Tanja blev anmäld – här är hennes tuffa väg tillbaka
Tanja Hammarstrand blev beroende av tabletter och förlorade jobbet. Med hästen Aragorn kan hon koppla av och hämta kraft. Foto: Henrik Hansson.
Missbruk på jobbet

Tanja blev anmäld – här är hennes tuffa väg tillbaka

Det började med smärtstillande tabletter mot ont i ryggen och slutade med att ambulanssjuksköterskan Tanja Hammarstrand förlorade jobbet, sambon och kontakten med barnen. I väntan på besked om prövotid kämpar hon för att få ordning på sitt liv.

Aragon har just blivit hämtad från hagen. Helst hade han nog stannat kvar ute i vårsolen och tuggat hö med bästa kompisen Leo, men Tanja Hammarstrand har andra planer. Tålmodigt låter han sig kläs på med träns, sadel och remmar inför en ridtur i paddocken. De träffas flera gånger i veckan, den vita arabhästen och Tanja. Sedan i höstas är hon hans skötare på väninnans gård några mil utanför Borlänge. När Tanja ryktar, borstar och rider är han nöjd, samtidigt som hon kan koppla av och hämta kraft.

För snart två sedan rasade allt. Men egentligen började det krackelera långt innan dess.

Tanja Hammarstrand. ambulanssjuksköterska
Den hårdaste domaren över det som hänt är jag själv, säger Tanja Hammarstarand.. Foto: Henrik Hansson

Vid 42 års ålder gick Tanja igenom en jobbig skilsmässa. I samma veva gjorde en gammal ryggskada sig påmind och hennes vanliga träningsrutiner räckte inte för att hålla värken borta. På vårdcentralen skrev läkaren ut smärtstillande Citodontabletter att ta till natten. Tanja, som aldrig använt starkare medicin än Alvedon och Ipren, märkte snart att tabletterna hade en lugnade effekt på hennes tankar. Länge klarade hon sig på det som läkaren skrev ut, men behovet ökade när flera tuffa saker hände i hennes omgivning.

— Citodonet blev min drink för att kunna koppla av — jag som aldrig ens varit särskild intresserad av att dricka alkohol. Men jag tog det aldrig på jobbet och kunde klara mig dagar utan, säger Tanja.

Blev polisanmäld

Våren 2019 försvann det narkotikaklassade läkemedel från ambulansstationen. Tanja blev misstänkt för att ha stulit medicinerna eftersom det skett på hennes pass. Hon konfronterades av sin chef och kallades till möte. Tillsammans med en förtroendevald från Vårdförbundet gick hon dit. Under mötet berättade HR-representanten och hennes närmaste chef att Tanja skulle bli polisanmäld och att de skulle skicka en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

— Det var hemskt, jag mådde så dåligt. Jag berättade att jag hade ett opioidberoende och att jag ville ha hjälp via jobbet.

Men det fick hon inte. I stället hänvisade chefen till socialtjänsten för beroendevård. Hon fick två val — säga upp sig själv eller bli uppsagd. Tanja valde det första. Hon kände sig arg och anklagad och bara tanken på att gå till socialen fick henne att känna sig ännu mer utpekad.

— I dag kan jag förstå min chef på ett annat sätt, det var inte så enkelt och jag tar ansvar för det som hänt. Det var rätt av dem att anmäla, men det hade varit både moraliskt och ekonomiskt mer försvarbart att erbjuda mig en behandling samtidigt. Nu släppte de en person som var svårt sjuk till en ännu mer neråtgående spiral.

Kände enorm skam

Utan jobbet förlorade Tanja en stor del av sin identitet. Skammen hon kände var enorm.

— Dels skämdes jag över att ha blivit anklagad, dels över att jag faktiskt insåg att jag hade ett beroende. Hur många gånger hade jag inte hört kollegor i ambulansen raljera över påtända patienter och bristen på karaktär? ”Det är väl bara att rycka upp sig och ta tag i sitt liv?”

Nu var Tanja en av dem — ”missbrukarna”. Barnen flyttade till sin pappa och hennes dåvarande sambo, som också jobbade på ambulansen, gjorde slut. Hennes före detta kollegor undvek att hälsa om de sågs i mataffären. Tanja mådde allt sämre och försökte vid några tillfällen att ta sitt liv. Vid det sista självmordsförsöket räddades hon av sin syster.

Efteråt tog hon mod till sig och kontaktade socialtjänstens beroendeenhet. Men det satt långt inne. Det är ett enormt stigma att gå till socialen för att be om hjälp när man arbetar inom vården, menar Tanja.

— Man är rädd för att förlora sitt jobb, sitt legg och sitt anseende. Det känns som man borde veta bättre än att hamna i ett narkotikaberoende. Men vem skulle välja att frivilligt bli av med allt om det inte vore för att man var sjuk?

Tanja beviljades plats på ett 12-stegsprogram i hemstaden, vilket gjorde det möjligt att vara närvarande i barnens liv under behandlingen.

Väntar på domen

Trots att det snart gått två år har Tanja varken fått sin dom från rättsväsendet eller ansvarsnämnden HSAN. Handläggningstiderna hos myndigheterna är långa och polisen är ännu inte klar med sin utredning. I början av maj hade Tanja sin första intervju med handläggarna på Ivo. Hon var nervös.

— Jag trodde det skulle vara som ett polisförhör, men de var schysta. Vi gjorde samtalet på Skype på grund av corona och jag hade en socionom och en chef från min behandling med mig. Det kändes som om de lyssnade på mig och jag fick en bra känsla efteråt.

Få anmälda frias av HSAN

  • Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, HSAN, är en myndighet som bland annat prövar om legitimerad vårdpersonal ska få prövotid eller legitimationen indragen.
  • Förra året avgjorde HSAN totalt 166 ärenden. 92 procent av dem fick helt, eller delvis, bifall.
  • 56 sjuksköterskor och en barnmorska fick prövotid. Vanligaste anledningen var sjukdom och/eller missbruk.
  • 42 sjuksköterskor och en barnmorska fick sin legitimation återkallad.
  • Anmälan till HSAN kan göras av Ivo, Justitieombudsmannen, JO, och Justitiekanslern, JK. HSAN tar inga egna initiativ till att utreda. Vårdpersonal kan själva ansöka om indragning/begränsning av förskrivningsrätt, prövotid, återkallande av legitimation samt om ny legitimation och ny behörighet att förskriva läkemedel.

    Fotnot: I sina redovisningar anger HSAN sjukdom/missbruk som en kategori.

Efter en lång sjukskrivning är hon nu arbetssökande för första gången i sitt liv. Det är svårt att få jobb, inom regionen är hennes fall känt. Hon har inte gett upp, men tror att det krävs en modig chef som ska våga ge henne en andra chans.

— Jag skulle vilja jobba som sjuksköterska, jag är bra på mitt jobb och vill bidra till samhället. Hur länge ska jag få sitta på undantaget? Det behövs ju sjuksköterskor, framför allt nu under coronapandemin. Jag kan ju jobba någonstans där man inte hanterar läkemedel, samtidigt kan de inte få en mer kontrollerad sjuksköterska än jag. Jag lämnar drogtester regelbundet och dricker inte ens lättöl.

Saknas kunskap i vården

Under tiden sköter Tanja sin behandling och har börjat läsa till drogterapeut på halvtid.

— Jag har alltid varit kunskapstörstig och vill lära mig allt. Jag hoppas kunna hjälpa andra också, det blir mitt sätt att ge tillbaka. Jag vet att det behövs kunskap i vården om de här frågorna och där vill jag bidra.

Under sina 20 år på lasarettet i Falun har hon aldrig hört någon tala om beroendesjukdom. Om riskerna med att ha tillgång till potenta läkemedel eller att vårdpersonal är överrepresenterade bland beroendesjuka.

— Jobbar man på SSAB, som är den stora industrin i den stad jag bor i, gör man regelbundet drogtester och det finns en sjuksköterska som jobbar med preventiv vård. Där visar man att det är en viktig fråga. I vården gör skammen och stigmat att folk inte vågar söka hjälp.

Hon skulle önska att det fanns en instans dit vårdpersonal kan gå och prata, utan att vara rädd för att bli av med legitimationen. Dit man också kan vända sig om man har en misstanke om att någon kollega behöver hjälp, och chefer kan få stöd. Och där det skulle det finnas personal med stor kunskap — gärna med egen erfarenhet av beroende.

”I vården gör skammen och stigmat att folk inte vågar söka hjälp.”

Tanja Hammarstrand, ambulanssjuksköterska

I dag kan Tanja beskriva det nästan som att hon blev lättad när allt kom upp till ytan. Så länge som hon gått runt i nästan panik över rädslan över att bli upptäckt. Nu kan hon se att hon alltid haft en beroendeproblematik, det är bara medlen som bytts ut. I många år var träningen hennes drog, och kanske i viss mån jobbet.

— Det har alltid hänt mycket runt omkring mig, det finns mycket som är trasigt inom mig. Saker jag varit med om som ung. Jag har kompenserat på andra sätt, varit en duktig flicka. När andra arbetade 100 procent jobbade jag 130, tog extra pass och hade flera jobb samtidigt.

Till stor del handlar det om dålig självkänsla, säger Tanja. Genom behandlingen har hon fått syn på sig själv, på mönster hon haft och på sina relationer. Sakta försöker hon nu bygga upp allt från grunden igen.

Tanja Hammarstrand, ambulanssjuksköterska
— Att sluta kan alla göra, det svåra är att inte börja igen. Nu tar jag ansvar för min sjukdom och tar hand om mig själv, säger Tanja Hammarstrand. Foto: Henrik Hansson

Tar ansvar för sin sjukdom

Aragon och timmarna i stallet är en del av det nya livet. Hon gör det framför allt för sin äldsta dotters skull. Genom hästarna får de en chans att återknyta till varandra utan att behöva sitta mitt emot varandra och prata.

— Hon har varit så arg på mig, på en massa saker. På att jag använt opioider och blivit av med jobbet, på att jag varit deppig och försökt ta livet av mig. Som barn vill man ju bara ha en vanlig mamma.

I dag bor de två tonåringarna fortfarande hos sin pappa, men Tanja och barnen ses och har det bra tillsammans. Hon har lärt sig att hon behöver ta hand om sina relationer och sig själv för att bli drogfri. Själva drogerna är bara en liten del av beroendet, det viktigaste är att jobba med hur man inte ska hamna där igen.

— Att sluta kan alla göra, det svåra är att inte börja igen. Nu tar jag ansvar för min sjukdom och tar hand om mig själv. Att vara öppen med min historia kan förhoppningsvis hjälpa någon att se på beroende på ett annat sätt och att stigmat bryts. Kanske vågar någon söka hjälp.

Fotnot: Vårdfokus har varit i kontakt med Tanjas tidigare arbetsgivare som inte vill uttala sig i enskilda personalärenden.

En dryg månad efter intervjun med Ivo:s handläggare får Tanja besked: Ivo kommer att yrka på prövotid hos HSAN i stället för återkallad legitimation. Hon beskriver det som en stor lättnad.

Vårdfokus nyhetsbrev

Nyheterna, reportagen, forskningen och frågorna för oss i vården. Gratis varje vecka direkt i din inkorg.

Mer om ämnet

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida