Michelle Wahrolén: Många längtar fortfarande efter kortare arbetstid

Att vilja ha kortare arbetstid handlar inte om ovilja att jobba. Tvärtom. De flesta vill göra ett bra jobb, vara närvarande och ta ansvar. Det handlar om att orka ett helt yrkesliv. Det skriver Vårdfokus chefredaktör Michelle Wahrolén i en ledare om den ständigt aktuella arbetstidsfrågan.

Korta och intensiva arbetspass och i gengäld fler lediga dagar. Eller långa maratonpass följda av en längre sammanhållen ledighet? Hur vill du jobba? Smaken är förstås som baken. Klart är dock att många i vården fortfarande längtar efter kortare arbetstid.

Arbetstidsfrågan i vården är ständigt aktuell och omdebatterad. Inför Vårdförbundets kongress i maj blir det tydligt igen. Flera motioner (förslag från medlemmar) pekar åt samma håll: många vill arbeta mindre. Kortare veckor, andra scheman, mer återhämtning. Hur arbetstiden ska organiseras finns det olika uppfattningar om. Men gemensamt är en längtan efter kortare veckoarbetstid och mer hållbara scheman.

Återhämtning och ett fungerande privatliv

Att vilja ha kortare arbetstid handlar inte om ovilja att jobba. Tvärtom. De flesta vill göra ett bra jobb, vara närvarande och ta ansvar. Det handlar om att orka ett helt yrkesliv. Att inte behöva välja mellan återhämtning och ett fungerande privatliv.

Vi vet hur det ser ut i får många. Täta scheman. Pass som flyter in i varandra. Känslan av att gå hem efter en arbetsdag – eller natt – och ändå inte riktigt vara färdig. Inte riktigt nöjd.

Skyddsombud förhandlade kortare arbetstid

Minnet av Vårdförbundets konflikt 2024 är fortfarande färskt. För många var den en tydlig markering att nu räcker det. Även om utfallet inte blev det många hoppats på, så satte det fingret på något avgörande: Arbetstid är inte en sidofråga – den är kärnan i arbetsmiljön.

Lokala initiativ runt om i landet – ofta underifrån och från envisa förtroendevalda visar att kortare veckoarbetstid är möjligt. I Mjölby lyckades sjuksköterskor på ett korttidsboende förhandla fram ett nytt arbetstidssystem. Med en omorganiserad jourlösning och tydligare ansvarsfördelning arbetar de nu 30 timmar i veckan med bibehållen heltidslön. Ett konkret exempel på att förändring är möjlig, även när motståndet initialt är starkt.

Vi vet alltså att kortare arbetstid kan fungera. Vi vet att det kan förbättra både arbetsmiljö och verksamhet. Ändå behandlas varje nytt försök som just ett försök.

Minskad sjukfråvavaro och ökad produktivitet

Liknande erfarenheter finns på andra håll. Till exempel på Sahlgrenska i Mölndal där operationspersonal har infört en arbetstidsmodell med 32-timmarsvecka. Resultatet: lägre personalomsättning, minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet. Fler operationer genomförs – inte färre.

Vi vet alltså att kortare arbetstid kan fungera. Vi vet att det kan förbättra både arbetsmiljö och verksamhet. Ändå behandlas varje nytt försök som just ett försök. Ett projekt. Något som ska utvärderas, mätas, analyseras – innan man eventuellt vågar ta nästa steg.

Självklart behövs uppföljning men ibland känns det som att arbetsgivaren gömmer sig bakom den. Som att kraven på mer evidens blir ett sätt att slippa fatta beslut. Hur många gånger måste något fungera innan det räknas som tillräckligt bevisat?

Kanske är det inte kunskapen som saknas. Kanske är det modet.