Sjuksköterska dömd för vållande till annans död

En sjuksköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala döms för vållande till annans död sedan en 90-årig patient fått näringsdropp tolv gånger för snabbt. Trots att tingsrätten konstaterar allvarliga brister i sjukhusets rutiner anser domstolen att sjuksköterskan har ett personligt straffansvar.

Vårdfokus har tidigare berättat om den sjuksköterska på Akademiska sjukhuset som åtalats för att ha vållat en patients död sommaren 2023. Utredningen drog ut på tiden och rättegången sköts upp två gånger. Onsdagen den 7 oktober hölls förhandlingarna i Uppsala tingsrätt.

Det var i juli 2023 som en 90-årig patient avled på en geriatrisk akutvårdsavdelning på Akademiska sjukhuset. Patienten hade ordinerats drygt en liter näringsdropp som skulle ges under tolv timmar. I stället tillfördes hela mängden på ungefär en timme.

Enligt den rättsmedicinska utredningen orsakades dödsfallet sannolikt av fettembolism, mikroskopiska fettproppar i lungornas blodkärl. Patientens nedsatta hälsotillstånd kan ha bidragit till dödsfallet, men tingsrätten anser att det finns ett tydligt orsakssamband mellan den alltför snabba infusionen och dödsfallet.

Hävdar fel på pumpen

Sjuksköterskan har nekat till brott. Hon har berättat att hon är säker på att hon matade in rätt värden i infusionspumpen och att hon kontrollerade att displayen visade rätt flödeshastighet när infusionen startades. Enligt henne måste det därför ha inträffat ett tekniskt fel.

Hon har också ifrågasatt delar av den tekniska utredningen, bland annat uppgifter från pumpens loggar och hur displayen såg ut.

Ställt utom rimligt tvivel

Men tingsrätten anser att den tekniska bevisningen är övertygande. Loggarna visar att sjuksköterskan av misstag förväxlade den totala volymen med infusionshastigheten. I stället för att ange 1 016 milliliter som total volym ställdes pumpen in på en hastighet av 1 016 milliliter i timmen. Den korrekta hastigheten skulle ha varit knappt 85 milliliter i timmen.

Utredningen har inte visat några tekniska fel på pumpen. Tingsrätten konstaterar att sjuksköterskans uppgifter inte går att förena med loggarna och den faktiska tillförseln av näringsdropp.

Domstolen anser därför att det är ställt utom rimligt tvivel att sjuksköterskan själv ställde in pumpen fel.

Vanligt typ av larm

Sjuksköterskan har också medgett att hon vid två tillfällen kvitterade larm om för högt mottryck och startade om pumpen utan att kontrollera infusionshastigheten.

Hon har förklarat att sådana larm oftast beror på att infusionsslangen har vikt sig när patienten rört sig. Enligt henne var det därför rimligt att utgå från den förklaringen och vidta åtgärder utifrån den.

Inte tillräcklig kontroll

Tingsrätten gör en annan bedömning. Att utgå från den vanligaste orsaken till ett larm, utan att genomföra ytterligare kontroller, är inte tillräckligt ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Särskilt inte när ett nytt larm av samma slag kommer ungefär tio minuter senare.

Enligt domstolen hade sjuksköterskan kunnat upptäcka den felaktiga infusionshastigheten tidigare om hon hade kontrollerat pumpen och orsaken till larmen. Det hade eventuellt kunnat förhindra dödsfallet.

Tingsrätten anser därför att både den felaktiga inställningen och den bristande uppföljningen av larmen bidrog till patientens död.

Allvarliga brister i sjukhusets rutiner

Sjukhusets egen händelseanalys visade samtidigt på flera organisatoriska brister. Bland annat fanns brister i dokumentationen, otydlig ansvarsfördelning och informell delegering av arbetsuppgifter.

På avdelningen användes inte heller läkemedelsprotokoll, den funktion i infusionspumparna som gör det möjligt att ange gränser för hur snabbt ett dropp får ges. Dessutom gavs näringsdropp ofta nattetid, när färre medarbetare fanns tillgängliga för att övervaka patienterna.

Tingsrätten konstaterar att dessa brister kan ha medverkat till dödsfallet. Men domstolen anser inte att de fråntar sjuksköterskan hennes personliga ansvar.

Tvärtom innebar avsaknaden av särskilda kontrollmekanismer att hon behövde vara extra noggrann, enligt domstolen.

Fanns tid att kontrollera larmen

Tingsrätten pekar också på att sjuksköterskan var erfaren, van vid infusionspumpar och hade arbetat flera år på avdelningen. Arbetssituationen var inte särskilt ansträngd den aktuella kvällen. Avdelningen var inte fullbelagd och bemanningen var normal.

Det fanns därför både tid och möjlighet att kontrollera pumpens inställningar och undersöka orsaken till larmen, anser domstolen.

Hänvisar till HD-dom

I sin bedömning av det personliga straffansvaret hänvisar tingsrätten till en dom från Högsta domstolen 2006.

Det målet gällde en sjuksköterska som av misstag blandat och gett ett spädbarn en tio gånger för hög dos av ett läkemedel. Barnet avled och sjuksköterskan dömdes för vållande till annans död.

Högsta domstolen konstaterade då att sjuksköterskan hade kunnat upptäcka misstaget genom att läsa läkemedelsjournalen noggrannare, kontrollera beräkningen eller göra en rimlighetsbedömning av koncentrationen.

Domstolen framhöll att hänsynen till patienternas trygghet och förtroendet för sjukvården innebär att höga krav måste ställas på sjuksköterskor i sådana situationer.

Uppsala tingsrätt anser att samma princip gäller i det aktuella målet.

Agerandet är straffbart

För att en vårdanställds misstag ska vara straffbart krävs att handlandet är så oaktsamt att det motiverar straffansvar. Varje felbedömning eller misstag i vården är alltså inte ett brott. Men särskilda krav på aktsamhet kan ställas på vårdpersonal med hänsyn till de arbetsuppgifter de ansvarar för.

I det här fallet anser tingsrätten att sjuksköterskans agerande varit så klandervärt att det utgör straffbar oaktsamhet, trots de organisatoriska bristerna.

Riskerar att förlora legitimationen

Sjuksköterskan döms för vållande till annans död. Påföljden blir villkorlig dom utan böter.

Tingsrätten bedömer att brottets straffvärde motsvarar ett kortare fängelsestraff, men tar hänsyn till att sjuksköterskan är tidigare ostraffad och att det gått ovanligt lång tid sedan händelsen.

Domstolen väger också in att hon kan komma att förlora sin legitimation och anställning till följd av domen. Någon utredning om den risken har dock inte gjorts.

Sjuksköterskan ska betala 30 000 kronor i skadestånd till patientens dödsbo samt ersätta staten för en del av försvarskostnaderna.

Domen meddelades den 20 oktober 2026 och kan överklagas till den 10 november.