Sineva Ribeiro lämnar ordförandestolen efter 15 år: ”Jag kommer ha att göra”

Sineva Ribeiro ställer inte upp för omval till förbundsordförande i Vårdförbundet vid kongressen i maj. Det meddelade hon på tisdagen i ett klipp på sociala medier. ”Allt har ett slut. Men jag hoppas kunna fortsätta att engagera mig i professionernas och vårdens utveckling även i framtiden. Frågorna, engagemanget och mina värderingar finns kvar”, säger hon till Vårdfokus.

Det återstår nu fyra kandidater till förbundsordförandeposten: Emma Klingvall, som är valberedningens förslag, samt Madelene Meramveliotaki, Sofia Lindström och Sophia Godau.

Sineva Ribeiro, som haft uppdraget sedan 2011, drar tillbaka sin kandidatur.

Var det ett svårt beslut?

– Ja, sådana beslut är alltid svåra. Det här har varit 15 år av livet och arbetslivet för mig, säger hon till Vårdfokus.

Var det något speciellt som avgjorde?

– Jag känner att det är dags att göra något nytt. Personligen känner jag att det är dags att söka större utmaningar och fortsätta utvecklas i en riktning där jag kan bidra ännu mer. Jag gör det med stolthet och tillförsikt.

Ska satsa på internationellt uppdrag

Hur känns det att lämna ordföranderollen efter tre mandatperioder? Ingen annan har suttit lika länge.

– Det känns bra. När jag väl bestämt mig för något så har jag bestämt mig.

Du säger i klippet som du delat att du är redo för ännu större utmaningar. Siktar du på att bli sjukvårdsminister efter valet i höst?

– Ha, ha, nej, det gör jag inte. Jag tror inte att någon kan gissa vilka partipolitiska ståndpunkter jag har. Det har varit väldigt viktigt för mig att Vårdförbundet är politiskt obundet.

Vad kan då vara större än Vårdförbundet?

– Jag valdes förra året till förste vice ordförande i den internationella sjuksköterskeorganisationen ICN och hoppas nu kunna lägga ännu mer energi på det uppdraget. Direkt efter kongressen i maj åker jag till huvudkontoret i Genéve för att delta på Världshälsoorganisationen WHO:s årsmöte. Jag kommer nog ha att göra.

Det finns gott om sjuksköterskejobb. Kan du hamna på vårdgolvet igen?

– Jag har inte lämnat yrket helt och hållet, jag älskar mitt yrke. Jag är tjänstledig året ut från Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg där jag arbetar som specialistutbildad sjuksköterska inom kirurgi. Mitt jobb finns kvar.

Stärkt professionernas röst

Vad kommer du säga till din efterträdare på ordförandeposten?

– Jag kommer önska den all lycka med att arbeta med det som behöver göras. Fortsätt ha örat mot marken och lyssna in medlemmarna. Det är en tuff situation i vården just nu och det kommer krävas mycket av Vårdförbundet när det gäller jämställda löner, arbetstidsförkortning, professionsutveckling och specialistutbildning för alla fyra yrkena.

Vad är det största du har åstadkommit, tycker du själv?

– Jag är väldigt stolt över att ha stärkt professionernas röst i svensk och internationell vårdpolitik. Vi har tagit stora steg för att synliggöra värdet av våra legitimerade yrken. Vi har drivit frågor som arbetsmiljö, kompetens och karriärvägar, men också om jämställda villkor. Jag är väldigt glad att vi satte ner foten rörande arbetstidsfrågan som nu finns högt på agendan i hela samhället.

– Jag är också otroligt stolt över arbetet med Vårdförbundets långsiktiga livskraft. Vi har ökat i medlemsantal de tre första månaderna i år. Jag har varit med och byggt ett starkt, modernt, växande förbund. Jag brukar säga att om du inte sitter med vid bordet så serveras du på bordet. Därför är det viktigt att vi sitter med där beslut fattas.

Slutspurt i kriskommissionen

Vad har varit din drivkraft?

– Alla möten med medlemmar, dialoger jag haft på olika nivåer och utmaningarna som kollegorna i svensk sjukvård har – det har drivit mig i 15 års tid.

Var tror du att Vårdförbundet befinner sig om 15 år?

– Då tror jag att vi har blivit ett ännu starkare förbund där medlemmarnas röst är det som driver oss framåt, där fler har möjlighet att engagera sig och påverka. Att vi fått specialistutbildningar för alla fyra yrkena och att det finns avancerade specialistsjuksköterskor, inte minst för de multisjuka i äldrevården och i kommunal hälso- och sjukvård. Rätten till hälsa är en mänsklig rättighet, det har jag alltid framfört både i Sverige och i omvärlden.

Det är bara veckor kvar till kongressen. Vad är det sista du ska åstadkomma innan du avgår?

– Jag är aktiv i kriskommissionen som sjukvårdsminister Elisabet Lann planerar. Där driver jag på för bättre arbetsmiljö. Det får inte fortsätta att se ut som det gör idag, att cirka 85 procent av arbetsplatserna på våra sjukhus gör personalen sjuk. Det är inte okej. Det ser likadant ut på 70 procent av arbetsplatserna inom primärvård och kommunal vård. Det är farliga, riskfyllda arbetsplatser. Den frågan kommer jag att fortsätta med så länge jag är ordförande i Vårdförbundet.

Vad ska du göra om du får mer fritid framöver?

– Den vill jag i så fall gärna spendera med min 83-åriga mamma i vårt hus i Portugal. Jag vill vara där längre på semestern och läsa böcker som jag redan skickat ner. Jag har saknat vila och återhämtning precis som alla andra och det hoppas jag få i sommar.