»Personal var lika med kostnader«
Gävleborg tas ofta upp av konsulten Ledningsbolaget som ett gott exempel på deras arbete. 2005 fick de uppdraget att rädda landstingets blödande ekonomi. Besparingarna betalades med patientsäkerhet och personal, anser Vårdförbundets förtroendevalda.
Avdelning 110nh på Gävle sjukhus drabbades hårt av Ledningsbolagets besparingar.
– Folk drog, och de tog med sig alldeles för mycket. Patientsäkerhet och alla rutiner bara brakade samman, berättar Gunilla Nordström, före detta ordförande i Vårdförbundets lokala avdelning.
Landstinget i Gävleborg gick back med 165 miljoner kronor 2004, året efter var underskottet 80 miljoner kronor.
– Vi befann oss i en mycket svår situation där vi varje vecka förlorade runt 10 miljoner kronor. Alla i styrelsen var eniga om att vi behövde hjälp utifrån, säger det socialdemokratiska finanslandstingsrådet Ann-Margret Knapp.
Hjälpen utifrån hette Ledningsbolaget. Landstingsstyrelsen gav Ledningsbolaget i uppgift att se över sjukvården i länet och i oktober 2005 landade rapporten Genomlysning av sjukhusvården i Gävleborg på landstingets bord. I rapporten jämfördes landstingets sjukvård och sjukvårdskostnader med bland annat landstinget i Sörmland som hade ungefär samma befolkningsunderlag. Det konstaterades att »totalt var personalkostnaden för sjukvården 114 miljoner kronor högre i Gävleborg jämfört med i Sörmland«.
Vid årsskiftet 005/2006 ger landstingsdirektören Ledningsbolaget i uppdrag att ta fram åtgärder för effektivisering av sjukvården i länet. Fokus ligger på Gävle sjukhus. Under våren 2006 blir Ledningsbolagets konsulter sjukhuschefer och effektiviseringsarbetet drar i gång.
– Jag fick ett gott intryck av dem som personer. Det kändes som en frisk fläkt med någon som kom med lite ordning och reda, berättar Anna Wielbass, styrelseledamot i Vårdförbundets avdelning i Gävleborg.
Hon tyckte att Ledningsbolaget förde med sig mycket positiva tankar kring arbetssättet på sjukhuset, till exempel hur samordningen av operationer kunde bli bättre och hur väntelistor skulle rensas och ersättas av planeringslistor.
– Men vi såg inga effekter, fortsätter hon.
Förändringarna kom i stället smygande. Fackförbunden efterlyste information kring det centrala i Ledningsbolagets effektiviseringar, bemanningstalen, men ingen information gavs.
Det bemanningstal som Ledningsbolaget föreslog för Gävle sjukhus var 1,3. Varje patientsäng skulle generera 1,3 personaltjänster, sjuksköterska eller undersköterska. En avdelning med 10 sängar kunde klara sig med 13 tjänster, en avdelning med 20 sängar med 26 tjänster och så vidare.
– Det ekonomiska läget blev sämre och sämre. Fokus låg på ekonomin och kvaliteten på vården var inte något som man var så intresserad av att diskutera – personal var lika med kostnader, förklarar Anna Wielbass.
På avdelning 110nh medförde de nya bemanningstalen att alla vikarier sades upp och arbetsbelastningen på den ordinarie personalen ökade med både extrapass och dubbelpass som följd.
– De rutinerade och duktiga drog, de ville inte ställa upp längre. Till slut hade avdelningen en sjuksköterskebemanning där den med längst erfarenhet hade jobbat cirka ett och ett halvt år. Det höll ju inte. Det fanns ingen rutin och kunskap kvar. Det fanns ingen som jobbade med kvalitet och rutiner, berättar Gunilla Nordström.
På sensommaren 2007 kritiserade landstingens revisorer köpet av Ledningsbolagets tjänster, då de hade skett utan upphandling. I slutet av samma år avslutade Ledningsbolagets konsulter sina uppdrag i Gävleborg. Efter sig lämnade de en nota på 11 miljoner kronor.
Under den tid Ledningsbolaget genomförde besparingar i Gävleborg drev de igenom bemanningstalet 1,3 på vårdavdelningarna på Gävle sjukhus. Från den 1 januari 2008 organiserades sjukvården i länet om och delades in i fem länsövergripande divisioner. I samband med omorganisationen fortsatte landstingsledningen på det upptrampade spåret och bemanningstalet genomfördes även på de medicinska vårdavdelningarna på sjukhusen i Bollnäs och Hudiksvall.
När Vårdförbundet ställde sig oeniga till förslaget i de lokala förhandlingarna kördes de över. Sjukhusledningarna på de respektive sjukhusen såg inga problem med den minskade bemanningen och hänvisade till att det fungerade bra på Gävle sjukhus. Personalen på golvet var av en annan åsikt.
Kritiken mot bemanningstalet 1,3 är samstämmig från Vårdförbundets förtroendevalda på de tre sjukhusen. Ingen hänsyn tas till personalens erfarenhet eller avdelningarnas och sjukhusens speciella förutsättningar. Normalbemanningen blir de facto en underbemanning och blir någon i personalen sjuk drabbar det kollegerna i form av extrapass eller ökad arbetsbelastning då inga vikarier finns att tillgå. Överbeläggningar ökar den redan höga arbetsbelastningen och minskar patientsäkerheten. Det finns inte någon »buffert« i bemanningen.
– Vården blir mycket, mycket sårbar och det finns ingen arbetsglädje, säger Suzanne Jansson, styrelseledamot i Vårdförbundets avdelning Gävleborg.
De som jobbade på avdelning 110nh när situationen var som värst vill inte prata om det som har varit, men bekräftar den bild som Vårdförbundets representanter ger. I dag är situationen på avdelningen annorlunda med ett nytt ledarskap, tydligt avsatt tid för arbete kring ansvar och rutiner – men marginalerna i bemanningen är fortfarande små.