Mette var med när lillasyster föddes – det avgjorde yrkesvalet

Redan som barn stod det klart - Mette Kastevik skulle bli barnmorska. Då hade hon varit med på sin första förlossning och det gav mersmak. Nu stannar hon här tills hon fyllt 70 år, minst.

Orginalfotot är försvunnet, men i Mette Kasteviks mobil finns en kopia. På bilden syns en liten flicka i kortklippt hår och lånad sjukhusrock. I sängen intill ligger en kvinna med sitt nyförlösta barn på bröstet.

Bilden föreställer Mette Kastevik, hennes mamma Eva-Lena Sotterman och lillasyster Hanne och är taget precis efter förlossningen. Några timmar innan hade hon väckts av sin gravida mamma hemma i lägenheten. Värkarna hade satt i gång och Mette Kastevik och hennes lillebror skulle gå ner till grannen som lovat att vara barnvakt. Snabbt klädde hon på sig och ställde sig i givvakt vid dörren.

– Jag skulle följa med! Det var ju ”min” bebis som skulle födas. Eftersom det var mammas tredje förlossning fanns det inte tid att förhandla.

”Det här ska jag göra när jag blir stor”

Hon kommer inte ihåg så mycket av själva förlossningen, men minns att hon sa till sin mamma direkt efteråt: ” det här ska jag göra när jag blir stor – jag ska föda barn”.

– Jag menade att jag skulle hjälpa kvinnor vid förlossningen, jag skulle bli barnmorska.

Sju år senare var det dags igen – när lillebror Tim skulle födas fick hela familjen inklusive mammas bästa väninna vara med.

– Mamma var så välkomnande och inbjudande. Hon sa till oss att det inte var farligt att föda. Det gjorde ont, men det gick också över.

Behöver inte vara skrämmande

Som barnmorska har Mette Kastevik varit med vid några förlossningar där barn varit närvarande, även om det är ovanligt vid sjukhusförlossningar.

– Jag tänker att det som är bra för kvinnan är bra för förlossningen. Visst kan det vara skrämmande för ett barn om mamman har mycket ont, men det kan vi hantera i stunden.

Hon skulle önska att det var fanns en mer naturlig inställning till födandet, att det är en del av livet.

–   Vi tror att vi skyddar barnen genom att de inte får vara med, men i stället blir de fråntagna den upplevelsen. Precis på samma sätt som med döden.

Tillbaka på Karolinska

45 år efter sin allra första förlossning är Mette Kastevik tillbaka på Karolinska sjukhuset där det skedde.  Hon har nyligen börjat arbeta på timmar på förlossningsavdelningen här som numera flyttat några hundra meter bort till Nya Karolinska. Samtidigt arbetar hon kvar på Danderyds sjukhus där hon varit timanställd i många år.

– Jag har aldrig varit intresserad av ett fast jobb, det är mer flexibelt att arbeta på timmar. Min man var hockeytränare när barnen var små och jag var ledare i gymnastik så det var svårt att få ihop allt.

Trots det tidiga yrkesvalet har Mette Kastevik aldrig tvivlat på om det var rätt eller inte. Hon älskar sitt jobb och planerar att arbeta till hon blir 70 år, minst.

– Visst kan det vara ett tufft med långa pass där man får stå hela tiden och det händer mycket. Men min man, som är vd, brukar säga att han bara får skäll på jobbet och jag får tackkort och värme. Lite så är det.