Hot och våld i vården

De överfölls under utryckning: ”Vi kommer dö innan polisen är framme”

De överfölls under utryckning: ”Vi kommer dö innan polisen är framme”
Sofie Smedberg och Jonas Brindmark överfölls en tidig morgon på en utryckning i Ockelbo. Foto: Privat

Ambulanssjuksköterskorna Jonas Brindmark och Sofie Smedberg överfölls brutalt under ett rutinuppdrag. De räddades av förbipasserande och en snabb insats av larmcentralen. Förundersökningen lades först ner men tack vare arbetsgivarens egna utredning kunde två personer till slut dömas för blåljussabotage.

På natten mot luciadagen 2020 larmades ambulanssjuksköterskorna Jonas Brindmark och Sofie Smedberg till en adress i Ockelbo. Uppgifterna var knappa men de visste att det handlade om en kvinna med svåra buksmärtor. När de kom fram till huset möttes de av fyra personer som gick mot ambulansen, en av dem var uppenbart den sjuka kvinnan eftersom hon stapplade fram och höll en hand över magen.

— Redan där visste jag att hon skulle behöva sjukhusvård. Vi la henne på båren bak i bilen och började undersöka och ställa frågor. Men det var svårt, ingen i sällskapet kunde svenska och kvinnan hade mycket ont. Hon kräktes upp en rödaktig vätska, säger Jonas Brindmark.

Någon ringde efter hjälp, och kort därefter kom två unga män till platsen. En av dem satte sig i öppningen till vårdutrymmet och började tolka. Till en början gick allt bra, men när Jonas Brindmark frågade efter kvinnans legitimation blev situationen explosiv. Det svartnade i ögonen på tolken, han skrek att de skulle sluta upp med sina dumma frågor och istället ge kvinnan smärtlindrande och åka till akuten.  

Jonas Brindmark och Sofie Smedberg kände att situationen var på väg att spåra ur. När de gjorde sig redo för att köra iväg ropade tolken plötsligt något till de andra, varpå två personer hoppade in i ambulansen. Det här var mitt under pandemins andra våg och ingen i Sverige hade ännu blivit vaccinerad. Enligt rutinerna fick endast patienter vara i ambulansen.

Fastnade i bildörren – blev slagen

Ingen lyssnade när sjuksköterskorna sa emot, men Jonas Brindmark lyckades fösa ut männen ur bakutrymmet. Han stängde luckan från insidan samtidigt som Sofie Smedberg sprang till förarplatsen.

— När jag satte mig bakom ratten såg jag plötsligt patientens dotter på passagerarsätet. Männen sprang fram och höll för dörren, så att vi inte skulle kunna få ut henne. Jag vevade ner rutan och bad dem samarbeta, annars skulle vi behöva ringa efter polis. Men de var så uppeldade, de skrek bara ”fuck you och era coronaregler”. När Jonas gick dit för att få bort dem blev det kaos, säger Sofie Smedberg.

Jonas Brindmark föste folkmassan åt sidan, öppnade dörren åt dottern som klev ur utan att protestera. Men männen började trycka på med full kraft och han fastnade mellan chassit och bildörren. Plötsligt började knytnävsslagen regna genom den öppna bilrutan.

— Jag hade inte kontroll över situationen längre. Jag minns inte så mycket av det som hände, men jag hann tänka att om vi ska klara det här behöver vi hjälp, säger Jonas Brindmark.

I förarstolen såg Sofie Smedberg med förskräckelse på sin utsatta kollega. Hon tryckte på överfallslarmet och fick även direktkontakt med larmcentralen. Men chansen var liten att det skulle finnas en polispatrull i närheten av Ockelbo så tidigt på morgonen. ”Vi kommer att dö innan de är framme” tänkte hon samtidigt som hon sökte igenom förarhytten efter något att kasta på angriparna.

En timmes längre färd för patienten

Plötsligt passerade två män som hade varit på fest. De skrek ”släpp ambulanspersonalen, låt dem göra sitt jobb”, varpå två av männen sprang iväg. Jonas Brindmark kom loss och hoppade in i bilen och låste dörrarna. Han fokuserade på patienten och ville åka till sjukhuset, men Sofie Smedberg sa att det inte skulle gå.

— Jag skakade så mycket att jag omöjligen kunde köra ambulansen på ett säkert sätt. Jag försökte lugna mig själv, tog ett djupt andetag och sa ”Sofie skärp dig, sluta skaka”. Jonas var helt uppslukad av sitt arbete med patienten, vilket var väldigt fint men jag tror att han fick tunnelseende. Han svarade knappt när jag pratade med honom genom luckan. Till slut sa jag att han skulle släppa alla grejer, att en annan ambulans var på väg för att ta över, säger Sofie Smedberg.

SOS Alarm agerade helt enligt alla rutiner. Operatören höll kontakt hela tiden och tog emot signalementsuppgifter och stämde av så att allt var okej med ambulanspersonalen. Jonas Brindmark och Sofie Smedberg togs genast ur tjänst och en annan ambulans skickades för att täcka upp för dem resten av arbetspasset.

När polisen kom till platsen hölls det förhör och en av gärningsmännen pekades ut. För patienten tog det en timme längre att komma till akuten.

— Det kändes skönt att hon fick hjälp till slut. Men jag kände mig kränkt i min roll som sjuksköterska, att jag inte fick göra mitt jobb. När vi väl var tillbaka på stationen såg vi att jag var röd efter slagen och hade rivmärken, men jag kände inget av det, säger Jonas Brindmark.

Fel brottsrubricering

Efter händelsen fick de bra stöd av sina chefer och av Region Gävleborg. Men polisutredningen blev misslyckad från start. Istället för att rubricera brottet som blåljussabotage, en lag som hade trätt i kraft tidigare samma år, blev misstanken våld mot tjänsteman, trots att ambulanspersonal inte räknas som tjänstemän. Gärningsmännen var identifierade och det fanns bra vittnesmål, ändå lades förundersökningen ned med motiveringen att brott inte kunde styrkas.

— Jag blev förbannad över att utredaren var så nonchalant. Våra chefer blev ännu argare. De såg till att regionens jurister tittade på fallet, tillsammans med säkerhetsavdelningen där det jobbar före detta poliser. De gjorde en gedigen utredning och överklagade nedläggningsbeslutet. Det ledde till att fallet öppnades och att åklagaren åtalade två av männen, säger Jonas Brindmark.

Rättegången hölls i Gävle tingsrätt i februari i år. Tolken nekade till anklagelserna. Det gick inte att styrka att han varit inblandad i misshandeln, men han dömdes till två månaders fängelse för sabotage mot blåljusverksamhet. Patientens son, som bara var 17 år vid händelsen, fick en villkorlig dom och dagsböter för blåljussabotage och misshandel.

— Det var jobbigt att vittna, men vi hade fint stöd i rättssalen av våra chefer och ambulansklädda kollegor. Det var ett stort ögonblick när domen kom, det kändes som en vinst för hela blåljusverksamheten. Rätten var tydlig i sin signal till samhället. Vi är fredade och ska få jobba ostört, den som ger sig på oss riskerar fängelsestraff, säger Sofie Smedberg.

”Hårt inom ambulansen”

Den första veckan efter händelsen mådde hon dåligt och hade svårt att sova. Katastroftankarna malde i huvudet. Tänk om hon inte hade fått komma hem till sin familj den där morgonen. Hon grubblade också över varför hon helt släppte patientfokus, och om hon borde ha gått ut och försökt avstyra misshandeln.

— Jonas säger att jag gjorde rätt, om båda hade blivit nedslagna hade ingen kunnat larma. Så tänker jag också i dag, jag var fokuserad på att få oss i säkerhet. Efter någon vecka släppte oron, jag älskar mitt jobb och är ganska säker på att detta inte kommer hända igen, säger Sofie Smedberg.

Även Jonas Brindmark har kommit över händelsen. Han har aldrig varit med om något ens i närheten under sina 20 år inom ambulansen, men har varit mentalt förberedd på det.     

— Det kan vara hårt inom ambulansen, vi rör oss i okända miljöer och vet aldrig vem vi kan träffa på. En del är påverkade och aggressiva. Vi är utbildade för att hantera det, men här gick det så fort och oväntat överstyr, säger han.

Kunskap kan trygga

Under hösten startade Region Gävleborg en kurs via företagshälsovården som handlar om hot och våld och är tänkt att stärka arbetsmiljön. Det förekommer att andra arbetsgivare går ett steg längre och utbildar ambulanspersonalen i självförsvar.

— Det är bra med utbildning, men jag tycker inte att det ingår i vårt jobb att använda fysiskt våld. Jag ser hellre att vi backar undan och inväntar polisresurser om det behövs, säger Jonas Brindmark.

Sofie håller inte riktigt med. Hon menar att det inte går att få för mycket utbildning, hon hade gärna bemästrat några grepp som hon hade kunnat använda för att freda sin kollega vid överfallet.

— Kunskap är inget man måste använda, men det kan göra en tryggare. Dessutom syns det inte utåt, vi rullar in som vanligt men är bättre förberedda. Jag föredrar det framför att komma med skyddsväst, som ambulansen i en region testade för några år sedan. Det tycker jag ger helt fel signaler, säger Sofie Smedberg.

Även händelsen i sig har gett dem kunskap som stärker deras säkerhet. De tänker ännu mer på att platsen de kommer till, oavsett om det är utomhus eller hemma hos någon, är deras arbetsmiljö. Där måste de känna sig säkra, annars går det inte att ge bra vård.

Sofie Smedberg minns en utryckning efter incidenten, till en person som var hotfull, kastade saker och som inför deras ögon svalde en näve med tabletter.

— Jag sa att vi inte kunde lämna personen, men om vi inte får komma in och jobba utan att bli attackerade måste vi backa ut och ringa polisen. Jag har sänkt min tröskel för att larma om hjälp, det tycker jag att fler borde göra. Det finns ingen skam i det, säger Sofie Smedberg.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida