Linus Törneberg, specialistsjuksköterska: Vad ska vi med alla ambulanser till?
Vården har förändrats och det behöver också ambulanssjukvården göra. Jag tror på differentiering med olika nivåer av ambulanser, skriver Linus Törneberg, specialistsjuksköterska med inriktning ambulanssjukvård, i en läsarkrönika.
En het fråga just nu är frågan om delegering för ambulanssjukvårdare. Den stora frågan är varför delegeringsfrågan har kommit upp på bordet. Är det för att arbetsgivarna har svårt att rekrytera och få sjuksköterskor att vilja stanna inom ambulanssjukvården? Är det ett sätt att kapa kostnader med lägre löner?
När Vårdfokus frågade runt bland ambulanssjuksköterskor var det en majoritet som ansåg att delegering av läkemedel i ambulanssjukvården inte kan göras patientsäkert. Vårdförbundet, Riksföreningen för ambulanssjuksköterskor och Svensk sjuksköterskeförening protesterade mot att ta bort förbudet.
Utgår vi från Region Stockholm är ambulanssjukvården till stor del en avancerad taxiverksamhet.
Jag kanske sticker ut hakan med frågan ”Vad ska vi med alla ambulanser till?” Om det är ett problem att det inte finns sjuksköterskor som kan administrera läkemedel är det en större fråga vad ambulanserna nyttjas till.
Jag har flertalet arbetspass där jag inte ens öppnar läkemedelsväskan annat än när jag ska räkna narkotikaklassade preparat. Utgår vi från Region Stockholm är ambulanssjukvården till stor del en avancerad taxiverksamhet.
I Region Stockholm saknar vi möjligheter att boka sittande sjukresa till patienter. För att hänvisa patienter till andra transportsätt, annan vårdnivå eller till egenvård behöver vi som specialistsjuksköterskor ringa till en läkare och få ett godkännande.
Den som kan hänvisa på eget bevåg behöver vara ambulanssjuksköterska, ha jobbat minst ett år och ha genomfört AMLS-utbildning. Patienten behöver i dessa fall vara bedömd enligt RETTS som grön.
Jämför vi detta med vårdcentral och akutmottagning kan sjuksköterskor där hänvisa utan läkarkontakt utefter Region Stockholms hänvisningsstöd. Vi kan, efter godkännande av läkare, boka liggande sjuktransport till patient men enbart om det är kortare än två timmars väntetid. Även här kan sjuksköterskor i andra verksamheter boka både liggande sjuktransport och sittande sjukresa självständigt.
Vården har förändrats och det behöver också ambulanssjukvården göra. Jag tror på differentiering med olika nivåer av ambulanser.
Allt detta leder till att vi dagligen kör patienter som helt saknar vårdbehov. Om vi vill skapa en effektiv ambulanssjukvård är det dessa frågor som ska ses över – inte delegeringsfrågan, för det finns gott om uppdrag där administrering av läkemedel inte ens är aktuellt.
Vården har förändrats och det behöver också ambulanssjukvården göra. Jag tror på differentiering med olika nivåer av ambulanser.
En akutambulans med två specialistsjuksköterskor som åker på kritiska patienter. En lättambulans med erfaren sjuksköterska som medicinskt ansvarig och ambulanssjukvårdare som åker på lägre prioriterade ärenden. Transportambulanser med sjuksköterska och ambulanssjukvårdare som kan sköta transporter mellan vårdenheter.
Sjuktransporter som kör patienter med omsorgsbehov. Bedömningsbilar med ambulanssjuksköterska och sjuksköterska/ ambulanssjukvårdare som inte lastar utan bedömer patienter och ordnar annat transportsätt… möjligheterna är oändliga för att ta vara på den kompetens som faktiskt finns i dagens ambulanssjukvård utan att ta genvägar och tumma på patientsäkerheten.
Sammanfattningsvis blir således frågan om problemet verkligen är att ambulanssjukvårdare inte fått ge läkemedel eller om frågan är att de jobb akutambulanser utför inte motsvarar den kompetens som i dag finns i ambulansen?
// Linus Törneberg, specialistsjuksköterska med inriktning ambulanssjukvård