Sexuella trakasserier

Handledaren: ”I dag hade jag anmält det jag var med om”

Som vfu-handledare uppmanar Anna Kaminska sina studenter att direkt höra av sig till henne om de blir utsatta för något obehagligt. Men när hon själv var ny röntgensjuksköterska insåg hon inte att det hon var med om var sexuella trakasserier.

I arbetet som röntgensjuksköterska är man ofta ensam med patienter som måste klä av sig inför undersökningar, och även svara på personliga frågor.

— Vissa tycker att det är obekvämt bara att ställa frågor om längd, vikt, allergier och sjukdomar. När man gör undersökningar av bukområdet på yngre killar behöver de sätta på sig ett gonadskydd för testiklarna. Sådant kan förstås också vara känsligt att informera om första gången, särskilt om det rör sig om jämnåriga.

Anna Kaminska är röntgensjuksköterska på Östra sjukhuset och vfu-handledare. Foto: Privat

Det säger Anna Kaminska. Hon är röntgensjuksköterska på Östra sjukhuset där hon handleder studenter. De flesta kommer från Göteborgs universitet, ett fåtal läser också på distans vid Luleå tekniska högskola men är bosatta i närområdet.

Hon var själv med om en incident under sitt första år i yrket.

— Jag skulle genomföra en så kallad DT colon-undersökning, där man för in en plastslang i ändtarmen på patienten, vilket förutsätter att patienten är delvis avklädd.

Patienten var i det här fallet en medelålders man. Han erbjöds de speciella byxor som vanligtvis används och som har ett hål baktill.

— Han tyckte att det var väldigt roligt att visa sig naken och satte först byxorna bak och fram. När jag sa att ”oj, det där blev lite fel” och bad honom att sätta dem rätt insisterade han på att genomföra undersökningen helt utan kläder. Jag gav honom filtar att skyla sig med, men han sa att han helst var utan.

De 45 minuter som undersökningen pågick kändes som en hel dag, minns hon. Under tiden fick Anna Kaminska ”komplimanger” för sina varma händer och mannen berättade gång på gång att han njöt av behandlingen.

— Jag var aldrig i fara, men kände mig väldigt obekväm och kämpade för att förhålla mig professionell i situationen. Efteråt brukar patienterna få fika, festis och knäckemacka, men jag ville inte träffa honom mer och bad min kollega att ta hand om det, säger Anna Kaminska.

”När jag berättade för en äldre kollega tyckte hon att jag borde kontakta chefen, men jag hade inte modet just då.”

Anna Kaminska, röntgensjuksköterska

Händelsen ledde till att hon under flera månader inte ville genomföra liknande undersökningar på män.

— Jag vet inte om de andra på avdelningen tyckte att jag var lat som vägrade. Jag hade svårt att prata om det eftersom jag mådde dåligt. Trots att det är sex, sju år sedan kan jag fortfarande beskriva det i detalj.

Förebrådde sig själv

Anna Kaminska förebrådde sig själv. Hade hon gjort fel? Varit otydlig? För trevlig? Hon blev mer försiktig och var fortsättningsvis noga med att enbart informera patienter om själva undersökningarna, inte småprata.

— När jag berättade för en äldre kollega tyckte hon att jag borde kontakta chefen, men jag hade inte modet just då. I dag skulle jag reagerat helt annorlunda och anmält det som sexuella trakasserier, men då visste jag inte att de var möjligt eller ens att det kunde klassas som det. Alla uppfattar ju sådant här olika. Det finns ingen tydlig definition.

Hon tror inte att man kan vara helt förberedd mentalt på en sådan situation som hon själv var med om. Däremot tycker hon att man bör få ett teoretiskt underlag på utbildningen och att det ska finnas tydliga rutiner på arbetsplatsen. När det väl händer är det viktigt att man vet vart man ska vända sig. I sin roll som huvudhandledare uppmuntrar hon alla studenter att höra av sig via telefon eller mejl om de upplever något obehagligt eller obekvämt på vfu:n.

— Jag kan inte uttala mig om det finns något moment på utbildningen som tar upp sexuella trakasserier i dag, men jag kan inte minnas att jag fick lära mig om hur man ska uppträda varken på universitetet eller i introduktionen på röntgenavdelningen.

Var tydlig och ärlig

Anna Kaminskas egna tips är att vara tydlig och ärlig.

— Man kan säga att patienten är här för att undersökas och att det inte är relevant med ”komplimanger”, det kan de hålla för sig själva. Är de intresserade av att visa sin kropp kan man säga att man inte vill se den.

Vårdfokus / Nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för dig i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.
Jag godkänner att Vårdfokus sparar mina uppgifter
Skickar formuläret...
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida