Biomedicinska analytiker snuvas på lönesatsning

Flera har valt att sluta och nyrekryteringen är svår sedan utbildningen i staden lades ned. Ändå har de biomedicinska analytiker som arbetar kvar just fått veta att de utesluts från regionens lönesatsning. ”Vi saknar stöd uppifrån och blir varken sedda, hörda eller uppskattade”, säger Therése Leppänen Delin, biomedicinsk analytiker vid Centralsjukhuset i Karlstad.

Ingen sol i Karlstad, men ett regngrått, blekt ljus faller över de purpurfärgade benmärgsproverna på bänken inne vid Centralsjukhusets laboratorium. Prover, som exempelvis kan komma från patienter med misstänkt leukemi.

Therése Leppänen Delin, biomedicinsk analytiker, synar ett av proverna i mikroskop. Med vant öga bedömer hon noggrant om cellerna i benmärgen är friska eller sjuka.

Är de sjuka, kör hon en flödesanalys, det vill säga märker in cellerna med antikroppar för att se om de är avvikande.

För alla prover som ska köras i flöde har vi 24 timmar på oss. Annars hinner cellerna dö.

Therése Leppänen Delin, biomedicinsk analytiker.

Resultatet ligger till grund för att patienten ska få en diagnos. Samtidigt som Therése Leppänen Delins arbete måste göras noggrant, kan det vara bråttom.

– För alla prover som ska köras i flöde har vi 24 timmar på oss. Annars hinner cellerna dö, berättar hon.

Vilka fall som är akuta vet man egentligen inte förrän efteråt. Sedan proven tagits har man alltså ett dygn på sig att först bedöma dem i mikroskop, sedan köra ett flöde om så behövs. Eftersom sjuka celler inte beter sig som friska är det viktigt att materialet är så färskt som möjligt. Anamnesen på remissen avgör vilket prov som prioriteras som mest akut. Meningen är att två biomedicinska analytiker på sektionen och fyra ögon ska bedöma sådana prover. I realiteten är man i perioder nu bara en.

– Risken är då att man bedömer fel, säger Therése Leppänen Delin, och betonar att en morfologisk bedömning inte ska göras under stress, utan noggrant, i lugn och ro.

Halkar efter i lön

Det stora ansvaret i yrket står knappast i proportion till lönen, menar Therése Leppänen Delin. Hon har jobbat som biomedicinsk analytiker i 15 år, har ansvar för instrument och metod, och tjänar i dag 33 000 kronor i månaden.

Enligt Vårdförbundet ligger lönenivån för biomedicinska analytiker i Region Värmland bland de lägsta i landet, med en medellön på mellan 32 000 och 33 000 kronor i månaden, medan motsvarigheten för riket ligger kring 35 000 kronor.

I april i år fattade styrande politiker i Region Värmland beslutet att ge 2 000 kronor extra i månadslön till sjuksköterskor i 24/7-verksamheten. En satsning, som även de biomedicinska analytikerna inom dygnet runtverksamheten trodde att de skulle få ta del av. Inför den nya löneöversynen var det förhoppningen även från Vårdförbundets sida, enligt Camilla Gustafsson, avdelningsordförande i Vårdförbundet Region Värmland.

Snopet och överraskat tvingades de biomedicinska analytikerna dock nyligen konstatera att de inte omfattades av satsningen.

Sedan det stod klart vill nyanställda inte gå in och jobba natt och biomedicinska analytiker har halkat efter ännu mer i lön.

”Akut satsning”

Satsningen på 2 000 kronor mer i månaden för sjuksköterskor i dygnet runt-verksamheten var ett akut beslut, sedan regionens sjukvård tidigare i år flaggat för att de inte skulle klara sommaren. Det meddelar Marianne Utterdal, ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, regionråd och ordförande för Sjukvårdspartiet.

”Vi stod i valet att börja med hyrsjuksköterskor eller att satsa på egen, befintlig personal”, skriver hon i ett mejlsvar till Vårdfokus.

I samma beslut lades också ett uppdrag i regionen om att se över vad som krävs för att ge alla personalgrupper konkurrenskraftiga löner. En rapport om detta kommer under hösten. Därefter har regionen lagt ytterligare 80 miljoner kronor som – utöver ordinarie lönerörelse – ska användas just till detta ändamål under 2023, meddelar Marianne Utterdahl, och tillägger:

”Vi hade verkligen önskat få gehör för vår kamp om personalens löner tidigare, så detta kunnat hanteras på annat sätt, och löneläget inte hunnit halka efter. Nu gick inte det, men det ledde till att samtliga yrkesgruppers lönesituation ses över. Biomedicinska analytiker är absolut en mycket viktig grupp som vi värnar om”.

Labben tappar personal

Therése Leppänen Delin känner snarare brist på uppskattning från högre instans. Hög arbetsbelastning i kombination med lågt löneläge har också fått många biomedicinska analytiker att lämna arbetsplatsen. Flera slutade i våras, en kollega sade nyligen upp sig för att i stället börja inom pappersindustrin.

– Vi saknar stöd uppifrån, blir inte sedda, hörda eller uppskattade, säger Therése Leppänen Delin, som började på benmärgssektionen för fyra år sedan.

Tanken var att hon då skulle vara den fjärde biomedicinska analytikern på sektionen. Men eftersom så många hade slutat hamnade hon ett tag som ensam ansvarig där. Tills kollegan Gunilla Nordqvist – som sagt upp sig för att utbilda sig till sjuksköterska – kom tillbaka efter förfrågan från arbetsgivaren.

– Jag valde att ta studieuppehåll och gå tillbaka till arbetet för att rädda sektionen kvar i Värmland. Men vi är ännu för få, säger Gunilla Nordqvist.

När Therése Leppänen Delin började på arbetsplatsen fanns ingen rutin för att skicka de prover de inte hann analysera till andra laboratorier (som Uppsala och Örebro). Detta fick bara ske under extrema krislägen – något som ledde till att personal brändes ut, enligt Therése Leppänen Delin. I dag är hon och Gunilla Nordqvist de enda två biomedicinska analytikerna i Värmland som behärskar benmärgsmorfologi: att analysera benmärg i mikroskop.

Nya utbildningsplatser utlovas

Nyrekryteringen av biomedicinska analytiker i Region Värmland har försvårats ytterligare av att programmet för biomedicinska analytiker vid Karlstads universitet lades ned för åtta år sedan. Skälet var att fakulteten för hälsa-, natur- och teknikvetenskaper sedan flera års tid dragits med röda siffror i bokslutet. Följden av nedläggningen blev att nyutexaminerade som nu gör sin praktik på laboratoriet kommer från vitt skilda håll i landet, som Örebro och Kalmar, vilket minskar chansen att de vill stanna i Värmland efter sin praktikperiod.

Det blir ännu mer döden för yrket när man utgår från att ”liknande” kan komma och göra samma sak.

Therése Leppänen Delin, biomedicinsk analytiker

– Fokus ligger nu i högre grad på att hitta en person, snarare än rätt person. De söker biomedicinsk analytiker ”eller liknande”. Det blir ännu mer döden för yrket, när man utgår från att ”liknande” kan komma och göra samma sak, säger Therése Leppänen Delin.

Nu planerar dock Karlstads universitet att i samarbete med ett par andra lärosäten öppna delar av utbildningen igen.

Väljer de blivande studenterna att som nyutexaminerade biomedicinska analytiker stanna i regionen har de en stor lucka att fylla. Region Värmland har ytterligare två akutsjukhus, och laboratorierna i Torsby och Arvika har ännu svårare än Karlstad att rekrytera biomedicinska analytiker. Dessutom kommer nästan 40 procent av regionens biomedicinska analytiker att gå i pension inom tre år. Vid Centralsjukhuset i Karlstad väntas omkring åtta biomedicinska analytiker gå i pension de närmaste två tre åren.

Therése Leppänen Delin har dock långt kvar till pensionen, och väljer att stanna, trots att flera av hennes kollegor slutat.

– Det som gör att jag ändå vill vara kvar är att det annars skulle gå ut över mina nära och kära. Det är deras sjukvård som hamnar i riskzonen om jag slutar, säger hon.