Gabriella Johansson, sjuksköterska: Vi har accepterat en äldreomsorg där sjukhuset känns tryggare än hemmet 

Gång på gång möter vi närstående som uttrycker att det nu äntligen känns tryggt när deras äldre släkting kommit till sjukhuset. Problemet handlar inte om att personalen på särskilda boenden saknar engagemang. Vi behöver sluta acceptera att äldreomsorgen ständigt förväntas göra mer med mindre resurser, skriver Gabriella Johansson, sjuksköterska.

Det borde vara tvärtom. 

Ett särskilt boende ska vara den plats där den äldre människan känner störst trygghet. Där det ska finnas personal som känner personen, känner till sjukdomshistorien, vanorna, rädslorna och önskemålen. Det är där livets sista år ska få präglas av värdighet, kontinuitet och omsorg. 

Ändå möter vi gång på gång närstående som uttrycker samma sak: 

”Nu känns det tryggt när mamma har kommit in på sjukhuset. Hoppas hon får stanna här ett tag.” 

Hur kan en akutsjukvårdsavdelning, med högt tempo, ständiga in- och utskrivningar och patienter med akuta, ibland livshotande tillstånd, upplevas som tryggare än den plats som faktiskt är den äldres hem, där personen har blivit lovad vård och omsorg? 

Det är en fråga vi måste våga ställa. 

Engagemang kan aldrig ersätta bemanning

Problemet handlar inte om att personalen på särskilda boenden saknar engagemang. Tvärtom. De flesta gör allt de kan under förutsättningar som blir allt svårare. Den äldre människan lever längre och har ofta en komplex multisjuklighet som kräver både medicinsk kompetens, kontinuitet och tid. 

Men engagemang kan aldrig ersätta tillräcklig bemanning, rätt kompetens eller tid. 

När en sjuksköterska förväntas ansvara för ett stort antal boenden samtidigt, hur ska det då finnas tid för den kontinuitet och trygghet som den äldre behöver? När undersköterskor springer mellan larm, när dokumentation konkurrerar med tiden hos den äldre och när medicinska bedömningar fördröjs av organisatoriska hinder, då skapas en otrygghet som patienter, närstående och personal känner av. 

Resultatet blir att akutsjukhuset ibland blir den plats där närstående för första gången på länge känner att någon verkligen ser deras mamma, pappa, syster eller bror. Där den sjuka äldre är under uppsikt, får sina behov tillgodosedda och snabbt kan få en medicinsk bedömning när något förändras. Där läkare finns nära till hands och där försämringar fångas upp. 

När detta återkommer är det ett misslyckande för hela vårdkedjan. 

Personalen behöver bättre förutsättningar

Vi behöver sluta acceptera att äldreomsorgen ständigt förväntas göra mer med mindre resurser. Vi behöver investera i sjuksköterskebemanning, kontinuitet, kompetensutveckling och bättre samverkan mellan kommun och region. 

Vi behöver ge personalen förutsättningar att arbeta personcentrerat och inte bara tala om personcentrerad vård. 

Framför allt behöver vi börja mäta kvalitet utifrån den äldres och de närståendes upplevda trygghet, inte bara utifrån budgetar, bemanningsmål och produktionskrav. 

Om vi menar allvar med att särskilda boenden ska vara människors hem måste de också vara den tryggaste platsen att befinna sig på, även när hälsan sviktar. 

Det är dags att ställa högre krav på vad trygghet i äldreomsorgen faktiskt ska innebära. Ett särskilt boende ska inte bara erbjuda en plats att bo på. Det ska erbjuda den vård, kontinuitet och trygghet som den äldre har rätt att förvänta sig. 

Om vi accepterar att sjukhuset blir tryggare än hemmet för våra mest sköra äldre, har vi också accepterat en äldreomsorg som inte längre klarar sitt viktigaste uppdrag. Ett särskilt boende ska vara den tryggaste platsen när livet blir skört, inte en plats man måste lämna för att känna sig trygg. 

// Gabriella Johansson, sjuksköterska

Säg vad du tycker i Vårdfokus!

Lönerna, arbetsmiljön, utbildningen — vad får dig att tända till?

På Vårdfokus Debatt vill vi höra vad du tycker om sådant som rör din jobbvardag. Texter publiceras på vardfokus.se och i tidningen.

• Skriv kort och kärnfullt.
• Redaktionen väljer bland de texter som kommer in — vi kan alltså inte lova att alla publiceras.
• Vi vill att din text inte har publicerats någon annanstans tidigare.
• Skicka med ett foto på dig.
• Mejla texten till debatt@vardfokus.se.