Åklagaren om dödsfallet på Akademiska: ”Gränsen för oaktsamhet har passerats”

Även om rutiner och resurser brister på en arbetsplats har vårdpersonal ett personligt ansvar för sina handlingar. Det säger åklagaren Anna Maria Larsson som åtalat en sjuksköterska för vållande till annans död.

Vårdfokus har tidigare berättat om den sjuksköterska på Akademiska sjukhuset som åtalats för att ha vållat en 90-årig patients död. Sjuksköterskan misstänks ha ställt in en infusionspump fel så att näringsdroppet gavs på en timme i stället för tolv.

Rättegången hålls i Uppsala tingsrätt den 23 april. Åklagaren Anna Maria Larsson kommer inte hålla i förhandlingarna, men hon svarar på Vårdfokus frågor i egenskap av den som väckte åtal.

Sjuksköterskan är åtalad för vållande till annans död. Hur har du resonerat? 

– Det är ett så kallat oaktsamhetsbrott, som innebär att man saknar uppsåt. Däremot finns det en förväntan om att man ska göra på ett visst sätt, när det inte sker och resultatet blir en skada eller ett dödsfall så kan agerandet anses vara oaktsamt.

– I det här fallet kan man konstatera att den misstänkte först ställt in fel värden, och sedan inte kontrollerade om något var fel i infusionspumpen när den larmade om högt mottryck. Jag menar att det tillsammans gör att gränsen för oaktsamt beteende är passerad. Det fanns ett säkerhetssystem som ignorerades. 

Ovanligt typ av rättsfall

Det sker många misstag i vården som leder till att patienter skadas eller till och med dör. Men få fall hamnar i en rättssal. Det kan uppfattas som slumpartat. Vad tänker du om det?

– Jag förstår att det kan upplevas så, det hänger mycket på bevisläget. Man måste kunna bevisa att någon begått ett brott antigen genom uppsåt eller oaktsamhet. Vården är en högriskverksamhet, de flesta misstag eller olyckor som sker är inte brottsliga.

– Det vanliga är att vi får in ärendena i ett mycket senare skede, när vårdgivaren hunnit undersöka vad som faktiskt hände. I det här fallet uppfattade man omständigheterna som så pass anmärkningsvärda att man ville anmäla det.

Tidigt efter dödsfallet kontaktades polis. Läkare tejpade igen dörren till det aktuella patientrummet. Hur ofta sker det? 

– I de vårdärenden som jag har haft så är det inte en vanlig åtgärd. Men i det här fallet tycker jag att det var bra, det gjorde att polis kunde säkra pumpen och undersöka den utan att någon hade petat på den efteråt.

Tekniska uppgifter

Enligt den tekniska undersökningen var pumpen inställd för att ge hela infusionen på en timme. Sjuksköterskan själv uppger att det var inställt på rätt sätt, hon säger sig ha sett att det stod 83 ml per timme. Vad kan man lita på?

– Det ena är en teknisk uppgift som fanns sparad i pumpens minne. Jag anser att det är en tillräckligt stark bevisning för att kunna väcka åtal, även om den tilltalade uppfattar att det skett på ett annat sätt.

Vilken påverkan har det på ett eventuellt straff att man tror sig ha gjort rätt, men det blev fel?

– Det ligger lite grann i att det är ett brott som saknar uppsåt. Straffskalan är anpassad utifrån att det är någonting man gör oavsiktligt men oaktsamt.

Ett personligt ansvar

I Akademiska sjukhusets internutredning, som finns med i förundersökningen, framgår flera brister i rutinerna och att liknande incidenter hade skett tidigare. Vilken påverkan har det på din bedömning?

– Det hade utvecklats arbetssätt som inte var sanktionerade av arbetsgivaren, det var inte det som var rutinen. Jag har gjort bedömningen att i det här fallet så fanns det ett eget ansvar.

Det var möjligt att ställa in extra säkerhet i pumparna, så att dropp inte kunde gå för fort. Men vid tidpunkten för dödsfallet var det inte infört på Akademiska. Vad tänker du om det?

– Det är ingenting som jag har vägt in i min bedömning. Jag har tittat på vad som faktiskt har hänt och vad man kunde förvänta sig utifrån den här personens utbildning, erfarenhet och ansvar.

Annan bedömning än Ivo

Akademiska kom fram till att det fanns flera brister, som sedan åtgärdades. Det var Ivo nöjda med, de klandrade inte sjuksköterskan. Hur ser du på det?

– Ivo är en tillsynsmyndighet och det ligger i deras uppdrag att se systemfelen och förebygga skador. De kan även göra en åtalsanmälan om det finns skäl att misstänka att brott har begåtts. Men de har inte samma möjlighet som en åklagare att göra en straffrättslig bedömning. Vårt uppdrag är att väcka åtal om vi anser att brott kan bevisas, oavsett vad Ivo kommer fram till.

Enskilda personer kan ställas tills vars även när rutinerna och resurserna är otillräckliga. Hur kommer det sig?

– Det väcks sällan åtal mot vårdpersonal för vållande till annans död eller kroppsskada. Ofta spelar rutiner och ansvar in, även att olika personer varit inbladade i olika skeden av vården. Men även om man tycker att man borde haft bättre utrustning och bättre rutiner så finns det ett personligt ansvar. Min straffrättsliga bedömning är att det fanns ett personligt ansvar i det här fallet. Sen får vi se vad domstolen säger om det.

Försattes i livshotande tillstånd

Patienten som avled var skör, hade genomgått två stora operationer och läkare hade fattat beslut om behandlingsbegränsningar, bland annat att hjärt-lungräddning inte skulle påbörjas vid hjärtstopp. Är det möjligt att vålla någons död när man samtidigt inte får göra allt för att rädda dennes liv?

– Ja. Det är en sak att en person som är döende aktivt inte får räddas, en annan att personen försätts i det tillståndet. Enligt de journalanteckningar och rättsintyg som finns i utredning bedömer jag att patienten inte var i ett livshotande tillstånd, men att det blev så när näringsdroppet gavs för fort.

Inget åtal mot resurspersonal

Ytterligare en person var misstänkt i det här fallet, en så kallad resurs utan medicinsk utbildning, som kvitterade larm och återstartade pumpen utan att tillkalla sjuksköterskan. Varför valde du att inte väcka åtal mot den personen?

– Det är en person som hade för lite utbildning och erfarenhet för att kunna vara oaktsam i förhållande till de konsekvenser agerandet fick. Han hamnade i en situation som han inte borde vara i.