sanktioner kopplat till föreskrifterna om Organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA) och Systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) är andra saker facket kämpar för.

– Vårdförbundet kommer att fortsätta driva på för de strukturella förändringar som forskning visar är avgörande för en hållbar, patientsäker och jämlik hälso- och sjukvård. Vi kommer också att jobba för att efterlevnaden av arbetsmiljölagen och arbetsmiljöföreskrifterna stärks samt fortsätta utbilda och stötta våra skyddsombud, säger hon.