Från mänskliga rättigheter till ny som röntgensjuksköterska
Elizabeth Mukasa Mpagi, 46 år, hade en lång och slumpartad väg in i vården. Hennes rika livserfarenheter och stöd från engagerade kollegor har hjälpt henne att snabbt bli trygg som röntgensjuksköterska.
Elizabeth Mukasa Mpagi har alltid haft en passion för att hjälpa andra, det ledde henne till att studera psykologi och mänskliga rättigheter. Hon arbetade i Sydafrika med ungdomsprojekt och mänskliga rättigheter, innan kärleken och musiken tog henne till Tyskland där hon jobbade på H&M i några år. När flytten gick hem till Sverige var det dags för en ny utmaning.
– Jag snubblade över ett Youtubeklipp som visade en röntgensjuksköterskas arbetsdag. Det var ett yrke jag aldrig hade hört talas om förut. Jag blev fascinerad av den avancerade tekniken och de korta, men viktiga, mötena med patienterna.
Prövade olika sjukhus
Efter att ha gjort research, och pratat med en vän till en vän som arbetade som röntgensjuksköterska, påbörjade hon sina studier hösten 2020. Trots god förkunskap om yrket blev varje kurs en glad överraskning. Flera gånger tänkte hon: ”jaha, det är så här jag kommer jobba”.
På en av de första praktikplatserna uppmanade en handledare henne att se så många olika sjukhus och röntgenavdelningar som möjligt.
– Jag är glad att jag följde det rådet. Alla mina praktikplatser var bra, jag hade skickliga handledare som lät mig prova mycket själv. Jag insåg hur varierat yrket är, det är stor skillnad på exempelvis mammografi och skelettundersökningar. Och jag insåg att röntgen är ett nav i vården, dit många patienter kommer. Det gav mycket energi.
Livserfarenhet ger trygghet
Första arbetsplatsen efter examen var Alingsås lasarett. Där fick hon en strukturerad introduktion och en mentor som gjorde steget in i arbetslivet smidigt. Hon uppskattade den familjära atmosfären och stödet från kollegorna.
Även om varje dag var unik och tempot ofta högt gillade hon att det alltid var fokus på en patient i taget.
– Det är en konst att på kort tid bygga förtroende och känna av vad patienten behöver, en del vill ha minsta möjlig information och bara bli klar, andra behöver mer tid och vill veta precis vad som ska ske. Där har jag stor nytta av min livserfarenhet.
Snabbt varm i kläderna
Efter några månader infann sig en härlig känsla, hon var röntgensjuksköterska på riktigt.
– Jag fick ett självförtroende. Jag bemästrade tekniken, rutinerna och kunde stötta patienterna, även när jag inte hade svar på en fråga visste jag hur jag skulle få fram informationen.
Efter sju månader på Alingsås lasarett sökte hon sig vidare till Östra sjukhuset i Göteborg, delvis för att slippa den långa pendlingen men också för att få chans att testa ännu mer. På Östra sjukhuset är det fler olika typer av undersökningar, fler akuta fall och där får hon även jobba med intervention.
– Jag trivs med kollegorna och alla arbetsuppgifter är lika roliga. Jag kan inte bestämma mig för inom vilket område jag ska skaffa spetskompetens. Men det är ett lyxproblem. Det här yrket kommer alltid ge mig utmaningar och möjlighet till förnyelse.