De vill bli ordförande i Vårdförbundet

Två kandidater utmanar nuvarande ordförande Sineva Ribeiro inför kongressen i maj. Den tidigare avdelningsordföranden i Uppsala, Sofia Lindström, och röntgensjuksköterskan och förbundsstyrelseledamoten Madelene Meramveliotaki från Skåne är båda nominerade till ordförandeposten i Vårdförbundet.

På måndagen gick nomineringstiden till bland annat förbundsstyrelsen och avtalsrådet ut. Totalt har ett sextiotal nomineringar kommit in.

Valberedningen intervjuar nu alla kandidater och ska komma med förslag på ordförande, vice ordförande, förbundsstyrelseledamöter, avtalsråd och revisorer i god tid före kongressen i maj.

– Det viktigaste är att hitta ett team som vi tror kan jobba bra tillsammans i de olika grupperna. Vi har fått in bra och intressanta kandidater, säger Heléne Esping, en av sju valberedare.

Presidiet och förbundsstyrelsen ska bedömas ha goda förutsättningar att förverkliga medlemmarnas vilja, som uttryckts genom kongressens beslut samt kunna föra ut Vårdförbundets politik.

Sineva Ribeiro kan bli vald till en fjärde period som ordförande. Hon tillträdde 2011 och har blivit omvald vid kongresserna 2014 och 2018.

– Enligt stadgan och demokratihandboken finns ingen tidsgräns för hur många mandatperioder man kan bli vald till ett uppdrag i Vårdförbundet, oavsett vilket uppdrag det gäller, säger Heléne Esping.

Står upp för medlemmarna

Men det kan bli ett ordförandebyte. Två kandidater utmanar nämligen Sineva Ribeiro. Röntgensjuksköterskan Madelene Meramveliotaki är idag ledamot i förbundsstyrelsen och vice avdelningsordförande i Vårdförbundet Skåne. Hon har även erfarenhet som skyddsombud och utbildare av förtroendevalda.

I sin presentation på Vårdförbundets kongresswebb listar hon bland annat legitimationens värde, lön och arbetsmiljö som hjärtefrågor. Så här beskriver hon själv sina styrkor:

”Jag får ofta höra att jag har förmåga att se helheten och att jag på ett lättförståeligt vis kan beskriva hur Vårdförbundet tänker och hur olika processer fungerar. Jag är inte rädd för att ifrågasätta vår motpart och vågar stå upp för Vårdförbundets medlemmar i alla sammanhang”.

Madelene Meramveliotaki avböjer en intervju på grund av sjukdom.

Den andra ordförandekandidaten är Sofia Lindström, specialistsjuksköterska i intensivvård och tidigare avdelningsordförande i Uppsala. Hon säger att hon känner sig ny både i yrket och facket.

– Jag var ”vanlig” medlem fram till 2017. Då sades vårt lokala avtal upp på min arbetsplats utan att det var särskilt väl förankrat hos medlemmarna. Många kollegor gick ur Vårdförbundet, men jag valde att engagera mig för att se om det gick att påverka. Istället för att sitta hemma och gnälla får man väl göra det bättre själv, tänkte jag.

Under sina år som fackligt förtroendevald har Sofia Lindström upplevt bland annat en avtalsrörelse och en pandemi. Hon säger att hon är ödmjuk inför nomineringen till ordförandeposten.

– Jag blir så glad och stolt över att många i förbundet ser mig och tror på mig.

Villkoren viktigast

Som förbundsordförande skulle hon vilja verka för ett förstärkt fokus på villkor.

– Villkoren är grundläggande för att alla delarna i förbundets vision ska kunna uppfyllas. Vi måste ha syrgasmasken på innan vi tar itu med det andra, säger Sofia Lindström.

Hon vill hitta strategier för att säkra medlemmarnas lagstadgade rätt till exempelvis semester, övertidsersättning och återhämtning.

 – Jag har erfarenhet av förhandlingar där villkor i våra kvinnodominerade yrkesgrupper sätts i skarp kontrast till villkor i mansdominerade yrken från flygbranschen. Att framföra ett flygplan anses ha med liv och död att göra, men inte vårdyrkena. Vi löser alldeles för ofta bemanningsproblemen genom att betala med vår egen hälsa. Det gör mig galen! Minst sagt.

”Humor” och ”ett rakt sätt” beskriver hon som sina styrkor. Det engagerar medlemmarna och hjälper till att skapa goda relationer till arbetsgivare och beslutsfattare.

– Humor är viktigt, för som representant för en organisation som Vårdförbundet är det lätt att bli världens gnällgubbe. Alla här har lärt sig att när jag säger något med allvarlig ton, då ska man lyssna extra noga.

Om du blir förbundsordförande kommer du att ha mer kontakt med nationella makthavare än som avdelningsordförande. Är det skillnad?

– Nej, jag är sjuksköterska. Jag vet att alla är människor. Jag har redan Lena Hallengren och Ardalan Shekarabi på tråden. Och jag bor granne med Lina Nordquist som är Liberalernas sjukvårdspolitiska talesperson och tidigare regionråd i Uppsala. När jag var ny som förtroendevald hade vi besök av statsministern på Akademiska. Det händer ju väldigt sällan, men jag trodde att det var så det var att jobba fackligt. Jag har haft privilegiet att få uppleva politiken ganska nära och det tänker jag mycket på.

”Inte färdig med förbundet”

Sofia Lindström och Madelene Meramveliotaki kandiderar även till de två posterna som vice ordförande, tillsammans med Camilla Gustavsson (ordförande avdelning Värmland), Jenny Olsson (ordförande avdelning Västerbotten), Janí Stjernström (ledamot i förbundsstyrelsen och ordförande i avdelning Västmanland) samt nuvarande vice ordförande Ragnhild Karlsson. Hennes kollega Ann Johansson ställer däremot inte upp för omval.

Nuvarande ordförande Sineva Ribeiro, som alltså kandiderar för en fjärde kongressperiod, säger att hon inte känner sig ”färdig med förbundet” ännu.

– Det har varit en utmaning att leda förbundet på distans under de senaste två åren. Vi har inte kunnat ha de mötesplatser för medlemmar och förtroendevalda som vi brukar ha eftersom vi har behövt skydda både oss själva och patienterna. Samtidigt har jag nog aldrig samtalat enskilt med så många medlemmar tidigare, eftersom de har hört av sig. Det gör att jag känner att vi driver de frågor som är viktiga för våra medlemmar just nu.

Du har varit ordförande i tio år. Tvekade du att ställa upp igen?

– Ja, det är en ledares ansvar. Inför varje kongressperiod har jag funderat på vad som är bäst för medlemmarna. Nu känner jag ett starkt stöd eftersom ganska många har skrivit till mig med uppmaningar som ”Håll ut! Håll i!”. Vi är på väg ur en kris då hälsan i befolkningen kommer att vara sämre än vanligt, samtidigt som vårdskador och sjukskrivningar ökar. Dessutom går vi in i ett valår där förbundets roll är att sätta hälso- och sjukvården och våra medlemmars förutsättningar högst på agendan. Jag känner att jag behövs och fortsatt kan göra skillnad med mitt nätverk och mina kontakter.

Hur ser du på återväxten när det gäller ledarskapet i förbundet?

– Jag tror att det är viktigt med återväxt på en rad olika positioner, inte minst behövs en åldersfördelning inom förbundsstyrelsen. Jag har själv nominerat några stycken som jag hoppas blir invalda. Som ledare vill jag ta ansvar att förmedla nätverk och kommunikationskanaler så att den som tar över som ordförande efter mig inte behöver börja från noll. Jag skulle gärna vilja ha en vice som vill ta vid, men just nu finns det ingen som är beredd att ta det ansvaret. En av de nuvarande går till exempel i pension.

Vad vill du åstadkomma fram till 2026 om du blir vald?

– Det finns både interna och externa mål. Externt är det just att sätta hälso- och sjukvårdsfrågorna högst på agendan och förmå politikerna att säkra kompetensförsörjningen. Internt i förbundet behöver vi bli fler medlemmar och för att nå det målet måste vi nå ut bättre till kollegor runt om i landet.