Dömd sjuksköterska överklagar – pekar på nya telefonuppgifter

Sjuksköterskan som dömts för vållande till annans död efter att en patient fått näringsdropp för snabbt överklagar domen. Försvaret anser att tingsrätten gjort en felaktig bedömning och hänvisar bland annat till telefonlistor som ska visa att händelseförloppet som beskrivs i domen inte går ihop.

I oktober dömdes en sjuksköterska vid Akademiska sjukhuset i Uppsala för vållande till annans död. En 90-årig patient avled sommaren 2023 efter att ha fått näringsdropp med en infusionshastighet som var tolv gånger högre än den avsedda.

Nu begär sjuksköterskans försvarare, advokat Karin Lavén, att Svea hovrätt frikänner sjuksköterskan och befriar henne från skadeståndsskyldighet.

– Det är ganska många delar som jag tycker att tingsrätten har bedömt fel, säger Karin Lavén.

Vanligt med veck på slang

Försvaret anser att sjuksköterskans agerande inte varit så oaktsamt att det kan medföra straffansvar. Enligt överklagandet kvitterade sjuksköterskan två larm från infusionspumpen. Hon bedömde att larmen sannolikt berodde på att slangen vikt sig, vilket är ett vanligt problem.

– Den larmar inte för hög hastighet utan för högt mottryck. Då är det rimligare att titta på veck i slangen, det som är det vanligaste felet, än att man ska börja hitta fel som pumpen inte ens har larmat för, säger Karin Lavén.

Oklart vad som var dödlig mängd

Därefter utlöstes ytterligare tre trycklarm som hanterades av en resursperson, utan att sjuksköterskan informerades.

– Hon visste inte om det, hon kan inte förväntas ansvara över saker hon inte känner till, säger Karin Lavén.

Försvaret framhåller att endast omkring 36 procent av näringslösningen hade tillförts patienten när sjuksköterskan kvitterade det andra larmet.

– Hon kan rimligtvis bara hållas ansvarig för den mängden. Och enligt det rättsmedicinska protokollet är det inte klarlagt om det hade räckt för att patienten skulle avlida, säger Karin Lavén.

Ny uppgift om när läkare kontaktades

En annan invändning gäller när sjuksköterskan kontaktade läkare efter att patienten fått buksmärtor. Enligt försvaret ringde hon redan klockan 23.15, inte först klockan 23.30 som anges i en läkarjournal och som enligt överklagandet legat till grund för tingsrättens bedömning.

De bifogade telefonlistorna visar ett samtalsförsök klockan 23.15 och ett internt samtal till en läkare klockan 23.19. Det senare pågick i 3 minuter och 54 sekunder. Karin Lavén anser att uppgifterna stärker sjuksköterskans berättelse om händelseförloppet.

Sjuksköterskan har uppgett att hon direkt efter samtalet med jourläkaren hämtade ordinerad smärtlindring från en annan avdelning och sedan återvände till patienten. Då upptäckte hon att näringsdroppet hade gått in för snabbt.

– Då går hennes historia ihop, att hon 23.30 upptäckte att hela droppet hade gått in, att det var luft i slangen och att hon själv stoppade infusionen. Det finns även vittnesuppgifter från en undersköterska som stödjer det.

Fem larm – sen tyst i en halvtimme

Enligt pumpens loggar, som åklagaren lagt fram som bevisning, stoppades infusionen automatiskt omkring klockan 23.47 på grund av luft i slangen. Karin Lavén tycker att det finns fler oklarheter i denna del som gör att den tekniska utredningen kan ifrågasättas.   

– Om man ska gå på pumpens loggar sker fem larm om högt mottryck mellan 22.36 och 23.17. Halvtimmen därefter, fram till 23.47, finns inga larm registrerade, förutom ett larm om luft i slangen som ingen har hört. Det är mycket märkligt, säger Karin Lavén.

Om det i stället är som sjuksköterskan säger, ska nästan halva droppet ha gått in mellan 23.17, då resurspersonalen gjorde den sista omstarten, och 23.30 då sjuksköterskan säger att hon stannade pumpen.

– Det tyder på att det kan ha varit något fel på pumpen, eller att någon annan kanske gjorde något ödesdigert knapptryck. Dessutom finns det flera felaktiga uppgifter i det tekniska protokollet från pumpens loggar, tidsangivelser som inte går ihop. Det skulle behöva utredas mer grundligt.

Vill omfördela skuldbördan

I sitt överklagande pekar Karin Lavén även på brister i sjukhusets rutiner, bland annat avsaknad av säkerhetsgränser för infusionshastigheten och en informell ansvarsfördelning där personal utan medicinsk utbildning hanterade infusionspumpar.

– Sjuksköterskan gjorde alla de åtgärder hon hade lärt sig. Tingsrätten menade att hon borde haft en högre beredskap på grund av att säkerhetssystem saknades. Men det är svårt att ha högre beredskap för något som man inte vet ska hända. Det är inte rimligt att hon ska bära ansvar för sjukhusets brister.