Cancerpatienter i kläm i sommarkrisen: ”Detta är inte patientsäkert”

Cancersjuka som får försenad behandling och blir utan den samtalstid de behöver. Avdelningar som hastigt slås ihop, med incidenter som följd. En ovanligt stor personalbrist har gjort sjukvården särskilt skör i Region Västerbotten denna sommar. "Det är inte patientsäkert", säger kontaktsjuksköterska Maine Berglund till Vårdfokus.

Maine Berglund, kontaktsjuksköterska vid onkologmottagningen vid Norrlands universitetssjukhus, brukar i vanliga fall kunna ta sig tid att sätta sig in i en cancerpatients sjukdomshistoria. Innan hon talar med en patient som kanske fått sitt livs värsta besked sätter hon sig in i patientens situation, för att sen i lugn och ro kunna ge den information och det stöd patienten behöver.

Nu, under sommaren, är den bilden snarare en illusion. På onkologen är bristen på sjuksköterskor så stor att kontaktsjuksköterskorna tvingats skynda på patientsamtalen för att hinna vidare till nästa patient, och snabbt tvingats sätta sig in i diagnosgrupper de vanligen inte arbetar med eller är vana vid. 

Det bara rasar in remisser. Det händer också att cytostatikabehandlingar måste flyttas fram på grund av resursbrist.

Maine, som normalt har gyncancerpatienter, kan hastigt få ta hand om en prostatapatient. Sjuksköterskor som ska sitta i rådgivningen kan i sin tur på kort varsel behöva rycka in och ge cytostatikabehandling. 

– Vi skulle behöva lägga mer tid på information till patienten, det är jätteviktigt för en patient som kommer in med en ny cancerdiagnos, säger Maine Berglund till Vårdfokus. 

Just i sommar har dessutom ett ovanligt stort lager remisser landat på onkologmottagningen.

– Jag pratade just med en sekreterare som sa att det bara rasar in remisser. Det händer också att cytostatikabehandlingar för patienter måste flyttas fram på grund av resurs- och bemanningsbrist, berättar Maine Berglund.

Något som ibland leder till att låga blodvärden och biverkningar inte uppmärksammats så tidigt som de borde och dosreduceringar därför inte kan göras där det behövs.

– Detta är naturligtvis inte patientsäkert, säger hon, och berättar också att ansvarig sjuksköterska vid onkologmottagningen noterat en ökning av kollegor som skickar in avvikelser på sig själva relaterade till sommarsituationen.

Covid-sjuk personal

Ett annat skäl till att personalstyrkan är särskilt gles i sommar är den covidvåg som oväntat tagit fart under sommaren. En stor del vårdpersonal drabbades, om än lindrigt, men med symtom som tvingade dem att hålla sig hemma. 

Endast akutmottagningen vid Norrlands universitetssjukhus hade förra veckan 40 sjuka i personalen, berättar Katarina Nilsson Reian, vice ordförande, Vårdförbundet Västerbotten, för Vårdfokus. 

– Hälften hade konstaterad covid, hälften förkylningssymtom som gjorde att de ändå måste hålla sig hemma, säger hon.

Ortoped och medicin slås samman

Region Västerbotten hör till de regioner som varit särskilt drabbade av vårdplatsbristen i sommar – både Norrlands universitetssjukhus och Skellefteå lasarett har behövt gå upp i stabsläge. 

Även vid Skellefteå lasarett har personal snabbt tvingats ta sig an patienter och uppgifter de inte alls är vana vid. Att försöka bota vårdplatsbristen genom att under en tid slå ihop avdelningar är en vanlig sommarlösning, som vid Skellefteå lasarett nu för första gången prövats för medicin -och ortopedavdelning. Tillräcklig bemanning saknades för att hålla ortopedavdelningen öppen utan att riskera ensamarbete, så sjukhusledningen fattade beslut om att under ett par veckor slå ihop de båda avdelningarna.

De ska ta hand om patienter med hjärtsvikt eller svår infektion och är kanske inte vana vid de rutinerna.

Beslutet fattades hastigt någon vecka innan det genomfördes, och det gick inte friktionsfritt, enligt Caroline Lundqvist, sjuksköterska vid medicinavdelningen och avdelningsstyrelseledamot, Vårdförbundet Västerbotten. Arbetsbelastningen har varit hög, ortopedsjuksköterskor har löst en del av passen bland medicinpatienter.

–De ska ta hand om patienter med hjärtsvikt eller svår infektion och är kanske inte vana vid de rutinerna, säger Caroline Lundqvist. 

En följd blev en incident där en patient inte fick rätt läkemedel. 

Att slå samman avdelningar behöver inte vara fel, betonar hon: vid Lycksele lasarett i samma region slår man exempelvis sedan flera år tillbaka ihop kirurg- och medicinavdelning. 

–Men det sker under kontrollerade former, och man har rutiner för det, säger hon. 

Vid Skellefteå lasarett har över 570 pass varit obemannade under sommaren. 

Hinner inte rapportera

Norrlands universitetssjukhus fick i sin tur i slutet av juni en anmärkning från Arbetsmiljöverket, som vid en inspektion noterade att det fanns en underrapportering av avvikelser i arbetsmiljön på grund av tidsbrist hos personalen. 

Tidigare i år visade det sig dessutom att ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden och ledande tjänstemän i hälso- och sjukvårdsstaben hade strukit uppgifter i en rapport, där verksamhetschefer fått svara på frågor, berättar Katarina Nilsson Reian. Något som även regionens revisionskontor dokumenterat och rapporterat om.

I regionen finns ett glapp mellan tjänstemännens bild och vårdpersonalens, anser Katarina Nilsson Reian, där den verkliga bilden av situationen sällan når regionpolitikerna. 

Berättar ni i Vårdförbundet då om läget för politikerna ? 

–Jo, vi har möten med politikerna då och då för att berätta om situationen, säger hon. 

Det har sagts förut: Lön och arbetsmiljö är de springande punkterna som bör förbättras för att bota sjukvårdens blödande sår, det är både Maine Berglund, Caroline Lundqvist och Katarina Nilsson Reian överens om. 

–Det behövs bra löner för att locka personer att stanna och nya att komma. Chefer måste få lov att möta lönekrav om det krävs för att upprätthålla bemanningen, säger Katarina Nilsson Reian.

Sjuksköterskor nobbas

I dagsläget nobbar HR-avdelningar sjuksköterskor som kommer från andra regioner där man har högre löner bara för att de har samma löneanspråk när de söker arbete i Region Västerbotten, enligt Katarina Nilsson Reian. 

Region Västerbotten ligger bland de lägre snittlönerna för Vårdförbundets yrkesgrupper jämfört med övriga landet. 

–Lönen måste upp för att vården här ska få en bra grundbemanning och slippa förlita sig på bemanningsbolag. Vi vill gärna se åtminstone 10 procents ökning för Vårdförbundets grupper, just för att cheferna ska få möjlighet att följa HÖK 22 och göra något åt lönestrukturen.

Lokalt har Vårdförbundet nu gått ut med sina yrkanden. Här lyfter förbundet också chefernas situation, och yrkar på att ”chefer får mandat för att få till en bra struktur genom lokal lönebildning”, och att ”mandatet för att besluta om särskilt yrkesskickliga ska ligga hos chef utan begränsningar”.

–I verksamheter med många äldre och erfarna har inte lönesättande chefer fått sätta de antal särskilt yrkesskickliga de tyckt varit rimligt, säger Katarina Nilsson Reian.

Nu återstår att se vad arbetsgivarparten lokalt svarar under hösten. 

Politiker träter om satsningar

Även Nicklas Sandström (M) oppositionsregionråd, Region Västerbotten, anser att regionens avdelningschefer saknar mandat att styra som chefer.

–Om en sjuksköterska slutar och chefen vill anställa en ny blir det mycket byråkrati för avdelningschef och verksamhetschef, säger han, och framhåller att de fyra allianspartierna i Västerbotten vill ge vårdnära chefer mer mandat i att styra i exempelvis lönesättning och samtidigt spara in på administration.

Ett pågående införande av ett nytt vårdinformationssystem gör att personal som skulle kunna jobba patientnära idag arbetar administrativt, menar han.

–För mycket vårdpersonal är inne i projektet. Vi behöver fundera över om det behövs så många sjuksköterskor för att implementera systemet, säger Nicklas Sandström.

Medan den styrande majoriteten i regionen senast satsade 28 miljoner kronor i lönepotten för vårdpersonal, vill allianspartierna i sin budget lägga 35 miljoner kronor på bättre arbetsmiljö (som kan inbegripa högre löner), men riktat till avdelningar med särskilt hög vårdtyngd.

Det löser väl inte problemet på sikt med snittlön för regionens sjuksköterskor?

–Det lyfter ändå lönenivån, resonerar Nicklas Sandström.

Den politiska skiljelinjen är alltså att den styrande majoriteten tillför en allmän lönepott för vårdpersonal, oppositionen en riktad satsning.

En satsning, som Peter Olofsson (S), regionråd och regionstyrelsens ordförande, avfärdar.

–Det är alltid lätt att satsa mer pengar när man är i opposition, säger han till Vårdfokus.

Att ge mer mandat år första linjens chefer i lönesättning säger han sig dock inte ha problem med, men ser inget behov av ett aktivt politiskt beslut i frågan.

–Tjänstemannaledningen har att förhålla sig till hela regionen. Lösningen är inte att i lönesättning börja konkurrera mellan avdelningar, säger han.

På en punkt är Peter Olofsson dock överens med Moderaterna: vårdpersonal behöver avlastas från den administrativa bördan.

I det nya journalsystem som nu införs kan det räcka med att vårdpersonal vid journalföring skriver på ett ställe, i stället för 20, framhåller han.

–Sådant kan frigöra vårdpersonal till mer patientnära arbete.

”Svårt att komma till tals”

Medan den politiska debatten går varm inför höstens val fortsätter Maine Berglund och hennes kollegor på onkologmottagningen vid Nus att dagligen försöka lösa pusslet med att finna tid till samtal med cancerpatienter, ge cytostatikabehandling och svara på telefonsamtal i rådgivningen. 

De skulle behöva vara åtminstone fyra sjuksköterskor till på mottagningen, även under övrig tid på året, enligt Maine Berglund. Dialogen med sjukhusledningen är dock inte självklar. 

–Vår avdelning har svårt bara att komma till tals med ledningen. På onkologen märker vi nu också att det är färre sökande sjuksköterskor nu än förr, säger hon.