»Tvångsvårdskadar tilliten«
Med egen erfarenhet av missbruk och tvångsvård tror Namu Nambiar inte på en utökad tvångslag. Regeringen vill att foster ska kunna skyddas från att skadas av en missbrukande mamma.
Man måste lyssna även på människor som försatt sig i en väldigt svår situation.« Det är Namu Nambiars tveklösa svar på förslaget om utökad tvångsvård så att missbrukande gravida inte ska kunna skada sina barn redan när de ligger i magen.?Visst har hon förståelse för att man vill skydda barnet från att födas med handikapp, men hävdar att det finns mycket annat som också skadar barnet. Att mamman lever med en man som misshandlar, till exempel. ??
Namu Nambiar blev själv tvångsvårdad 1994. Hon var narkoman, välkänd hos socialtjänsten, som hon tror hade gett upp i hennes fall. När hon upptäckte att hon var gravid bad hon själv om behandling för sitt missbruk. ?
– De beslutade om tvångsvård. Jag blev arg och stack. Det var inte det att jag inte ville. Missbrukare vill sluta hela tiden, men klarar det inte. Insikten och omgivningens syn på en ger ångest. ?
En gravid kvinna som missbrukar är längst ned i samhället, också bland missbrukarna. Det skapar en väldig ångest som i sin tur gör att man fortsätter missbruka. Man är väldigt rädd för avgiftningen också och har en rad i och för sig rationella skäl emot. Det har aldrig handlat om likgiltighet, förklarar Namu Nambiar.?
Polisen hämtade henne och körde till avgiftningen. Därifrån rymde hon men blev polishämtad igen till ett behandlingshem som hon rymde ifrån efter en månad. När det bara var några veckor kvar till förlossningen anmälde hon sig hos polisen och fördes till avgiftning på Huddinge sjukhus söder om Stockholm, där det också finns en barnmorskemottagning specialiserad på missbrukare.??
– Förlossningen gick fort och barnmorskorna var jättegulliga. Men utanför dörren stod vakter. Jag hann inte mer än få flickan på bröstet förrän personal från specialistmödravården slängde upp dörren, rusade in, och skrekatt barnet var omhändertaget. ?
Pappan blev helt förstörd och grät medan Namu Nambiar var mer förberedd och stålsatte sig. Innan flickan föddes drack hon mycket alkohol och hon visste inte att hon var gravid förrän hon var i fjärde månaden. Flickan har i dag en mild form av Aspergers syndrom. ?
Namu Nambiar säger att hon egentligen var narkoman och att heroin inte ger lika mycket fosterskador som alkohol. Att barnen då föds små och ofta för tidigt, men att det hänger mer ihop med hur man lever som narkoman, till exempel att man äter dåligt.?
– Alla mina tre barn har utsatts för någon form av missbruk. Jag slutade knarka för flera år sedan och någonstans har jag en enorm säck med lagrad skuld över vad jag har gjort mina barn. Men jag kan inte bli en bra mamma om jag börjar gräva i den. ?
Forskningen visar tydligt att missbruk ger skador, men inte i vilket skede i graviditeten och inte vid vilka mängder alkohol. Flera tidigare utredningar har alla landat i att inte rekommendera utökad tvångsvård. ??
De tre första och de tre sista månaderna i graviditeten anses vara de mest riskabla. Men under den första månaden vet de flesta inte att de är gravida.
– Hur ska man då veta vilken kvinna som ska omhändertas och när? Kommer de att våga gå till mödravården om risken finns att bli tvångsomhändertagen – enligt förslaget ska ju barnmorskorna anmäla kvinnorna till socialtjänsten – eller kommer de att göra som jag och tänka att de först ska försöka själva, funderar Namu Nambiar. ??
Regeringen säger att syftet med förslaget är att motivera till frivillig vård, och att tvånget ska upphöra så fort kvinnan går med på det. ?
Men Namu Nambiars erfarenhet är att tvång och frivillighet är varandras motsatser. ?
– Ska tvånget upphöra så fort du är motiverad kommer du att ljuga för att komma ut. Det blir personalens sak att avgöra om du är uppriktigt motiverad eller inte. Kan personalen luta sig mot en tvångslag som inte är solklar blir den intagna helt beroende av personalens tolkning. Det skadar tilliten och ger inget förtroendefullt klimat.