Sjuksköterskor kan bidra till tidig upptäckt av cancer

Som första kontakt i primärvården har sjuksköterskor en viktig roll att samla in patientinformation och vara uppmärksamma på alarmsymtom som kan vara cancer. Det säger distriktssköterskan och utbildaren Annika Fanger.

En kartläggning från Socialstyrelsen visar att mer än 70 procent av alla patienter som får en cancerdiagnos har haft sin första vårdkontakt inom primärvården. Utmaningen är att hitta cancerfallen i den stora mängden av patienter som söker hjälp varje år.

Här har sjuksköterskor en nyckelroll, konstaterar Annika Fanger, distriktssköterska och utbildningssamordnare inom kunskapsteamet Caprim, Cancer i primärvården, som är en del av Akademiskt primärvårdscentrum i Region Stockholm. Hon föreläser för personal på vårdcentraler om tidig upptäckt av cancer.

– Sjuksköterskor deltar i hela vårdkedjan, i allt från att ta emot det första telefonsamtalet till att lägga om sår och infarter. När patienten söker vård ska vi samla in så mycket information som möjligt, utan att värdera symtomen eller fastna för någon diagnos.

Många söker med alarmsymtom

Tre av fyra som har så kallade alarmsymtom, som skulle kunna tyda på cancer, söker vård. Det sker ofta någon månad efter att symtomen började.

– Det gäller att ta reda på vilka av dessa som behöver utredas vidare. Alla kan inte – och behöver heller inte – träffa en läkare.

Ett av de vanligaste alarmsymtomen är knutor i bröstet. Det är ofta unga kvinnor som ringer och är oroliga. Ett annat symtom bland kvinnor är blödningar i
underlivet, vilket kan vara tecken på cervixcancer eller endometriecancer.

– Många sjuksköterskor som jobbar på vårdcentral är kvinnor i fertil ålder, då är det lätt hänt att man ser blödningar som något naturligt och ofarligt. Men för en patient som passerat klimakteriet är det ett varningstecken.

Viktiga frågor att ställa

Andra alarmsymtom att vara uppmärksam på är blod i avföring och urin, hudförändringar, sväljsvårigheter och viktnedgång utan förklaring.

– Om patienten berättar om exempelvis viktnedgång behöver man ställa uppföljande frågor. Varför söker patienten hjälp just nu? Har den varit med om något eller gjort några förändringar i livet?

Symtomen måste även sättas i relation till den enskilde patienten. Exempelvis är hög ålder och rökning riskfaktorer.

– Det gäller att se individen och ställa relevanta frågor. Om det finns ärftlighet för cancer i släkten sätts symtomen i ett nytt ljus och det kan vara klokt att boka in ett besök, även om patienten är väldigt ung.

Medskick till patienten

En patient som bedöms kunna avvakta ska uppmanas återkomma om besvären inte ger med sig eller förvärras. Det är viktigt att allt journalförs. Sökvanor och den samlade symtombilden kan bidra till att en diagnos sätts längre fram.

– Om jag ska sammanfatta mina råd till sjuksköterskor är det att lyssna in patienten, ställ frågor, värdera inte symtomen utan samla information brett och journalför den. Var särskilt uppmärksam på alarmsymtom och förändrad vårdkonsumtion, säger Annika Fanger.