Sjuksköterskor med adhd vågar inte alltid berätta på jobbet

Sjuksköterskor med adhd eller autism tycker att de har särskilda styrkor som är värdefulla i yrket. Men en rörig arbetsmiljö med stress och brist på förståelse är hinder i vägen. Och det är inte alltid de berättar om sin diagnos på jobbet.

Hur är det att arbeta i vården om man har adhd eller autism som sjuksköterska? Finns det ens sjuksköterskor som har de diagnoserna? Det här är frågor som Åsa Hedlund har sökt svar på.

− Det började faktiskt med att jag hade ett arbetsrelaterat möte med en psykiater som sa att personer med autism inte arbetar som sjuksköterskor eftersom de varken är intresserade av människor eller har empati. Eftersom jag själv är sjuksköterska med autism och kände till flera andra så fanns det ju uppenbart ett stort missförstånd här, säger Åsa Hedlund, sjuksköterska och forskare.

Sjuksköterskor med adhd eller autism

Det drev henne att visa att de här sjuksköterskorna finns och nästa steg var att göra en intervjustudie för att ta reda på hur arbetslivet fungerar för sjuksköterskor med autism, adhd eller både och.

− Jag hade förstått att det även finns fördomar mot att ha adhd i vården för att det förknippas med dålig organisationsförmåga och ”slarv”.

Varken adhd eller autism är sjukdomar utan neuropsykiatriska variationer, helt enkelt ett annorlunda sätt att vara. Uppskattningsvis har fyra procent av vuxna i Sverige adhd. Vanliga symtom är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och överaktivitet. Runt två procent har autism. Man kan ha svårt att kommunicera och anpassa sig i socialt samspel med andra, ha stort fokus på några få intressen och svårt att hantera otydliga situationer eller förändringar.

Åsa Hedlund ser inga skäl att tro att adhd och autism skulle vara mindre vanligt bland sjuksköterskor jämfört med andra yrken. När hon gjorde studien var hon öppen med att hon själv har en autismdiagnos.

− Mitt inifrån-perspektiv gjorde att de jag intervjuade kanske vågade vara mer öppna för att jag inte hade negativa fördomar utan var ”en av dem”.

Sjuksköterskorna i studien upplever att de har särskilda styrkor som är användbara i jobbet: de är drivande, kreativa, orädda och vågar säga vad de tycker. De kan ha exceptionella talanger som fotografiskt minne eller sifferminne. Flera säger att de är bra på att fånga upp detaljer som andra missar. De upplever sig som mycket mottagliga för andras känslor, vilket kan vara jobbigt, men gör också att de snabbt förstår när något är fel både hos en patient och i arbetsgruppen.

− Men de upplever att stress i den fysiska och organisatoriska arbetsmiljön försvagar deras styrkor, varför jag beskriver den här gruppen som en outnyttjad resurs, säger Åsa Hedlund.

Kontakt med patienter inget problem

Kontakten med patienterna upplevs inte som något problem. Däremot kan det sociala samspelet med kollegor, till exempel i fikarum, vara svårt att hantera för personer med autism.

Röriga och oförutsägbara dagar är jobbiga vid båda diagnoserna. Många sinnesintryck, plötsliga och höga ljud, starka eller blinkande ljus, kan också vara störande.

Fem av de intervjuade var sjukskrivna på grund av stress och fyra arbetade deltid av samma orsak.

− Arbetsmiljön är ju en utmaning för många sjuksköterskor, även utan en diagnos. Har man adhd eller autism kan man vara extra känslig för sinnesintryck, otydliga förväntningar och oförutsägbar organisation. Det var sådant som de påtalade som problem, inte yrket i sig eller arbetsuppgifterna.

Åsa Hedlund och medförfattaren Malin Jordal menar att chefer behöver anpassa arbetsmiljön efter de anställdas individuella behov. Det kan handla om att ge någon möjlighet att arbeta ostört vid läkemedelshantering och journalföring eller att stödja en anställd så att hen inte kastar sig in i för många projekt. I framtida forskningsprojekt ska de titta mer på möjliga åtgärder.

Hälften berättade för chefen

Endast hälften av de intervjuade hade berättat om sin diagnos för chef och kollegor. För en del kändes det inte nödvändigt, medan andra var oroliga för hur de skulle bemötas.

− Det är synd om man känner att man vill berätta, men inte vågar. Men det är förståeligt eftersom det finns så många negativa fördomar om de här diagnoserna. Det behövs ökad kunskap i vården och arbetslivet om olika neurologiska funktionssätt, säger Åsa Hedlund.