Därför får äldre inte den vård som behövs: ”Alltid tragiskt men relativt vanligt”

Flera sjuksköterskor kritiseras för otillräcklig vård inom äldreomsorgen. Sjuksköterskan Ingrid Andersson visar i sin forskning att utebliven vård är relativt vanligt och ofta har sin grund i organisations- och resursbrister.

Under förra året kritiserade Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, flera sjuksköterskor för uteblivna eller försenade insatser inom kommunal äldrevård. Här är några exempel:

• En als-sjuk man som flyttat till ett äldreboende blev utan sin bromsmedicin i två månader när fördoserade mediciner i påse skulle användas. Vid övergången registrerades läkemedlet som vid behovsmedicin, trots att det skulle tas två gånger om dagen. Dessutom var medicinerna inte möjliga att fördosera i påse. Enligt Ivo borde sjuksköterskan på äldreboendet och förskrivande läkare ha uppmärksammat att ordinationen blev motstridig.

• En sjuksköterska valde att inte undersöka två patienter som omsorgspersonal hittade blödande efter fallolyckor. Enligt Ivo borde sjuksköterskan ha gjort en egen bedömning av patienterna på plats. Sjuksköterskan menar att informationen från omsorgspersonalen pekat på att läget var under kontroll och att hen inte behövdes på plats.
• En kommun kritiseras för otillräcklig vård av en patient som blev markant sämre i sitt mående. Ivo anser att det är en brist att sjuksköterskorna inte dagligen uppdaterade sig gällande patientens aktuella hälsostatus. Det saknades vårdplanering och en anteckning i den sociala journalen om att patienten tappat balans, var trött och inte fick i sig fast föda tycks inte ha uppmärksammats.

Vanligt att vård uteblir

Sjuksköterskan Ingrid Andersson, som disputerade 2023 med en avhandling om utebliven vård i äldreomsorgen, har tittat igenom fallen. Hon tycker att det är ledsam läsning även om hon saknar svar om de bakomliggande orsakerna.  

– Det är alltid tragiskt när våra äldre inte får den vård de har rätt till. Tyvärr visar både min forskning och andra studier att det är relativt vanligt, säger Ingrid Andersson.

I hennes avhandling gav sjuksköterskor, omsorgspersonal och enhetschefer sin syn på vilken vård som inte blev av, dess orsaker och effekter.

För tung arbetsbelastning

Inom ordinärt boende var det vanligast att uppdatering av vårdplaner och samtal med närstående blev ogjort. Inom särskilt boende var det sociala aktiviteter som oftast uteblev. Även sådant som känslomässigt stöd, samtal med vårdtagare och kontinensträning fick relativt ofta stryka på foten.

– Tung arbetsbelastning är den vanligaste orsaken, man upplever sig vara för få i förhållande till uppdraget. Det uppstår ofta tidsbrist som gör att man inte hinner med allt, särskilt när något oväntat uppstår. Det finns inga marginaler och man tvingas prioritera, säger Ingrid Andersson.

Olika dokumentationssystem

En annan vanlig orsak var bristande kommunikation mellan personal, vilket inte sällan bottnade i krångliga och uppdelade dokumentationssystem.

– Förutom att många behöver hantera gamla datorer och krångliga inloggningar är det ett enormt problem att sjuksköterskorna dokumenterar i ett system och omsorgspersonalen i ett annat. Det gör det svårt att veta om all involverad personal har nåtts av den senaste informationen, säger Ingrid Andersson.

Mörkertal för utebliven vård

Avhandlingen visar att det är vanligare med utebliven vård på särskilda boenden, trots att dessa har mer personal på plats.

– Det kan bero på en förväntan om att kollegorna täcker upp när man själv hamnar i tidsbrist, men så faller det mellan stolarna. Samtidigt har vårdtyngden ökat på särskilda boenden vilket verkar kunna leda till en ökad risk för att vård inte blir utförd.

En del av enhetscheferna menade att vård aldrig uteblev, andra såg att det förekom i sällsynta fall. Samtliga var dock överens om att det troligen fanns ett mörkertal. Cheferna hade olika strategier, en del väntade på att få eventuella larmrapporter medan andra var mer uppsökande och gick igenom dokumentation.

Etisk stress som normaliseras

När vård uteblir är det givet att patientsäkerheten äventyras. Men även personalen påverkas. Resursbristen och känslan av otillräcklighet leder till sämre prestationer, de blir trötta vilket ökar risken för fel eller att saker glöms bort.

– Det blir en etisk stress när vård inte hinns med. Om inget görs åt problemen riskerar de att bli en del av kulturen, till slut reflekterar man inte ens över missarna, säger Ingrid Andersson.

Metod för att få syn på problem

I avhandlingen utvärderades ett mätinstrument av utebliven vård som anpassats till en svensk kontext. Den visade sig ha potential men behöver testas ytterligare. Bland annat blev det tydligt att sjuksköterskorna inte kunde besvara flera av frågorna.

– I dag är de mer av konsulter, ganska långt ifrån patienterna. Det behövs fler sjuksköterskor inom kommunal vård, som är mer involverade i den direkta omvårdnaden, säger Ingrid Andersson.

Men mätverktyget eller andra liknande metoder kan ändå användas för att få upp ögonen för den vård som inte blir utförd.

– För att inte famla i mörkret behöver vi först ta reda på vad som felar, sedan kan man jobba med förbättringar. Det kräver en öppen kultur, där det ses som en styrka att våga prata om brister.