”Jag ville undersöka varför så många stannar kvar i yrket trots villkoren”

30 sjuksköterskors vardag skildras i en ny bok av mångåriga Vårdfokus-medarbetaren Helena Mirsch. Det handlar bland annat om drivkrafter, starka upplevelser och hur de valt sina specialområden. ”Jag blev berörd av hur mycket av arbetet som både går ut på att rädda liv och att göra döden värdig”, säger författaren.

Du har rest från Kalix till Malmö för att intervjua sjuksköterskor. Hur fick du den idén?

– Under pandemin gjorde jag en ”roadtrip” i landet och skildrade arbetet med covid-vården i Vårdfokus. Då såddes ett frö till en bok där sjuksköterskor får berätta om yrket och jobbet i stort. Jag gick och tänkte på det, men det kändes övermäktigt att sätta i gång med ett bokprojekt på egen hand. Så besökte jag min dotter i Los Angeles och hittade precis en sådan bok, fast enbart om amerikanska akutsjuksköterskor. Jag ville ha större bredd och skriva om sjuksköterskor inom olika områden: på stora och små sjukhus, i ambulansverksamhet, i äldreomsorgen, hos privata vårdgivare och bemanningsanställda. När jag kom hem började jag planera boken.

Du bad alla att berätta om den händelse som påverkat dem mest i jobbet. Vad fick du höra?

– En sjuksköterska på kirurgen i Kalmar berättar om en patient hon aldrig glömmer. Det var en kvinna som var sjuk i cancer och hade mött kärleken sent i livet. Hon skulle gifta sig till sommaren och de pratade mycket om bröllopet och tittade på tygprover till klänningen tillsammans. Även om båda förstod att det inte skulle bli av var de stunderna betydelsefulla. I en sådan situation behöver sjuksköterskan vara trygg och stå stadigt även om det är ledsamt. En akutsjuksköterska på S:t Göran beskriver tiden under pandemin, och hur det ofta var sjuksköterskornas uppgift att ta av masken när en patients liv skulle avslutas. Trots att jag läst det stycket säkert tjugo gånger blir jag fortfarande tårögd. En stor del av jobbet går ut på att rädda liv, men också att göra döden värdig.

Du har bevakat hälso- och sjukvården under lång tid och skrivit om sjuksköterskors arbetsvillkor. Fick du några nya perspektiv eller insikter i arbetet med boken?

– Som journalist lyfter man ofta fram problem och missförhållanden. Många i boken vittnar om låga löner, dålig arbetsmiljö och tycker att yrket är lågt värderat. Men mitt syfte var att undersöka varför så många trots allt stannar kvar och varför de valt att utbilda sig till sjuksköterskor. Många känner stolthet och att jobbet är meningsfullt.

Varför valde de yrket?

– Jag skulle säga att två av tre beskriver sig själva som omvårdande redan som barn. En intervjuperson berättar att hon ofta lekte sjukhus med sina dockor, alltid fanns till hands om kompisar slagit sig och älskade sjukhusserier på tv. Vissa har också haft positiva upplevelser av vården i barndomen, till exempel en som hade svår astma och var inlagd i perioder. Hon ville bli sjuksköterska för att det var något fint.

Har intervjupersonerna några andra gemensamma drag?

– Ja, de är genuint intresserade av människor och av att hjälpa andra. En av dem säger att det finns en egoistisk sida av det eftersom det väcker en känsla av att vara behövd. Jag tycker också att deras personligheter avspeglas i valen av specialistområden. En iva-sjuksköterska i Västmanland berättar att hon alltid haft lätt för det tekniska, medan en psykiatrisjuksköterska säger att för honom är det tvärtom – han är helt oteknisk men tycker om att prata om hur patienterna mår.  

Finns det några fackliga inslag i boken?

– Ja, några av de intervjuade är förtroendevalda. De lyfter fram arbetsmiljön, lönen och att den akademiska utbildningen måste löna sig. De här intervjuerna gjordes 2022 och då fanns fortfarande ett visst hopp om att pandemin skulle innebära en förändring av villkoren i vården. Samtidigt var de med lite längre erfarenhet desillusionerade och tacksamma att de yngre tog den kampen.

Vad tror du att Vårdfokus läsare får ut av din bok?

– För yrkesverksamma kan den ge inspiration, för det är spännande att läsa om sjuksköterskor med olika erfarenheter. En förhoppning är att den också kan hjälpa studenter att välja väg. Man kanske känner igen sig i någons personlighet och känner att man själv skulle passa på till exempel akuten. Det är lite roligt att höra hur de intervjuade sjuksköterskorna hamnat där de är. En är landets främsta sårsjuksköterska och hon säger att om någon sagt till henne under utbildningen att hon skulle specialisera sig på sårvård hade hon aldrig trott dem. Nu är hennes kompetens efterfrågad överallt.