Eva sprang rakt in i väggen
»Jobben lades på mig. Jag sa bara ja, ja, ja. På sjuksköterskeskolan hade lärarna berättat för oss att vi var så speciella, så duktiga, och det var självklart för mig.«??
Eva Anderberg var sedan tio år avdelningschef på kvinnokliniken vid Lunds universitetssjukhus och hade dessutom ansvar för alla nyförlösta kvinnor med komplicerade förlossningar, alla komplicerade graviditeter, ultraljudsverksamheten, bb och patienthotellet. Dessutom var hon ansvarig för mottagningen för specialistmödravård. Under de tio åren som avdelningschef hade hon varit med om sju omorganisationer. ?
Som en blixt från klar himmel kände hon en dag att det enda hon ville var att sätta sig under bordet och gråta.?
Det var för nio år sedan. ?
Hon ringde till Previa, som kunde erbjuda en tid tre veckor senare. Omöjligt, kände Eva, och vände sig till vårdcentralen. Distriktsläkaren där kom att bli den som gav henne den bästa hjälpen med regelbunden samtalskontakt.??
Två år senare var hon tillbaka på kvinnokliniken, inte längre så stresstålig som förr och med ett sämre minne.?
– Förut hade jag hästminne. Det saknar jag nu, men jag är enormt glad att jag slapp bli sjukpensionär!?
Hon började arbeta med miljöfrågorna och tog så småningom upp de studier hon påbörjat innan hon blev sjuk. Två år senare var hon inskriven som doktorand och går det som hon tänkt disputerar hon till våren. Ämnet är graviditetsdiabetes och hur den kan följas upp för att förebygga senare sjukdomsdebut. Hon har följt upp drygt 700 kvinnor som under åren 2001 till 2003 haft graviditetsdiabetes. Det visade sig att många av dem i dag också har utvecklat sjukdomen. ?
– Det är intressant om vi kan ta vara på kunskapen om deras anlag då vi ser dem under graviditeten och hjälpa dem att slippa bli sjuka senare. Det kan spara både lidande och pengar.?
Nu ägnar hon halva sin tid åt forskning och arbetar halvtid med miljöfrågor. Hon är ansvarig för miljöarbetet på kvinnokliniken och miljösamordnare på divisionen bild-cancer-reproduktion med sammanlagt 1 600 anställda.??
– Det hände något med mig den där dagen då jag för första gången klev in på sssh och en äldre kvinna tog min resväska och sa »goddag, syster«. Det klivet har jag aldrig ångrat.