Michelle Wahrolén: Vi får inte bli handlingsförlamade

När man blir riktigt rädd kan kroppen hamna i frysläge. Benen vill inte röra sig fastän man egentligen vill springa. Man har blivit handlingsförlamad. Det är lätt att hamna i den känslan i och med kriget i Ukraina.

Det är svårt att ta in att till och med sjukhus bombas och skördar dödsoffer.  Att vårdpersonal måste jobba under hot om attacker, utan el, vatten eller läkemedel. Plötsligt är pandemin som bortblåst, fastän det ännu pågår, och nästa katastrof tornar upp sig. Rädsla sprids. Men efter den första panikkänslan gäller det att hitta styrkan, balansera sina sinnen och agera.  Man måste vara beredd om det värsta skulle hända men hoppas på att det inte gör det. Det gäller alla katastrofer.

På akutmottagningen vid Universitetssjukhuset i Örebro har man insett detta och gör regelbundna  katastrofövningar. Men tyvärr är inte alla regioner lika väl förberedda. På vissa håll förvaras prover till exempel i sjukhusens skyddsrum.

Sjuksköterskan och före detta marinkårssoldaten Jason Murphys varnade redan efter terrordåden i Stockholm 2017 för att svensk sjukvård är dåligt förberedd för katastroflägen och menar att sjuksköterskor och ledningsfunktioner behöver öva sig mer i detta.  Hans avhandling, som kom i fjol, visar att kompetensen brister, att ledningsfunktioner behöver bli bättre på att tänka proaktivt och inte bara agera reaktivt.

Men det finns de som agerar skyndsamt. I februari rullade några danska ambulanser in på Kievs gator för att transportera sårade till militärsjukhus. Svenska ambulanssjuksköterskan Morgan Lundin var en av dem som körde ner ambulanserna till krigszonen. ”När jag fick en chans att hjälpa till tvekade jag inte”, säger han.

När de ukrainska flyktingar nu kommer till Sverige finns det mycket att agera på i vården. De måste omfamnas och inges hopp.